Dödsrädsla? Nej aldrig.

Trevligt. Idag vill bloggsidan vara kompatibel med min Ipad. Det är den inte alltid. Därför det dröjer mellan inläggen. Och ja, jag kan gå upp och sätta mig vid datorn, det kan jag. Men har inte blivit av bara. Trots att det är lättare att skriva på min pc.
Min värk gillar inte trappor så jag undviker det om jag kan. Önskar mignett enplanshus nästa gång. Enplanshus med tvättstuga. Slippa ha tvätt högt o lågt i badrummet. Vill kunna göra fint i badrummet, men som läget är nu blir det mycket begränsat. Partiellt fint o pyntat kan man nog säga.
Det är en önskan jag har, tvättstuga för sig och badrum för sig.

Så något annat.
En vän skrev i sin blogg om hennes avsaknad av rädslan inför döden som många har. Den avsaknaden har jag också. Inte det minsta rädd. Jag har varit där. Vände och fick stiga ner på jorden igen. Som 4: åring drunknade jag. Mötte så mycket kärlek att det finns absolut intemdess like på jorden. Jag har spenderat de senaste 43 åren med att längta tillbaka.
Men vägen dit verkar vara seg och i ständig uppförsbacke.
Har varit sekunder från döden så många gånger och de har motat mig tillbaka var gång. Varför?
Vad ska jag uträtta för mirakel? Samtala med djur? Ja, det gör jag gärn? Det är mycket givande rent mentalt o ger energi. Först blir jag trött men sedan kickar det till. Och det har blivit mer o mer av den sysslan. Får börja ta lite betalt för bensin. Där kan jag ofta göra nytta, det känns bra. Även om det inte kommer fram något världsomvälvande så brukar det blintill nytta och kan ge djurägaren tips eller ta bort tvivlen på om de gör fel med sina djur. Det känns bra.

"Andra sidan" är min vän. Där har jag mina bundsförvanter. Mitt stöd o min skyddsmur. De har stått framför mig och tagit de hådaste stötarna, tro't eller ej. Med mina erfarenheter är det kanske svårt att tro. Men så är det. Oftast pratar jag inte högt om mitt "andra liv" med utomstående. Bara med de nära, likasinnade o de som ber mig om hjälp.
Varför?
Jo, det är jobbigt att försvara mig. De säger: jag tror inte på sådant.
Nähää..men de har ett val och har gjort det.
Jag har inget val. Jag tror inte, jag vet. Detta är ingen tro det är jag. Min personlighet, jag.
Jag orkar inte försvara min person. Det tar massor av energi som jag varken vill eller orkar slösa med.

Så rädsla inför döden nej. Skulle välkomna den som en kär gammal vän. Och jag vet, de står där med sina armar utsträckta mot mig färdiga att sluta mig med värme , kärlek o trygghet.

Allt detta prat om jordens undergång igen....jösses.
Står ingenting om detni Majakalendern som de hänsyftar på.
Det kommer bli stora  förändringar på vår jord ja. Men det har det blivit många ggr under jordens miljontals år. Istid på istid osv.
Den säger dock - om jag inte är helt felunderrättad- att de mediala ska bli starkare o mer medvetna om sina styrkor. Kanske är det därför  jag skriver det här?
Känner mycket väl hur de knuffar mig i ryggen trycker mig framåt. Som attmsurfa på toppen av en jättevåg känns det som...tror jag. Har aldrig surfat men det är den känslan o den bild jag får.

Så jag surfar på och ser vart det leder mig.

Sakta men säkert kommer det fler operationer för att laga mig invärtes, det som gått sönder där. Får ofta frågan om jag inte är rädd för att sövas osv. Man kan ju dö. Ja, risken finns alltid. Men jag sover ju så det kommer gå smärtfritt. Och jag litar på kirurgerna o narkospersonalen. Efter 13 olika ingrepp är det lungt. Jag oroar mig inte.

Det jag oroar mig för är att någon av mina barn ska råka illa ut, skadas svårt osv. Som de flesta föräldrar gör antar jag.

Just nu upptas tankarna o dgarna av valpskötsel, julstök och längtan till d 22/12 då äldsta dottern o sambo kommer för att fira jul med oss i år.
22/12 det är i morgon HURRA !!!!!!!!!!!!!

Om man inte har jobb så skaffar man sig lite ströuppgifter. Som att tex. spilla ut ett stort glas vatten över köksbordet. Jag är ju lite feg av mig ibland så jag hade inte fyllt det helt, rymmer 6 dl och jag hade bara i 5 dl. Behöver ju inte fylla det till bredden jämt heller...

Så med ett glädjetjut skuttade jag upp och sa JA!!! Vilken tur att just jag får torka bord, stol o golv mm så här på morgonkvisten. Just som jag hade planerat in en god macka o en kopp kaffe.

NEJ, det varken sa eller gjorde jag...jag gnisslade tänder och gratulerade mig till mina spretiga fingrar och fladdriga kroppsrörelser och till en halvt bortdomnad hjärna som inte har den ringaste aning om vad jag o kroppen håller på med.

Några smått förvånade hundar kika på mig och undrade nog varför det regnade inne. Ja, vad ska man säga? Mamma är en krake född i ett klantarsels kropp?
Eller en kropp som blivit ett klantarsel?

Hur som så var det bara till att torka o torka och SEN få i sig lite frukost...efter att ha micrat kaffet lite för varmt kaffe är godare än kallt.

Och om ni vill veta vad jag sa egentligen när glaset föll....efter att censuren tagit bort de "finare" orden...
OCKSÅ!

Kram o hej i ett snövitt vinterland. Idag är det första advent och jag tänker ta på mig många klädesplagg och fara på skyltsöndagen och känna julstämningen.
DET behöver jag. MYS.
Gör det ninoxå...MYS alltså.
Sussalongsong!

Född i fel kropp.

Jag är född pedagogisk.

Jag är född med innovativt tänkande.
Jag är född som en händig och pysslig estet.
Jag är född energisk och handlingskraftig.
Jag är född med en mycket aktiv hjärna.
Jag är född till att finna glädje i att göra mycket.

Jag är född i fel kropp.

Min hjärna är fortfarande överaktiv, full med tusen idee'r.
Men min kropp klarar inte mycket, stundom ingenting.
Jag har gjort mycket men skulle ha kunnat gjort så mycket mer.
Min hjärna vill göra mycket mycket mer.

Om kroppen är själens boning.
Då bor jag i en etta.
Men har inredning för ett helt slott.

Jag är född i fel kropp.
Nästa gång ska jag välja ett slott.

/Suss.A.

Ändrade planer.

Så, det blev ändrade planer. 

Vissa valpspekulanter kom andra inte. Några backade för ett pytte pytte litet navelbråck på ena valpen, en fick punktering och andra kom men kunde inte bestämma sig och så blev det så bra.

Lilla Nikita flyttade till sitt nya hem som var bestämt sedan lång tid. Lilla Glädis hamnade till slut hos den Örebrofamilj jag gärna ville hon skulle till. Där blev det ändrade arbetsförhållanden o sjukdomar mm som dök upp. Men så blev det bra till slut. Hurra för det!

Den tredje lilla tjejen då undrar kanske ni?

Ja hur blev det med henne?

Jo, jag har svaret så klart.Den första som var intresserad kunde inte bestämma sig och sedan hördes inget mer från henne. Mannen som skulle höra utav sig på fredag gjorde det inte och då tog jag beslutet:

Jag tog bort annonsen. Pyret var ej längre till salu. PUNKT.

Det kanske är vansinnigt? Jag försökte resonera förnuftigt och låta hjärnan bestämma. Men det gick inte så bra. Hade hon blivit såld direkt hade jag kanske klarat det. Men varje gång jag tänkte på att hon skulle flytta grät jag som en toka. Bara kramade henne.

Jag blev ju förälskad i henne direkt. Hon var den som allt som oftast kom och ville ligga i mitt knä.

Ja, så nu bor hon här.

En väldigt nära o kär vän frågade nyssens hur många valpar som fötts under vårt tak under de dryga 20 år vi bott här. Vågar jag räkna? var mitt svar. - Såklart sa hon.

Ok, jag räknade lite och kom upp i över 80 st och jag lovar att jag missat säkert 20 om inte fler.

Så procentuellt har jag behållit väldigt få.

Men vad ska man göra när man blir kär då?

Ska väl tillägga att vi haft väldigt många hundar hela tiden. Exempelvis så hade vi polarhundar/slädhundar i många år då mannen i huset tävlade i hundspann. Hade ca 24 st som mest under några år. Nu har vi 9 vuxna samt lilla Pyret och de 5 som Goldi födde 1 November.

MEN...vi har bara 3 katter. Det antalet var uppe i 14 vuxna en gång i tiden. Så där är det väldigt få nu mot tidigare. Då hade jag uppfödning och åkte på kattutställningar osv.

Så när folk säger:

OJ! Vad många djur ni har!

Så svarar vi:

Inte direkt det har varit mycket mycket mer.

Vi hade ju djuraffär, avlade på massor o minizoo och...och...

Om vi orkar.

Eller så svarar vi:

Ja. 

Det var denna dagens lilla skrivarklådestund. Nu tillbaka till hundmatning mm.

Imorgon är det farsdag då blir det lite festligt i stugan och mannen kommer bli lite förvånad. Precis som det ska vara.

Vi ses en annan dag. Tills dess från mig, Pyret o övriga gänget: 

 Sussalongsong!

( betyder: Ha det så bra)

Hej, mellan valpspekulanter.

HEJ!!!

Vart jag har varit? 

Här. Men av någon anledning har min Ipad o bloggen inte dragit jämnt. Jag har inte kommit in och har inte orkat gå upp på övervåningen och suttit vid datorn. 

Vad som tagit min tid i besittning? 

Tror visst det stavas VALPAR.

Underbara lurviga valpar. Pärlan 3 små tjejer har uppnått den ålder då de ser sig om i världen efter nya hem. En egen flock att leva i. Har ute annons och då får man SMS, mail och telefonsamtal. Sedan blir det besök. Flera stycken har varit här och fler kommer. Sedan vill de ofta fundera ett par timmar eller någon dag. Så bollas det lite hit o dit. Efter några intensiva dagar brukar det klarna och de små flyttar undan för undan. Idag var det vaccinering, chippning o besiktning. Allt bra. 

Paralellt med detta har det vanliga livet rullat på. Med samtal åt höger o vänster. Efter ett 3 timmar långt samtal så var min hjärna tom. Jag var så mentalt trött så jag satt o sov vid köksbordet. Det blev sängläge en timma. Men känner mig väldigt mentalt trött. 

Mellan detta hanns det med ytterligare en valpning. Älskade Goldi fick 5 små underbara små under. 1 liten kille o 4 småtjejer såg dagens ljus den 1 November. Vita med svarta tecken i varierande storlek o mängd. 

Den 2 Nov kom en sänka i känslolivet. Det var 1: årsdagen av min mors bortgång. Jag känner mig så vill. Vet inte vad jag känner o ej. Men jag försöker som vanligt klösande klättra mig uppför branta stupets kant. Sakta sakta får jag fingrarna över kanten o näsan jämnt över vattenytan och tar ett par kippande andetag igen. Så har jag syre för ett litet tag igen. Ja, så är livet.

Jag undrar om jag bara överlever eller om jag lever livet.

Jag får fortsätta fundera på det. 

Så kommer en liten svansviftande lurvig aprikos valpabit och jag snusar in min näsa i den mjuka pälsen och DÅ...DÅ lever jag livet en minut.

Så jag kan överleva ett tag till. 

Lyssnar på  Jag är apan... av Olle Ljungström framförd av Darin.

"det är du som väljer - så var noga med ditt val.

det är ändå du som väljer - vem du är"

Så sant till viss del. Jag har val. Ett val är att inte bli bitter, inte tappa min empati, inte förlora min humor och lite till.

Men jag tvingas också in i fållor jag inte valt.

Min sjukdom tvingar mig till begränsningar,ingenting jag vill. Men jag måste. Jag kollapsar annars. Jag kollapsar ändå.

Jag blir så trött, jag blir så ledsen, jag mår så dåligt, jag har så ont, jag går sönder o sönder mer o mer.

Men - jag väljer att inte bli bitter. 

Har sett hur bitterhet äter upp människor innifrån. Sådan vill jag inte bli.

Vill inte önska att min nästa får två träben för att jag har ett.

Jag vill inte bli bitter.

Så jag har mina hundar. En valpspekulant frågade mig idag:

Du måste älska det här va? 

Ja, svarade jag utan en sekunds betänketid. Jag älskar det här. Valparna, de vuxna hundarna. Vad vore du utan djuren? Frågade en vän mig....DET kunde jag inte svara på.

Vad vore jag då? Det behöver jag tänka på längre. Länge.

Så imorgon kommer en valpspekulant till, hitfarandes från Karlstad. Paret idag kom från Strömstad. Mannen var från Örebro så de besöker hans far samtidigt. Hon ska ringa imorgon och lämna besked. Så i morgon får vi se hur det blir. C U. Ha det bra.

oliktänk.

Alltså, jag vet att vi resonerar o tänker lite olika vi människor här o där. Men jag tänker mycket på en kommentar jag fick för flertalet år sedan.

Jag har tecknat en försäkring "mot" bröstcancer som jag sedan utökade att även gälla livmodercancer.

Försäkringen är ju inte mot cancer utan för att jag om jag drabbas ska få lite extra ekonomisk hjälp till ev. rehabilitering, hjälpmedel osv. Kostar mig några tior i månaden. Denna tog jag första året rosa banden såldes, detta försäkringsbolag samarbetade med dem.

Nåväl. Pratade om detta med en kvinna som då utbrister:

Den försäkringen är värdelös, du får ingenting om du blir sjuk någon annan stans.

OK? 

Det var jag faktiskt införstådd med. Och mitt svar blev:

Jag hoppas faktiskt att jag ALDRIG ska behöva använda den alls.

Då tittade hon frågande på mig. Jag nådde liksom inte fram där. Och ärligt talat, jag orkade inte försöka heller. Som sagt, vi tänker  l i t e olika då o då. Tydligt är i alla fall att somliga är o tänker smartare än andra. Jag köper rosabandet varje år. Likadant där. Hoppas att jag aldrig ska behöva ta del i forskningens framsteg ang bröstcancer. Dvs att jag aldrig ska behöva behandlas för det. Men ger gärna mitt lilla bidrag och gläds åt de som blir hjälpta. 

Ja, det var denna stundens fundering. Blir minst ett rosabandinköp i år också.

Köp du med.

SUSSALONG 

Arg som ett bi !?!

Trött tröttare tröttast...phust!
Hade en plan, enkel plan. Åka till Ikea köpa några nya burkar. Såg dem pånätet, nyheter, kollade...jo, de fanns att köpa på "mitt" varuhus i Marieberg, Örebro. Kanon. Åkte dit, införskaffade ett gäng burkar. De var ännu finare i verkligheten och såg väldigt praktiska ut. Ska ha pålägg i dem bl.a. och locken är transparanta, bra! då ser man vad som är i och slipper att öppna burk med korv, sedan burk med ost och burk med gurka innan man finner salamiskivorna. Vinn vinn vinn.
Micro tål de också. Kostabrava dessutom.
Väl hemma ska förpackningarna forseras...åhåjajjajjaaa..ni vet hur det är. Plastburkarna är inslagna i plast som ligger i plast som ligger säkert som i en bunker.
Men DÅ..DÅ slår galenskapen till. 

Jag föreställer mig följande senario:
Där sitter de, formgivarna, arkitekterna, förståsigpåarna, hjärnstormargänget på Ikea och tänker så det knakar...
Jahaa säger högsta hönset. Nu har vi alltså tagit fram en finfin produkt. En superbra plastburk i olika storlekar. Passar det mesta du behöver lägga i burk i ditt hem. Så vad gör vinu...formen är bra. Färgen snygg o tilltalande. Priset kanon. Men det GÅR JUBARA INTE! 
Vi är Ikea, vi representerar landet LAGOM, Sverige alltså. 
Nu har jag det!!!
Den lilla klisterlappen vi alltid sätter på våra produkter ni vet.
Ja,ja, alla nickar ivrigt i samförstånd.
DEN sätter vi mitt på det transparanta locket i hördplast..DÅ blir det LAGOM BRA.
JA! hurraropen ljuder högt och alla yra höns studsar upp ur stolarna med armarna viftandes och en vågliknande rörelse rör sig genom "förståsigpåbästoch kreativaste- rummet".
NU, ser de väldigt nöjda ut med sin bedrift och kan med gott utförande i betyg återgå till att skapa nya braattha saker till miljoner hem som ska lnceras till jul eller Juli nästa år.

Hemma i mitt kök står jag och sliter mitt hår och svär efter galenpannor o apskaft som inte fattar att lappjäkeln skulle sitta på det första lagret skyddsplast runt plastburken och INTE PÅ locket. Lim sitter bra, är segt och plastlock blir lätt repiga när man trots lång blötläggning i riktigt varmt vatten med mycket diskmedel och även olivoljeindränkning ändå inte får bort alla limrester osv.

Ok..

Ännu en dag som ilsken konsument.

Får göra som vanligt...skicka ett "innehållsrikt o detaljerat" mail.

Ses. Kram Suss.A.

Våromvridning på hösten?

En gång i tidernas begynnelse fick jag lära mig att det heter våromvridning när det blåser vårstormar och allt "skit" som sjunkit till botteni sjöarna ska upp till ytan o bli näring till fiskar mm...om nu detta stämmer är det det jag har här hemma fast höstomvridning. Verkar som om allt skit som gömt sig i hörnen nu ska fram o visa sig. Men det visar sig att det fortfarnde är skit.. ger ingen näring till mitt humör alls.
Hotellpersonalen i TomtaBädd&Frukost ( det är jag) försöker att engagera de inneboende hotelliggarna. Med föga om inte riktigt dåligt deltagande stundom, i omvridningen. Det kommer fram så mycket spännande ur vrårna som vi inte behöver. Vi har ju tydligt o klart behövt det en gång i forntiden. Men dess glansdagar är länge sedan svunna tider. Så varför ligger de då kvar?  
Om detta lär de vise i Lund få spendera mycken tid att grubbla över.
För den tiden har inte jag och inte lusten heller...tänk om....tänk, tänk om....
OM det får ligga lite till kan det bildas gas då? Tänkte mest på lustgas..men med min tur blir det antagligen bara sumpgas o sura uppstötningar av det. 

Jo, igår blev jag av med lite av inredningen som inte fyllde någon som helst funktion längre men fortfarande återstår tankenöten:
VAD ska jag göra med resten? 
Om man kunde bli professor i fundera o grubbla, ja då skulle jag ha min doktorshatt nu. Jag lovar.
För S O M  J A G. H A R. F U D E R A T och spånat genom årtionden.
Hela hotellet är som ett enda stort pussel faktiskt har jag kommit på.
Gäller bara att hitta rätt pusselbit till rätt hål i pusslet...ibland får man ta till lite drastiska åtgärder som bandsåg, slipmaskin och sopkontainrar.. Men oftast blir det ok i slutänden på just den Våromvridningen.
Så nu åtwrstår lite städning, men DEN personalen har gjort någon form av bolagssammandlagning med TomtaBädd& Frukosts personal ( det är jag) och vi har blivit ett, bara vi i ljuv harmoni..
Det tror de i alla fall. Men vad vet ju jag? Jag är ju bara anställd här och någon föreståndare verkarinte gå att få,tag på. Så jag fungerar som stand in då tydligen..
Ja, ja....nu är det en annan dag så jag drar ett låååångt o djupt andetag och känner efter..nä, ingen lustgas...ingen supgas heller..så då kan vi väl bordlägga dagorningsfrågan: städning? Visst kan vi.
De som är mot höjer rösten nu.
( I detta skede spejar jag ut över en tom nedervåning och lyssnar på ljudet av INGEN som säger i mot).
Pang o klang o C;o fråhgan är bordlagd o tas upp vid nästa bolagsstämma. 
Och jag tar söndag en stund till. 

SUSSALONG på er.

koncentrerad?

Kommenterade en gammal skolkamrats bild o frågade varför han inte log...koncentrerad kallas det svarade han..AHAAAAA! 

Då är det ju glasklart. Min gubbe säger alltid att jag ser så allvarlig ut när jag kommer och går..det gör jag ju inte...feell!!

Jag är KONCENTRERAD. Född koncentrerad, det ni.

Koncentrerad Suss...det ni..det blir mycket kvinna för pengarna det.

Kanske därför ingen har vågat sig på konststycket att köpa mig. Det går inte alltså. Synd.

Skulle sitta bra med lite kontanter som kunde få bränna hål i fickan så jag behövde nya byxor och resten av garderoben som matchade de nya byxorna. Jag fortsätter drömma på det.......

På tal om garderober, så har jag tre slitna fula garderobsdörrar i min hall. De sitter på tre välbehövliga garderober så det är inte bara att avskaffa dem.

Nej. Så i dag införskaffade jag DEKORTAPET. Tja, gubben tror inte det kommer bli så dekorerat då han inte tycker de var särskilt snygga..men vad vet väl han om det? Nada. 

Han säger att han har smak visst det...jag säger att han har dålig smak då den inte sammanfaller med vart min röst går. Men han ska få se att han har fel denna gång oxå. För jag ska få dit den  på dörrarna och det kommer bli såååå snyggt..eller ja, klar förbättring i alla fall.

För som de ser ut nu....slitna efter att vi rumstert här i .....i.....snart 21 år. Den 15 Oktober har vi bott på denna brevlåda i 21 år.  

Mycket har hänt. Det mesta har varit bra. Mycket djur, många upplevelser, tre barn. Vi har inte bara bott här, vi har levt här. Drivit vårt företag här. Haft vårat paradis här. Det är sant, det har varit vårat paradis här. Lagom långt bort och lagom stor rörelsefrihet. Underbara grannar. Ett paradis. Vårat lilla paradis. 

Garderoberna får sig nog en omgång i morgon eller så en annan dag. Det bär mot höst så min kropp förklarar krig mot min vilja. Vill inte. Är väl vad den säger. Men min hjärna är lite lomhörd så jag fattar inte gärna vad  den menar o vill mig. Jag vill så mycket. Jag älskar att göra så mycket. I min hkärna bor tusen ideer men jag kan inte använda dem....

Skulle vilja bo på bättringsvägen, då skulle man må bättre o bättre dag för dag eller? 

Nåväl. Det är som det är. Snart fyller vårt yngsta barn 19 och strax efter fyller min lilla Fanni 16 år. Det är många år på en liten hund. Men hon verkar pigg. Väldigt pigg för de åren. I dag såg jag på ett kort av henne då hon var ung. Svart med chokladbruna tecken - black & tan - nu är hon svart med gråa tecken. Älskade lilla Fanni. Det blir Pedigree Pal tårta med vispgrädde o lite dajm på som vanligt. Ett år försökte jag med annan burkmat..den födelsedagstårtan fnös hon åt och gick sin väg. Åt i te ens dajmen...så f

det var enda gången jag försökte med ngt så duuuumt. Enligt henne , ur dumt och stort misstag mot hunden. Inga fler tabbar. Pedigree pal burk blir det. 

Men nu ska jag spel lite tänksådetknakarspel...så luktar det bränt, lugn, det är bara jag.

Men börjar propparna gå...ring 112 och spring för då är det något helt annat och jag oskyldig.

Kramelikram på er hottentotter 

Sussalong.

Hjärtesak.

En underbar bild som jag bara ville göra något med. En underbar mening från en sång bara passade perfekt.

För visst är det så. Vi kämpar o kämpar ibland men orkar inte göra vår röst hörd i alla lägen. Ibland sitter man där och skulle behöva, skulle ha sagt, skulle ha skrikit högt. Men man tiger. Orkar inte kämpa mot fler demoner, man kämpar på i tysthet. Med tysta tårar, man kämpar. Men ska man skrika jämnt så blev man nog hes. Och en kraxande kråka är det få som lyssnar på. Men man kämpar på, kämpar på. Trots kvicksanden kämpar man på. Klättrar uppför backe efter backe, hoppas att efter nästa bergsbestigning kanske det blir nedförsbacke...kanske..hoppet är det sista som dör sägs det..och man hoppas...och hoppas. Ibland dör man en smula, ibland är man helt utmattad. SÅ lite medvind o solsken i blick, men bara för en kort sekund sedan kommer molnet och skymmer sikten. Väntar på att molnen ska skingra sig lite, bara lite. Och DÄR är den lilla strimla av blå himmel man behöver för att andas några andetag till och kämpa lite till, att hoppas lite till. 

Vid 20 års ålder har man löst världsgåtan.

Vid 30 börjar man tänka över hur stor den är.

Vid 40 finner man att den är olöslig.

Men man kommer också på att man inte behöver lösa den.  Allt man kan göra är det bästa utav det man har. Har man gjort sitt bästa har man gjort allt som går. Då får man lära sig att vara nöjd. Det är nog en av livets svåraste läxor och en gåta för många...

Att vara nöjd.

Jag går fortfarande i livets hårda skola. Hoppas jag tar examen snart och kan bli nöjdare med mig.

Hoppet är det sista som dör..nej. Hoppet dör först efter att livslågan dött. Det är smärtsamt men sant.

Så vi får kämpa med att hålla livslågan brinnande på oss själva och på alla som vi håller av.

Kärlek till alla som råkar läsa lite av mina funderingar.

                                                    Kram / Suss.A.

Sommaren tackar...

Sommaren tackar för sig och hösten knackar på. Tog in lite av det som fyller mina rabatter o min själ just nu. Jag är beroende av grönska. Älskar det som växer o förgyller min tomt. En vacker bukett är för mig något jag plockat i min trädgård eller på ängen...något jag plockat själv helt enkelt. Att köpa buketter i affären är helt ok vintertid. Men så länge det finns att plocka själv gör jag gärna det. Nu står denna vackra bukett och förgyller mitt kök, varje gång jag låter blicken svepa över köksbordet ser jag den och njuter. 

Tror att det är detta billiga nöje som gör att jag klarar alla motgångar, allt elände o satyg som kantat min livsstig. Den går krokigt, den går fram o åter, den går uppför och ibland stupar den rätt ner i avgrunden. Men på något vis verkar jag bli hängande där på klippkanten till stupet, på något sätt får jag fotfäste och sakta kommer jag tillbaka på stigen. Att jag orkar är nog mycket tack vare de energikickar som finns runt mig. Helt gratis o öppet ligger de där redo för mig att plocka in, redo för mig att älska o njuta utav. En vacker blomma, vackert träd, vacker himmel, fin färg på höstens löv...allt är gratis och bara finns där. Tur att jag är estet helt enkelt o kan njuta av det ögat når, det som oavbrutet går in i min hjärna o tolkas som skönhet, som läkande salva för min sårade sargade själ. Och att sakta smeka en mjuk päls, att njuta av att se mina små hundar o katter rusa runt i gräset, dansa en virvlande dans med mina små vargar till underbara toner från trädkronorna, det är LIVET.

Skattar mig lycklig som kan uppskatta denna skatt.

Allt detta som låter mig SUSS alias SKATTKATT 

att njuta av livet. Berusad av naturen. Jag är lyckligt lottad som ser skönheten i en enkel trävägg från mitten av 1800-talet, en gammal timmerstuga som är mitt PALATS, liten stuga uppe på kullen med väggar röda....och grönska utanför...det är min lycka, där bor min lycka. Där bor jag.

Hoppas ni har ett litet palats någonstans. Inom er eller nära hjärtat.

Suss skattar sig lycklig. 

Konsten med att leva är att leva mitt i livet /Suss.A.

känslor...

" Så som jag kände har jag aldrig känt.
För någon jag kände, men inte känt"

Vi lever ett liv med känslor samtidigt som känslorna har ett eget liv och lever runt med oss i ett enda virrvarr av känslor.
Det är livet.
Man känner med hjärtat men tänker med hjärnan. Ibland vill de båda ej samarbeta. Och man kan sörja även ett förnuftigt beslut för att känslorna ville något annat.

Livet är en bergochdalbana av högsta klass.
För vilken annan resa bjuder på sådana upp o nedförsbackar och hisnande ögonblick o upplevelser? 

Känn på livet o prova en annan stig ibland, gör din egen stig i trollskogen. Se älvorna dansa följ med i deras virvlande glädje hör 
vinden spela i trädkronorna. Låt dig trollbindas.

Kram Suss. A.

Ska det vara sååååå svårt?

Nu, nu var jag sugen på en riktigt god kaffelatte. Dvs, varm o skummad mjölk i mjölkskummningsmaskin så den får rätt temperatur o smakar som bäst och det blandas med gott kaffe o ett litet stänk chokladpulver i botten.
Så sagt o gjort, jag gjorde inordning o blandade samman och DÅ mitt herrskap DÅ inträffar det.
Någonting kallar på min uppmärksamhet.
Kräver min närvaro annorstedes i huset än vid köksbordet där kaffelatten står, MIN efterlängtade kaffelatte.
Detta någonting annat tar min tid till sitt förfogande.
Och sedan när jag kan återvända till min efterlängtade kaffelatte vad har det blivit då?
Jo, K A L L T !
Och en micrad kaffelatte är inte lika gott, det ÄR inte det....
Ska det vara så svårt att få dricka min kaffelatte ifred o varm?
JA, tydligen.
Fiika lugnt sa Suss.
<3 C U <3

Så..just SÅ dansar jag med vargar

Nejmen vi kör väl ett par rader igen. Lyssnar på musik o gungar o dansar där jag sitter på min köksstol. Så är det numera. Får dansa sittandes. Jag älskar musik, sjunga, lyssna, dansa vilt. Så många ångestfyllda dagar jag dansat bort, så många tårar jag fällt under en virvlande dans och de brukar omvandlas till glädjetårar efter några varv. Ofta i sällskap med hundar och/eller katter.
Men nu? Nu får jag sitta här o digga loss. Tar några staplande gungiga diggande danssteg och gör en snygg snabb piruett och sedan är det kört. Höften tackar för sig, knäna säger att någon räknat fel min "egentliga" ålder är 101 inte de ynka 47 som jag tycks tro.....
Så tillbaka på köksstolen, men vad...höftbenen/kotorna under skinkorna vill inte ha någon direkt kontakt med varken stol eller stolsdyna, ryggen ber om en sträckare men massage inkluderat.
Farao att det ska vara så svårt att få virvla runt i tonernas lyckliga rus.
Men det lilla ger dock stor glädje, en glädje som mina 4- benta vänner gärna delar och dubblar o tredubblar och...och....niodubblar!!!
Vill härmed deklarera att Nalleman Don Juan Casanova Axelsson är en mycket bra danspartner.
De övriga går inte av för hackor de heller. Fina nobla Milli Greyhound 9 år snurrar runt o låter svansen gå i snoan.
Så mina vänner, bekanta o alla andra...
SÅ, just SÅ...
DANSAR JAG MED "VARGAR"
Med denna piruett tackar jag för ordet...
TrallalasusuususlaalaaaSuss!

Vildsvin och motorsågar...

Jomensådåsåatt...
Gick till skogs i dag. Kantareller sjöng det i min själ som vill så väl.
Men snart grusades min hoppfullhet. Fulla kantarellkorgseran verkar vara förbi o passerad. Där jag tidigare fyllt korgarna till bredden och inte orkat bära hem allt utan fått åkt flera ggr för att plocka det gula välsmakande guldet, ja, av det återstår bara vackra minnen.
Vildsvinen har haft ännu vidare o grövre framfart än vad fallet var förra året. Och DET var ett lidandets  år för mig o kantarellkorgarna.  Det ENDA ställe och jag upprepar ENDA ställe jag uppskattar vildsvinen på är på en mattallrik. Inte välmatade o talrika i skogen. De hade inte bara bökat upp alla kantareller, de hade också tippat omkull de stackars av mig älskade Karl  Johan svamparna så de fick ligga där på rygg o ruttna...j####, sa###s,förb####e skitsvinen.

Jag tog så hoppet till mitt sista halmstrå - champinjonerna.
Jamenvisstdåsådåattdå jädrar fanns det inga spår utav dem heller för där, ja DÄR hade motorsågarna haft årsmöte. Inga träd inga champinjoner....inget någonting alls.

Är det så mycket begärt att få ha någon liten orörd plätt skogsmark som jag kan få flanera runt i och plocka mig en svamp eller tre, är det det? 
NÄÄÄäääääää. Säger jag.
Det borde jag få ha. Så just nu surar jag och sätter mitt hopp till att någon form av svinpest ska drabba dessa bökande odjur. Om ingen sådan sjukdom finns. Beder jag eder alla jägare i landet gå samman och skjut. Skjut så krutröken ligger tät i svampskogen. Avfyra skott på skott tills det sista svinet har bökat o plöjt sin sista fåra i skog o mark. DÅ, ja DÅ göra ni mig lätt på foten o mjäll till sinnet tillika med ett stort leende på läpparna bjuda jag er till. Bugar o tackar för väl utfört arbete. 

Men det är min dröm det. Kanske har någon annan en annan. "Han på övervåningen" kanske fortfarande tycker att alla är välkomna i herrens hage. 
Men då skola jag vilja sätta ett litet staket i ett hörn och kalla det svinfritt naturreservat.
Ja, det lilla ber jag om i kväll innan sänggåendet...ett svinfritt hörn av världen.
Sköt om er och framför allt....SKJUT VILDSVIN OAVBRUTET O HELA TIDEN.
Tack för ordet och Sussalongsong.

Herrbetjänt...till vad då?

I dag fyller sambon år. Förärade honom en herrbetjänt. Likväl var det jag som lagade mat i dag. Så kom jag på, han ställde den ju i sovrummet. Jamendåså. Vi ska ju ändå inga fler barn ha så det kanske är lika bra det, eller?

Näst på schemat står fika, dvs. chokladpudding med vispad grädde. Samma som han valt varje födelsedag. Så jag for lätt till sinnet för att shoppa. NÄHÄÄHÄPPP.
Det kan du glömma sa de i affär efter affär. Lidl slutat med sådana dumheter och likaså Netto. Blev till att fara vidare till Ica. DÄR hade de, så jag köpte en STOR ekonomiförpackning. Lika som så bra det tyckte jag. Men ekonomiförpackning? Inte blir det billigare där o då inte. Men nu har vi ett tag i alla fall. Till henne själv inköptes det hallonmousse som jag ska plocka lite färska hallon till och lägga fint bredvid en liten klick chokladpudding, det bottnar för en god fika det.
Billig vattenmelon hade de på Netto, endast 5 kr/kg. Men hur billigt blir det? De var stora som 10 liters grytor. Inte orkade jag släpa ut den ur butiken inte, så det blev ingen fast jag är sugen. Är ensam att älska detta i detta hus. De andra kan ta en tugga eller tre, resten lämnar de i mitt våld. Det går inte, jag hinner inte få i mig 10 kg melon på ngn dag. För ngn dag är vad man har på sig, sedan luktar den skunk. Och skunkar vill jag inte ha.

Så är det beställt med damen i dag att hon önskar sig lite reservdelar. En ny höft eller kan det vara bara ljumsken som trilskas? Nå, ont gör det. Som att ha ständig kramp i ljumsken...sedan i natt. Det är som vanligt, en annan kropp och ett nytt huvud skulle sitta brava.
Ja, det var det det.
Ja, det var det.
Ha det bra så ses vi nog igen. Sussalongsong:-)

Flygmyror...invasion..IGEN samt pinka på en buske o säg välkommen.

Jo, kom på att det är ett tag sedan jag var här o rumsterade runt. Det är ju dumt.
Så jag återupptar den vanan för en liten stund.

I dag kom de igen, flygmyrorna. Phust o stön. Varje år samma sak. Flygmyror i M A S S O R.
Invaderar köket. De kläcks någonstans o kommer via murstocken ut i köket. Då får jag dra ut röret ur väggen, som går från vedspisen, tejpa plast för hålet så de inte kommer in i köket/huset. Vilken eländes elände det var innan jag fann en tejp som satt fast. Till slut fann jag aluminiumtejp. Den rullen är jag rädd om.

Tejp o tape förresten, vad o hur ska man skriva?  Förr skrev man tape men numera står det tejp.
Nåväl, det är en remsa med lim på ena sidan.

När jag så stoppat flygmyrorna kom nästa invasion, samma dag beslutade sig fruktflugorna för att det var dags att träffas i mitt kök. Ahaaa!!! hahahaa!!!
Mot dem har jag vapen. Ut i farstun/kallskafferiet efter äppelcidervinäger, lite sådant i en skål, lite söt saft el dyl o en pyttedroppe diskmedel o lite vatten. De dras likt flugor till en sockerbit. Och tack vare diskmedlet sjunker de o drunknar då ytspänningen är satt ur spel. Hahaaa....!

Två-noll till Suss mot inkräktarna. Hahaahaaaa!!!!

Min lilla valpabit Kung Fu Poo flyttade idag. De hela tre milen in till Anette i Örebro bar det av. Det blir nog alla tiders. Hon är van hundägare har tillochmed haft en Bichon tidigare. En lurvig Havanais.
Men visst känns det i magen o är lite tomt. Undrar hur det kan kännas tomt när jag har 9 vuxna hundar i huset...och tre katter..o barn o gubbe och...........en.......iller. Illern Bellis.
Den är INTE min. Den tillhör dottern med pojkvän. Inte något jag uppskattar. Får se hur det ska bli men risken att hon blir hundmat är mycket stor tyvärr. Detta ämne lär bli en följetång. Tur att hon har sådana föräldrar som oss, de flesta skulle nog kört den lilla skunken på dörren...illrar är roliga, busiga o söta. Men de kräver mycket tid, luktar MYCKET o skarpt trots idoga badande....inget jag är intresserad utav. Har nog ändå.
Som sagt återkommer i ämnet.

Varit på tur till Östersund på dottervisit. Alltså hälsat på Andrea o sambon världens bästa Anders. Kikat på deras nyinköpta hus. Allt var o är jättefint. Fyra fyrfota vänner hade vi med på färden samt sonen. En kväll var vi bara 11 människor o 13 hundar som fikade..jo ni läste rätt TRETTON hundar. Varav mina 4 o resten inte var bekanta, jo mina 2 "barnbarn" var o är ju bekanta men inte resten. I detta var 2 löptikar. Och ingen hamnade i bråk o tvistemål med någon. Det är min tro att det går så bra för att vi människor tycker om oss o varandra och har tillit till hundarna. Jag sa till min Nalleman att: nu ska vi besöka Gandalf, han är äldre än dig o du är gäst. Uppför dig väl. Och det gjorde han. Jag blir då glad. Det är min avelshane och jag hoppas han ger sina barn detta underbRa psyke han har. Han gick fram till Herr Gandalf 13 år, sa jag kommer i fred. Så pinkade Herr Gandalf på en buske o sa ok, välkommen. Härligt. Två högresta storpudeldamer var där. Och så min Pärlan. Pudlar i olika storlek o färg. Vackert. O inga kort tog jag mitt nöt. Synd för det hade varit mysigt att ha. Pärlan blev badad o klippt så vackert av Anneli, min dotters svärmor, då hon har hundtrim. Dagarna flyger då allt för fort och på fredagen gick hemresan för att jag som i dag skulle överlämna lilla Poo. Ja, här blir jag en vecka då jag ska på nya äventyr. Men först kommer morgondagen o då fyller min sambo ett år till. Fika blir det, chokladpudding med vispgrädde....samma som alla hans födelsedagar. Men då han är fylleristen i morgon väljer han fika.

Och det var det om det.
Ha bra dagar uti vår herres hagar.
Så ses vi en annan dag,
en dag som är en annan dag.
Till dess sköt om allt ni förmår så slipper ni fälla ångerns tår.
Sussalongsong!

Köpa nytt....phust!

I dag går det segt må jag säga. Kaffekopp efter kopp tömms men verkar inte göra mycket nytta. Smakar gott men piggare? Nä, inte direkt.
Det har varit lite trögt ja. Först sade hemtelefonen upp sig. Tackade för sig efter lång o trogen tjänst. Jahaa, bara att plocka fram reserven. En med sladd. Då står man fjättrad vid uttaget, rörelseradie 1/2 meter sisådär :o/
Så luktade det bränt gummi/lameller. Happ, tvättmaskinen tyckte även den att hans trogna år var över. Leta bland kvitton i arkivet, 7 års tjänst, 5 års garanti. Inte mycket att göra än att köpa ny. Men det bär imot, det gör det. Köpa dyra maskiner för att kunna göra något så tråkigt som att tvätta. Dyrt OCH tråkigt. Men nödvändigt när man bor i hus. Diskmaskinen är ca 1 år och spisen byttes för några månader sedan. Jag vill inte köpa dyra maskiner, jag vill åka på trevlig semestertripp till havet eller något annat kul.

Bara att gilla läget dock och studera alternativen på marknaden.
Jamenvisstdå!!!! Hur många maskiner med hur många alternativ som helst. Man blir helt yr i mössan.
Varför har ett å samma märke så många modeller? Samma antal kg samma antal varv/minut men det skiljer 1 dB hit o dit o någon liter vatten åt ena eller andra hållet.
Nåväl, gjort mitt bästa och satsar på en LG med Direct drive. Låter flott. Men en motor på trumman utan kol o rem som är det som brukar ge sig. 10 års garanti på motorn, låter bra. En LG får det bli, men vilken? Måååååånga olika modeller med de verse nummer o sifferkombinationer i "efternamnet" .
Får masa mig till någon butik o höra vad de säger. Men beställer nog på nätet billigare och så kör de den til tomtgränsen "gratis" . Med de bär inte in den genom dörren utan ca 400 kr i kompensation. Ja, ja, vi får väl bära de metrarna själva då. Vi o vi förresten. Familjen får, jag är en mycket dålig bärare nu för tiden. Mina glansdagar är långt gånget över bäst före datumet.

Ett sista försök med Prinsessan och hennes tilltänkta. Inte gått så bra. Nybörjaren har lite oordning på apparaten. Dessutom verkar han mera intresserad av oralt...blir inga valpar då inte. Men vi ska försöka lotsa killen rätt ännu en gång.

Så lite hundparning o tvättmaskin + telefon - spaning i dag. Skulle sitta fint med en dag i solstolen som mest är en vilostol för solen håller sig gömd bakom molnen. Well well, ganska skönt väder i alla fall så jag kan nyttja altanen. Blommorna är ju vackra att kika på.

Men det får bli en senare upplevelse.
Nu får jag ta mig i nacken o skynda på stegen så jag får något gjort. Helt emot min naturliga läggning eller ska vi säga dagskonditionen?
Jappidappida,
Ni får höra hur det gått för Suss en annan dag.

C U !

Tusen bitar....

En av de finaste sånger som mina öron någonsin hört är Tusen bitar av o med B Afzelius. Den spelade jag på min avlidne makes begravning 1990. Konkade och bar dit min egen stereo för att det skulle spelas finare o ljusare musik än vad kyrkoorgeln gör. Så många år sedan, smärtan av att ha förlorat någon har dock ingen ålder. Det smärtar inte lika mycket längre, men det smärtar. Kanske inte av exakt samma sak nu som då. men det smärtar. Jag var så ung, lilla Andrea var så liten. Vi fick gå igenom så mycket, alldeles för mycket. Ingen 28 årig bra människa ska plågas 4 år av cancer som smärtade i varje nerv, i varje cell. Ingen ska behöva bli änka vid 25 års ålder, ingen liten flicka faderlös vid 5 års ålder, ingen. En liten familj med framtidsutsikter. Allt stals från oss.Vi blev soldater och soldater blöder, våra hjärtan blödde, de blöder. Finns inga plåster stora nog. Fanns ingen tid att sörja. Så mycket att ta hand om. Sedan försökte jag leva, för mig, för lilla Andrea. Jag hade tur, träffade Jonas. Han var o är underbar mot Andrea. Den pappa hon förlorade fick hon delvis tillbaka i Jonas o kärlek i massor. Men frågor kommer, hur gjorde pappa? Gestikulerade han som mig, knäppte han med fingrarna gjorde han si och/eller så? Jag försöker svara, försöker tänka efter, försöker minnas. För den friska Lars-Göran glömdes bort i all sjukdom. Cellgifter förvandlar människor till Dr jekyll och Mr Hyde. Han hadeont, han var otålig. Men det var inte den riktiga mannen. Han var en glad skämtsam händig man. Noga med det han gjorde. Älskade att stå med huvudet under morothuven. Ville lära sig allt.
Förvandlades från en stark man 2.02 m lång 98 kg muskler efter att arbetat 5 år i smedjan i Bofors. Han skojade jämnt. Så blev han en liten fågelunge på kanske 35 kg. Men humorn hade han/vikvar till slutet. Jag envisades med att vårt bröllop skulle filmas så även begravningen. Allt för lilla Andrea. Honhar i alla fall rörliga bilder på sin far. Han rör sig han talar han är glad, vi gifter oss hemma den 28 Augusti 1989. Vi fick uppleva vår 1 årsiga bröllopsdag. Den 28 Oktober 1990 somnade han in på Usö. Vi var där, jag, hans mor o far. Han somnade in på vår gudsons 1 års dag.

Nej livet är inte rättvist. sorgen över förlusten finns där ännu. Men nu är den delvis utbytt, min förlust mot sorgen över att Andrea inte får lära känna sin far. Att hon var så liten, att hennes egna minnen av honom är så få. Men hon har rörliga bilder på honom. Nu ska vi överföra dem från VHS till DVD. sladd inköpt. Tekniken är fantastisk. L-Göran älskade teknik. detskulle vara telefoner i varje rum, högtalare här o där. Alltid snyggt gjort, inga synliga kablar, alltid noga. Jösses vd elekronik det skulle ha funnits i hans ägo omhan levt nu. De tankarna smärtar. att han inte är här och kan glädjas åt hennes liv, hennes husköp och allt som händer. Vi glädjs med henne. Vi hennes familj, men en del i kedjan saknas. Det bara är så. Svårt att sluta ringen helt, det bara är så.

Som Björn A sjunger:

//Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan vara svårt att tro när man inte ser den.
Det sägs att efter regn kommer solen fram igen,
men det hjälper sällan dem som blivit våta.

För när vännerna försvinner och kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig o långsamt blir man bättre på att se
skillnaden mellan sanningar o lögner.
Allting kan gå i tu, men ett hjärta kan gå i 1 000 bitar
Säger du att du är min vän,
så är du kanske det.

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket , men man vet så lite om sig själv.
När ångesten o ensamheten kommer.

för när vännerna försvinner eller kärleken tar slut
ser man allt med lite andra ögon.
Så man övar sig och långsamt blir man bättre på att se,
skillnaden mellan sanningar o lögner.
Allting kan gå i tu,
men ett hjärta kan gå i tusen bitar....//

Dessa tusenbitar kan falla på en sekund fmen tar en evighet att pussla ihop igen, pussla ihop till ett helt hjärta. men det brukar alltid fattas någon bit. Pusslet blir inte helt helt. Det finns små hål här o där. Små små hål som ibland känns som stora svarta avgrunder.

För en del är livet som en liten vacker skogsväg, för andra som den värsta bergochdalbana i kolsvart mörker...men ibland strilar solens strålar inmellan gliporna. Man kan bara bita ihopoch hoppas att gliporna blir större o större och solstrålarna fler o fler. Jag hoppas på solstrålarna. Hoppet och tron är ofta det som gör oss starka ja.

I dag är det tungt. Men jag hoppas påen solstrimma idag också, tron är det som gör oss starka. Tron på bättre tider, livsglädjen över det man har. Att kärleken till det man har, barnen, livet. Att den kärleken är större än saknaden av det som förlorats.
Jag tror o hoppas.

Jag vill tro, jag måste tro.
/ Suss Axelsson f.d. Karlsson.

Tusan oxå.

Tusan oxå.
I dag var det planerat flera aktiviteter. MEN!
Då blir det tvärnit på grund utav smärta. Ryggen värker så jag blir galen- galnare kanske jag ska skriva så ingen undrar om han/hon har missuppfattat läget.
;-)

Till råga på allt värker livmodern o lever rövare, Jag tror mig veta att kroppspulsådern inte går genom livmodern. Men varför blöder det då som om den det gjorde och någon till råga på allt varit där med en skalpell o kapat den, eller i alla fall gjort en tämligen stor o smärtsam rispa i den? Varför?
Räcker det inte med att det blöder? Nej det ska blöda så in i....som en stucken gris.
Dessa dagar är inte många, två kanske tre på rad, men- en av dem är idag. Detta faktum sätter stopp för några av mina inplanerade övningar. Skit, skrik o panik!

Solen skiner och jag skulle mycket väl kunna sitta där o mysa i lugnan ro. Men när man hade tänkt sig ägna dagen åt något som stått o väntat, något som jag gärna vill få gjort och SEDAN mysa i vilstolen i solen... då, känns det bara frustrerande. Kan inte slappna utav. Ligger där o tänker:
jahaaja, nu hade det o det varit fixat..men nähää...här ligger jag o glor.

Dammsugit nedervåningen i alla fall o klippt lillkillen Najde under tassarna o lite på tassarna mm. Han stod så stilla, duktig kille. Klippte fram hans trampdynor- bromsklossarna. Så han kan springa fort som den lilla Porcherallyracer han nu är, utan att ha en massa lera mm som fastnat i pälsen och för att han ska få hej på lilla ekipaget när han vill o behöver.
Precis som sin far Nalleman lutar Najde sin lilla haka mot mitt bröst eller lägger den i min hand då jag klipper luggen på honom. De vill liksom ha kontakt. Myspysar.

Hoppas på lite paus i lidandet så jag kan få avverka något på listan.
Tills dess så får det bli som det blir o vara som det är.
Sola o ha det skönt ni så länge.
GLÖM INTE SOLSKYDDSFAKTOR!!!!
Sola är inte farligt, BRÄNNA sig är faran. Du blir lika brun med solskyddsfaktor som utan, men du slipper skada huden.
Ta hand om er.
C U !

Racerväxel och overdrive, överhettningsskydd?

Vore bra om någon drog i nödbromsen nu, eller åtminstonde aktiverade överhettningsskyddet på mig.
Fantastiskt vad mycket man hinner när man inte har någon att skälla på.
Hoppas att mannen har det trevligt på Sydsvenska rallyt.
:- D

Om han läser detta vill jag bara poängtera att jag ger igen för det där med kattslagsmålsförfrågningen härom morgonen...nähäää sa han oskyldigt, var det kanske du som sjöng?
HAHAAAAAAaaaaaa
Du kan ta det sa han o skrattade. Jag skrattade jag också. Ja, jag kan ta det. Är nog det enda språk jag förstår ordentligt. Rått men hjärtligt, heter det nog. Jag kan ta det mesta. Är väldigt duktig på att ge igen med samma mynt, så då vore det väl sjutton om jag inte skulle tåla lite påställa själv. Det gör jag, jag tål - att bli skämtad med. Jag inte bara tål, jag älskar det.

Tillbaka till nödbromsen:
Dagen började så lugnt så. Sedan hände något, jag lade tydligen in racerväxeln, overdriven. För det började hända saker i vardagsrummet, möbler drogs fram och dammsugaren likaså, tätt följd utav skurhink med tillhörande svabb.
Sedan har det svabbats, fejats och skjutits omkring med möbler, så nu är det inte bara rent o fint utan det är bättre möblerat. För det blir det ju alltid, bättre än innan. Tur va. Man kan ju undra varför man inte möblerade på det bättre sättet från början...ja, det kan man ju funder över och på. Jag vet faktiskt inte svaret på den frågan.
Vad jag dock tyvärr vet är att min kropp kommer att ge tillbaka så fort jag slår ner min trött lekamen i fotöljen framför tv'n. Det här ska du få faan för. Säger den med bestämdhet. Så börjar varje millimiter av muskelaturen att värka etter värre än tidigare. Men, jag har det rent o fint i vardagsrummet :-)

Tvättat har jag gjort med. Hundfiltar mm. Inte nog med det, jag har fixat middag till på köpet. Revbenspjäll, fina grejer. Men jag ska erkänna att jag har låtit någon annan händig person krydda dem åt mig för omväxlings skull. Jorråsåatt.
Nu är jag matad, intager kaffetåren den goda. Skriver av mig lite skrivarklåda och funderar på om inte morgondagen
ska bjuda på en tur till plantskolan/växthusen i Rönneshyttan. Hade tänkt göra det i går men så blev det ej. Men i morgon ska det nog bli av. Det är ren meditation för en människa som mig att gå där o flanera bland växterna. De har otroligt fina plantor av många sorter o slag. Stora fina, bra priser. Jag trivs där. Där får det ta all tid i värden. vill inte jäkta när jag är där, det får ta den tid det tar. Jag brukar tillochmed ha en plan, men vad hjälper det? Den har jag aldrig lyckats följt hittils. Tänker att det ska vara ex rosa blommor.Men så hittar jag underbara sådanan och sådan och så sådana och..och... ja ni förstår va, det blir blandat. Men ack så vackert.
Så det ska jag nog göra i morgon. Mitt lilla fejs å jag ska till underbara Rönne Trädgård! Nu kommer jag igen, för vilket år i ordningen vet jag inte, men det börjar bli några stycken nu, tiden går ju så fort när man har roligt!!!!
Så, ja det var väl det för nu då.
Ha det bra och kosta på er någon blomsterkvist eller en fin i kruka ni också. Det är ärt varje krona. Kramissar från Sussiblomsteryran.!!!!!!

det går ju inte så fort i högerfilen

Vår bästa tid är nu för nu är det vår och det är vår bästa tid för då blir vår natur grön o skön o vår trädgård lika så...
VÅR!!!
Ja, nu verkar det faktiskt som det verkligen är på G. Vårvädret och så småningom ska det övergå i rena rama sommarvärmen. I dag plockade jag fram och ut nya fina vilostolen. Röd och inbjudande står den där på altanen. Jag o några av brudarna invigde den direkt. Bad gubben ta kort på oss..men det går ju inte så fort i högerfilen som väl känt är. Så när han möjligtvis hade tänkt sig att göra det jag bett om ja, då, var vi långt borta. Hade invigt färdigt och full rulle med kvällsmatningen. Ja, ja, själv är bästa dräng/piga.

Vad mer är det som hänt då? - kanske ni undrar?
Inte mycket tror jag. Livet glider på. Jag lagar mat, äter o matar familjen och matar hundarna och matar katterna. Så lapar jag sol, katterna o hundarna lapar vatten. Jag fikar lite o hundarna fikar så gärna med mig. En liten valp ska flytta i morgon. Det är lilla pluto som ska bli "lapphund".
Låååångt ska han åka, dryga 90 mil. Han får en liknande kompis. En tjej, en egen tjej. Inte illa. Första gången på alla år som jag har kvar någon valp/kattunge så länge. Tidigare-dvs. under de dryga 20-23 åren jag avlat har det inte hänt att alla inte blivit sålda/varit tingade o flyttat när de varit leveransklara. Men det ska ju vara en första gång för allt. det är därför det känns lite annorlunda nu. Man fäster sig ju vid dem mer o mer för var dag. De får ju mer o mer personlighet för var dag. Nu är de 5 mån, de båda grabbarna som är kvar. Och i morgon eftermiddag åker lilla Pluto med sin nya familj. Så  återstår lilla Najde. Kanske hittr han någon ny familj kanske blir det vår lilla kille. det är utgångsläget i min avel, blir de inte sålda blir de mina nya familjemedlemmar. Kansk blir så nu. 

I morgon blir det Valborgbrasa i Tomta igen. Min granne som startade denna trevliga sed här i tomta, han sa att det är 10 års jubileum i år. Svårt att förstå att det har pågått så länge o ännu har vi inte tröttnat =)
Vi grillar o elden sprakar så härligt. Det är ingen dålig brasa vi brukar få till. I år har vi hjälpt till ordentligt då Världens bästa Anders var här o hittade motorsägen. Han sågade o sågade och sågade och...nästa dag drog han, Andrea o Gubben Jonas träd o kvistar hela dagen ner till blivande brasan.
Den blir magnefik. Och vi får ytterligare en minnesvärd valborg.

Men det är i morgon kväll det. Innan dess ska jag till veterinären och gå igenom lilla Pluto så allt är ok inför avfärd upp i Svearike.

Jag återkommer om nya upptåg och funderingar någon annan dag.
Till dess vill SUSS önska er alla:

Trevlig vår !!!!!

HIteck ! och Attans ungar att inleda mig i frestelse.

Utveckling kallas det visst.

Köpa mer o mer elektronik kan man oxå kalla det. Efter att ha krånglat hit o dit. Provat det o det o det o provat igen så lyckades jag till slut få igång en spellista på för mig nya marker, WiMP. Men nu strömmar finfint ljud genom mina dyra bra hörlurar, genom öronkanalerna och in i min hjärna. Som då mår SÅ mycket bättre. Älskar musik. Då är det bara nästa steg, ett för mig otroligt svårt moment. Nämligen att komma ihåg vad alla duktiga artister o kanonlåtar heter. Namn o titlar har jag sällan lust att memorera. Bra ibland och mindre bra somliga gånger. Men så'n är jag. Hur är du?

Siffror är en helt annan sak, konstigt nog. Min hjärna är byggd för siffror, kommer ihåg vad jag betalat för saker o ting 30 år tillbaka , och mer. V a r f ö r ?

Ja, det kan man undra. Och det gör jag ska ni veta, har funderat på o över det i flertalet år o många många gånger. Men så ville " någon" att min hjärna skulle fungera, och så fungerar jag.

 

Attans ungar att inleda mig i frestelse.

Här har jag gått o inbillat mig att denna chokladbit inte är god. De envisas med att sända tv-reklam igen o igen och försöka övertyga mig om dess goda smak. Här har jag då stått emot det länge. Så kommer barnet o säger smaaakaaaa...mums.

Vips så sitter jag fast i dess klor. Har förstört mitt stenhårda motstånd med att det ser ut som bara kemikalier...visade sig vara väldigt välsmakande kemikalier.

Ja, vad gjorde en stackars mor då?

Jo, åkte till affären och införskaffade 2 förpackningar goda kemikalier....

tänker då o funderar, kanske skulle modern ha blivit kemist?

Tänk vad mycket gott jag kunde ha tillverkat. Egen tillverkning brukar ju inte innehålla så mycket "konstgjort" eller hur?

Jag har en liten varningsklocka som ringer där i bakgrunden:

Choklad är inte rätt medicin mot övervikt. De där Xkilona som du vill ha bort lär inte följa med chokladförpackningen ut i soporna....

Inte det?

Vad dumt, det borde de.

Jaja, det har ju nyss varit påsk så jag kan väl få surfa på efterdyningarna av den godishelgen så lovar jag att kanske skärpa till mig sedan..kanske..jo, jag ska försöka.

Men- man skulle ha blivit kemist.

:-)

Sussalongsong.

Damerna ska gå först...?

Tänker o funderar...det heter ju att damerna ska gå först, damerna först... Men så fort vi hamnar bredvid en mer eller mindre naken karl så slutar den regeln att gälla . Eller? Gäller överallt utom insovrummet? Hpar en liten lösning som kan hjälpa upp situationen kanske. Tvätta ALDRIG- jag upprepar -ALDRIG männens kläder- framförallt underkläderna- i Comfort. Skippa sköljmedlet så de hårda stela kalsongerna kanske kan få smitta av sig sina egenskaper. Komma fort behöve de då ingen hjälp med. Byt ej heller till Softlan...det hörs ju på namnet vad den gör..soft betyder MJUK..inte vad vi efterfrågar direkt. Inte DÅ. Tänkte bara dela med mig av all min kunslap. Håll till godo o lev väl. Detta inlägg blev kort men mycket informativt och viktigt tycker jag Då kan vi bocka utav kvalitetstid i det sociala schemat. Grattis. Vi se en annan stund för mer kvalitetstid.

Sussalongsong!

Det gör INGENTING

Kan man köpa inspiration på flaska? Eller tub? Energi då? Nähä...synd. När börgöraslistan är så mycket längre än orkargöralistan, vad gör man då då? 
Jo:

Till biblioteket jag gå, hejhå.
Där har de braatthagrejer.
Ett litet runt hål som ngn vänlig själ pratat in en bok runt. Man lånar i fint fodral. Väl hemma stoppar man in lilla plattan, som man ta ur fodralet, i en grejamackapär. Vips så låter det ur två andra prylsaker. Och allt strömmar likt ljuv musik, fast det inte är musik, in i mina mottagliga öron. In i min skarpa hjärna och ger som oftast kroppen avslappning och själen glädje. Efter ett sådant pass brukar jag vara en mycket trevligare Suss iegenhögperson.
Rekommenderas! Så det ska jag göra nu.
Ber att få rekommendera mig och så beger jag mig ut i stora vida världen som har vägen som bär till Biblioteket. Kostabrava gör det oxå.
Det vill säga INGENTING!
Så, på med strumpor o skor, vill ju inte skämma ut mig. Försöker se normal ut, det är ju helt hopplöst för jag har en dålighårdag. Men, vad gör väl det om två timmar? Svar: INGENTING.
Nu beger jag mig. Gör det du oxå.
KramiSussar.

Surfar med fruktbolaget.

Tjosan!
Nu bloggar jag från min nya fina svindyra IPad. Jösses vad jag har funderar och önskat mig en sedan de kom. Till slut sa min förstående sambo: men åk o KÖP en! Du har ju pengarna. Ja,jo, men. Tänkte ju försöka operera ögonen...
Äh..sa den förstående sambon, vad spelar det för roll om du lånar lite till det? Blir inte mångamkronor extra i månaden. Sagt o gjort. Inhandlade en surfplatta från "fruktbolaget" - originalet. Bara det. Jag brukar ha svårt, köper ofta en billigare kopia. Men i det fall sa de flesta- köp originalet.Och jag gjorde det. Nu har jag våndats över de spenderade pengarna. Men, har haft mer nytta o nöje av plattan än jag trodde. Mycket mer. Så jag intalar mig att jag visst är värd den.För det tycker min familj.
Så det så.
Då ska bara jag förstå det oxå.
Och så till ett nytt ämne: Hundvård/pälsvård.
I går badades det o fönades o klipptes. Prinsessan MätteMarit Askesson blev så mjuk som bomull, där behövdes det bara ansas lite på skägg o lugg. Nalleman fick en komplett makeover.
Han är så snäll. Bara står där o blir fönade o klippt och och och...det tar ju några timmar. Vi tog en liten fikapaus i solen ute på altanen. För annars orkar inte jag. Nu ser han ut som Milou i serien Tintin. Fast snyggare för han är ju mitt hjärta.
Nalleman Don Juan Casanova Axelsson af Tomta.
Jag får lägga till bilderna sedan för riktigt så mycket har jag inte hunnit med att lära mig bemästra denna platta ännu ;-)
Men det kommer. Så hej på en stund. Nu ska jag ta en kaffetår.
C U soon !

friskt vågat är hälften vunnet. Vinn på!

Jahapp.
Då kör jag igen. tagit weekendledigt. varit på turné med min goda goda vän Sofia som lånade min lilla Glåri för en hundtrimmstävling ( säg det fort 12 ggr =) )
Det var så turligt att hon utbildar/tränar sina trimningsfärdigheter i samma stad där min pappa o några i min syskonskara bor. Så jag fixade logi åt Sofia och fick privatchaufför tur o retur. Vinn vinn situation igen.
Trevligt var det och jätte jättefin blev min lilla Glåri och perfekt skötte hon sig på trimmet. Hon har aldrig varit på ett så stort trim med många andra hundar både på bord o golv samt en massa besökare osv. Hon skötte sig perfekt min lilla stumpa. var lite orolig för att hon skulle bli nervös eller så. Hon känner ju Sofia väl men dock- "mamma" var inte med. Hade med mig gammel Fanni o PudelPärlan oxå. Men vi stannade i hemmets lugna vrå hos pappa. Besök fick vi av lilla Spike som är från min ena senaste valpkull. Och numera bor hos min bror med familj. Han är lika busig o fin som sina båda bröder som fortfarande bor hos mig...en trevlig helg!!!!

Tyvätt började en ihärdig huvudvärk hamra o mola i min stackars panna och spred sig vidare genom hjärnbalken och ut i både ögon o käke. Trodde att det skulle ge med sig, yrsel o illamående. Pest! Om det nu är baciller, min nacke, eller migränen som bråkar vet jag inte. Men nu framåt nattetid så verkar det som om det lugnar sig lite, hoppas det inte är början till någon elakartad influensa eller dyl som folk sprider omkring sig...ja, ofrivilligt alltså. jag hade hoppas att slippa det- håll tummarna.Har nog ändå med att vara sjuk- är ju sjukpensionär. behöver inte bli sjuksjuk också.

Så till mitt dilemma för nu:

Gardinlängder. Köpte söta nya vårgardiner till köket-panellängder. Till dessa passar mina gröna perfekt. Japp- upp med garderobsdörren leta runt bland hyllorna i linneskåpet- Japp där är de!
TRE av FYRA !!!!
VART ? Leta leta leta. Vända ut och in på alla lådorna i skåpet, likaså i nästa skåp...upp med kökssoffslocket. Leta, rota, plocka ur plocka tillbaka ner. NEJ!
Ingen grön panellängd. Men va! Upp på övervåningen sista chansen kolla i lådor, NEJ.
Blir galen. Nähä. Blir till att sätta upp tulpanlängderna då. ½ vägen vunnen. Jag ger upp. I morgon åker jag o köper nya gröna längder FYRA stycken. Och då kan jag nästan sätta en miljon på att jag kommer att hitta den 4:de. Men då ska den få ligga kvar o skämmas. Jag tycker inte om att leka kurragömma med var o varannan sak jag vill ha tag på..i motsats till vad alla saker verkar tro att jag vill. Nej, jag vill inte leka.
Och hör sedan!

Gjorde mig vackrare innan avfärden till stora staden Linköping. Roligt tycker jag det är att bli så här fin. Inte det lättaste dock att ta kort på sin egen hand och hålla mobil/kameran med den andra. Har för korta fingrar för att nå till alla knappar osv...så håll till godo detta var det bästa jag kunde åstadkomma med för korta fingrar =)

Så efter min lillsemester där jag fick sätta mig vid dukat bord och inmundiga god mat i trevligt sällskap så hoppas jag innerligt att min envetna huvudvärk med medföljande besvär avtar under natten. Jag behöver åka o köpa gröna panellängder i morgon FYRA stycken. 
Kram på er alla ute i ömsom vårSverige ömsom vinterlandskap. Men vårkänslorna håller ändå på att spira o kämpar sig upp mot ytan. Så idag köpte jag några buketter påskliljor för att matcha mina nya gula tulpangardiner. I morgon blir förhoppningsvis uppsättningen fulländad.
Ha det bra i vårt omväxlande land med sol, snö o vind.
Det är det som är livet. Här o nu. Inte där o då.
Utan här o nu!
Njut av allt ni kan.- När min huvudvärk ger med sig lite ska jag försöka njuta ikapp med er. Försöka duger- friskt vågat är hälften vunnet. Vinn på!
Tack o bock för mig- 
Sussalong!





 

Var ska man få krafter ifrån att orka få rätt vård?

Varför ska det vara så svårt?
Maj 2009  var jag med om en ordentligt älgkrock utanför Östersund.  Mörbultad men vid liv, även mina medresenärer-3 hundar- klarade sig utan skador. Men jag var ordentligt mörbultad o omskakad sönderskuren osv. Ont i nacke, yrsel, smärta mm har följt mig sedan dess. efter mycket tjat fick jag till en röntgen utav nacken-4 febr-2011. Ville ha ryggen röntgad oxå- magnetröntgen- men så blev det inte. Har mycket ont även i ryggen. När jag så var till min husläkare sa han att svaret på röntgen var att de inget sett som var galet som de kunde hjälpa mig med. Jahaa!!!!
Vart kommer all smärta ifrån då? Din EDS. Jo, men jag hade inte så här ont innan krocken.
Bilden t v.är från akuten efter att det  värsta av  blod o glassplitter var bortsköljt, dagarna som följde svullnade jag dock upp så ögonen inte gick att öppna knappt. Till höger är jag mer rengjord. Bilen är inte heller sig lik direkt. Ingenting satt där det skulle. Backspegeln låg i baksätet där även en del av älgen fanns.

Nu var jag till en annan läkare i ett annat ärende, hon kollade min journal och sa- men det står ju att du har ett diskbråck mellan 6-7 nackkotorna.
 VA!!!!!
Är inte förvånad över att det var fel utan varför i hela världen fick jag svaret att det inte var något?
 Jag blir galen. Då kan man ju undra hur det står till i ryggen. Den kollapsar med jämna mellanrum. Jag kan inte stå på benen och det smärtar som..ja vet inte vad jag ska jämföra med..ONT gör det, skriker gör jag o sängliggande blir jag.
Jag blir inte friskare av att veta vad felet är- men det känns mycket mycket bättre psykiskt om man faktiskt vet anledningen till smärtan o problemen. Det borde väl läkarna veta..eller inte tydligen. =(
Nu måste jag alltså börja tjata o krångla för att få till en ryggröntgen oxå. Jag är trött av min sjukdom o så. Var ska man få krafter ifrån att orka få rätt vård?

Varför, varför ska man behöva ha det så här? Kronisk smärta i alla leder o muskler är inte lätt att handskas med. Lägger man sedan till att min bukhinna spricker sönder undan för undan så...för flera år sedan fick de lappa ihop den med ca 100 stygn och en hel del konstgjord bukhinna för den riktiga är liksom bra i trasor. När den spricker känns det som att få en eldkastare i magen..inte skönt och så blir det ju en annan form på magen eftersom det är ett bråck då. Ont o skit är det. Och så kan vi lägga 100 anda saker till listan men det gör jag inte nu...mitt i allt detta ska man orka med vad övrigt livet bjuder på för motgångar och så kämpa MOT läkare osv när de borde KÄMPA FÖR o MED mig. Eller?

Ja, vad ska man säga? Skit o panik!
Tur jag har mina djur som ger mig energi hela dagarna. tackar gudarna för dem.
Puss o kram i internetspacevärlden.
Suss - over and out för idag.