Var ska man få krafter ifrån att orka få rätt vård?

Varför ska det vara så svårt?
Maj 2009  var jag med om en ordentligt älgkrock utanför Östersund.  Mörbultad men vid liv, även mina medresenärer-3 hundar- klarade sig utan skador. Men jag var ordentligt mörbultad o omskakad sönderskuren osv. Ont i nacke, yrsel, smärta mm har följt mig sedan dess. efter mycket tjat fick jag till en röntgen utav nacken-4 febr-2011. Ville ha ryggen röntgad oxå- magnetröntgen- men så blev det inte. Har mycket ont även i ryggen. När jag så var till min husläkare sa han att svaret på röntgen var att de inget sett som var galet som de kunde hjälpa mig med. Jahaa!!!!
Vart kommer all smärta ifrån då? Din EDS. Jo, men jag hade inte så här ont innan krocken.
Bilden t v.är från akuten efter att det  värsta av  blod o glassplitter var bortsköljt, dagarna som följde svullnade jag dock upp så ögonen inte gick att öppna knappt. Till höger är jag mer rengjord. Bilen är inte heller sig lik direkt. Ingenting satt där det skulle. Backspegeln låg i baksätet där även en del av älgen fanns.

Nu var jag till en annan läkare i ett annat ärende, hon kollade min journal och sa- men det står ju att du har ett diskbråck mellan 6-7 nackkotorna.
 VA!!!!!
Är inte förvånad över att det var fel utan varför i hela världen fick jag svaret att det inte var något?
 Jag blir galen. Då kan man ju undra hur det står till i ryggen. Den kollapsar med jämna mellanrum. Jag kan inte stå på benen och det smärtar som..ja vet inte vad jag ska jämföra med..ONT gör det, skriker gör jag o sängliggande blir jag.
Jag blir inte friskare av att veta vad felet är- men det känns mycket mycket bättre psykiskt om man faktiskt vet anledningen till smärtan o problemen. Det borde väl läkarna veta..eller inte tydligen. =(
Nu måste jag alltså börja tjata o krångla för att få till en ryggröntgen oxå. Jag är trött av min sjukdom o så. Var ska man få krafter ifrån att orka få rätt vård?

Varför, varför ska man behöva ha det så här? Kronisk smärta i alla leder o muskler är inte lätt att handskas med. Lägger man sedan till att min bukhinna spricker sönder undan för undan så...för flera år sedan fick de lappa ihop den med ca 100 stygn och en hel del konstgjord bukhinna för den riktiga är liksom bra i trasor. När den spricker känns det som att få en eldkastare i magen..inte skönt och så blir det ju en annan form på magen eftersom det är ett bråck då. Ont o skit är det. Och så kan vi lägga 100 anda saker till listan men det gör jag inte nu...mitt i allt detta ska man orka med vad övrigt livet bjuder på för motgångar och så kämpa MOT läkare osv när de borde KÄMPA FÖR o MED mig. Eller?

Ja, vad ska man säga? Skit o panik!
Tur jag har mina djur som ger mig energi hela dagarna. tackar gudarna för dem.
Puss o kram i internetspacevärlden.
Suss - over and out för idag.