Fint serru....nä, det ser jag inte ut som.

Säger du med ett skratt.

Har jag ofta fått höra när jag berättat något tråkigt i mitt liv, galet, eländigt, jobbigt eller om något trasigt i min skeva slitna lekamen.

Ja, hur ska man annars orka? Om inte med självironi och en stor skopa humor ? 

Oftast vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Brukar sluta med ett dråpligt skämt om mig och mitt och ett rått men hjärtligt skratt.

Som idag. Var på morgonmöte på röntgenavdelningen inne på USÖ i Örebro. 

Fick dricka hemskt illasmakande kontrastdryck, smakade ungefär som det luktade när man  slog ur sudden till svartatavlan. Dvs. griffelkrita. Under tiden jag drack följde de vätskans färd genom magsäck o tarmar.

Det ser fint ut, sa de. Fint ut ???

Senast jag låg inlagd och opererades efter flera antal röntgenundersökningar mm. så sa de att jag hade sammanväxningar i en tvinnad tarm. Därav problem och smärta.

Men idag såg det fint ut.

Om jag inte varit så trött och illamående skulle jag bett dem definiera ordet fint.

Men det får Dr magspecialist göra vid mitt nästa besök. 

Däremellan ska jag prova ut ett bråckband. En gördel för att hålla in maginnehållet så det inte trycker sig  ut genom alla lönnfack som mina bråck bildar. Eller, ja, större delen av bukväggen verkar vara bråck. En del av bukhinnan är helt borta och består bara av det nät de lade in vid en tidigare operation. Det är svårt att laga mer säger herr doktorerna...varför? 

Kan de inte göra  när de syr, som när jag syr?Vika tyget/nätet dubbelt om man vill ha mer stadga. Så tänker jag...hur tänker de? 

Ja, ja, det såg i alla fall fint ut i morse. Och med lite frukost i magen känns det ganska fint också. Just nu i alla fall och för stunden bra.

Nu återfaller jag till mitt koffeinintag istället för  griffeltavledrycken de bjöd på. Blurp o glurp...men får trösta mig med att det var billigt, rent av gratis 😊 alltid något i en värld som denna.

Ha nu en trevlig veckodag och en lika trevlig påföljande veckodag ända fram till helgens kommande och varande. Fint ska det vara hela tiden.

Sussalongsång ❗❗❗🌻🍀

Hat och bitterhet

En vän skrev något klokt:

Om vi går omkring och känner hat eller bitterhet över någon/något är det detsamma som att låta dem/det ni avskyr bo gratis i vårt huvud.

Tänk på att existera är enkelt men det krävs mod för att LEVA. 

Kloka ord tycker  jag. Inte enkelt att följa o klara av att leva efter men kloka ord.

Så ibland ska jag välsigna mitt "dåliga minne" Då gör jag det...eller så är jag kapabel att låsa ute de båda avskyvärda själar jag tyvärr stött på...det är bra det. Annars blir man uppäten levande till slut. Fast ibland bubblar deras "verk" upp till ytan- då får jag gråta en skvätt och så får de flytta ner i källaren igen. 

Det är livet 💖

Man styr inte över så mycket som man skulle önska. Vissa människor stöter man ihop med och de kan ställa till med de hemskaste saker och man står maktlös.

Säg inte- Nähäää...tycker jag inte om någon går jag.

Inte alltid VI väljer dem. Det kanske någon anhörig gör, och då finns de där, varken vi vill eller inte. Och far någon anhörig illa är det svårt att bara blunda, vända om och gå. Eller hur? 

Ibland är det barn som fastnar med elaka, onda, sjuka, avskyvärda människor...totalt oförmögna att komma bort därifrån.

Barn har sällan några val.

Barn är mycket lojala. Får de lära sig att tiga och finna sig så gör de oftast det. Barn har inget att jämföra med. Vet inte att deras situation är "fel". Tarmoftast för givet att så här har alla det, så här är livet. 

Jag tycker detmär viktigt att man får hkälp att läka efteråt. Varken man varit barn eller vuxen. Läka sår i hjärta o själ tar tid, lång lång tid. 

Kommer eländet upp och upp i tankarna hela tiden öts man upp inifrån, blir man förgiftad och förlorar ännu mera livstid. 

Ibland får jag ett sting av dåligt samvete för att dessa båda personer inte varit uppe och bubblat i mitt medvetna på länge..ska jag verkligen glömma? Ska de få "komma undan" ? 

Men så inser jag efter lite övertalning av mig själv att det är bra. 

De har tagit så mycket, de ska inte få ta mer.

Deras gärningar bubblar upp då och då. Tårarna rinner, ibland flera timmar eller tillochfrån i flera dagar. Men så, borta ett tag och jag har förhoppningsvis läkt någon mm till i min sargade ärrade själ. 

Det är bra- tror jag. På rätt väg- tror jag.

Så finns alla dessa kloka förståndiga beslut man sörjer. Saker man ville göra men var tvungen att avstå från. Val man gjort med hjärnan fast hjärtat sagt annorlunda. Samvete som gnager fast man valt rätt. Iblnad finns inget rätt eller fel för samvetet gnager vilket som.

Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Så sant. Så är livet ibland. Bara att ta skeden i fin hand och fortsätta sörpla soppa.

Det är livet 💖

Sussalongsong ✨✨✨

Vissa dagar......suger fett

Vaknar segt och långsamt, tittar på klockan. Det är dags att stiga upp, ja. Men varför? 
Hela magen är utockin, tårarna bränner innanför ögonlocken varför vet jag inte. Jag vet inte heller varför jag finns här. Vet inte....är det för att ta hand om andra? För att stötta de mina och knuffa dem framåt? Vem ska knuffa mig? 

Går upp och min skällande svansviftande flock samlas och kryllar runt mina fötter- skynda dig matte, skynda ut i solen. Vi ska kissa.
Extra glad och hoppig är lilla Goldi. Hon har blivit som valp igen efter att de båda onda trasiga tänderna åkte ut. Jag är glad för att hon mår så mycket bättre. Men ändå gråter jag för att hon haft så ont. Hur länge? Hur länge gick min lilla älskling med denna smärta? Varför sa hon inget? De vet ju att jag hör. Varför säger de inte till? 
Jag säger, ropa högt: Mamma jag har ont!  Hjälp!!!!!

Ibland gör de det. Men oftast upptäcker mina händer att något är fel. De blir varma när jag tar i djuren, varmare ju mer healing de behöver. Men ibland fungerar inte det och jag missar. Munnen är tydligen lätt att missa. 

Jag ska ju vara glad för att Goldi är gladare och mår bättre. Men jag gråter. Känner mig som en dålig matte. Jag vet hur det är att ha ont. Kanske därför det skär i min själ så illa när mina älskade skyddslingar far illa på något vis. Gud så jag älskar dem. Elaka och/ eller oförstående människor tror och säger ibland att de tydligen tror att jag gör det för pengarna. PENGARNA !?!
Vilka pengar? 
Jag köper det bästa foder min kunskap kan leda mig till. Det de får extra när de är dräktiga, diar och är pyttevalpar kostar 1000kr för 5 kg. Det är torkat hjortkött med grönläppad mussla - bra för lederna bl a och hickory ört. Ingen säd över huvud taget. Försäkringar, veterinärvård, tillbehör,. Bara att köpa ny laddning märgben kostar närmare 300 kr. Och dem byter jag ofta ut, ca varannan månad. 
Jo pengarna har hjälpt mig så jag har kunnat köpa bra utrustning,till att sköta deras pälsar. Har samma saker hemma som de har inett hundtrim. Samma klippmaskin, skär, fön mm. För att jag vill klippa mina älsklingar själv. Tycker om det. Det ger närhet och kärlek att borsta, klippa, bada föna osv. 

Ska jag åka någonstans är min första tanke, kan jag ta med mig djur? Hur många kan fungera? 

Gud om dessa människor visste hur illa de sårar mig med dessa kommentarer.
Det är som att påstå att man skaffar barn för barnbidragets skull. 

ja, idag började dagen så. 
Tårar och smärta. Denna jävla smärta. Ryggen har varit extra jobbig länge nu. Ischias sitter i kläm på båda sidorna, värker ända ner i mina tår. Glappt mellan ryggkotorna är ingen hit. Glappa höfter är ingen hit. Armbågar som glider i sär om jag står med raka armar eller bär på en liten påse, är ingen hit.Knän som glappar och glider ur läge och viker sig bakåt, är ingen hit. Muskler som är ömma som blåmärken och värker oavbrutet är ingen hit. En mage som brinner som om jag svalt en blåslampa, är ingen hit. Nu är gallan borta, den som låg och skramlade som en marackas ni vet, ingen s,ärta där som tur är. Men den tvinnade tarmen med sammanväxningar i, den är kvar och jävlas. Maten kan ju liksom inte passera. Magen sväller så jag ser gravid ut- på riktigt- bråcken gör att jag har håll på flera ställen...Trycker i mot och försöker göra något. Men det blir att sitta och glo med massagekudden mot ryggen, annars kan jag inte sitta. Det är då jag försöker virka och sticka. Men snart ger handlederna upp, då får jag försöka sy lite. OM jag kan sitta och handlederna inte gör för jävla ont och syr gör jag tills fingerlederna svullnar så jag inte kan hålla i tyget. 
Försökte sortera mina tyger mm i lillstugan igår. Vika fint, lägga i nyinköpta transparenta plastlådor . Ja, så fick jag avbryta det mitt i för knäna sa upp sig. Svullnar till vad som känns som dubbel storlek.

Äta lite gott och se på film då kanske? Ja liten stund, sedan gav munnen upp. Slemhinnorna är så störda så det känns som om jag bränt hela tungan. Har jag " riktig tur" häger det skinnflikar ner från gommen för att jag går sönder. Precis som min bukhinna går sönder. Fast gommen läker sig själv på någon dag.  Och allt blir etter värre under PMS/ äggförlossningsdagarna. TACK för att jag är kvinna också då. Klagomuren var öppen idagmtydligen....när jag sammanfattar LITE av mina smärtor ser det inte muntert ut bej. Tur jag utrustades med en sjutusan till humor så jag har lika nära till skratt som till gråten. Nu ska jag försöka ignorera min ständigt värkande högervrist och dricka upp mitt morgonkaffe. Sedan ska jag ge hundarna mat. De väntar på att min medicin ska kicka in så jag kan dela ut 10 skålar hundfoder till mina kära vänner. Kram på er och ha en mycket bättrebstart på måndagen än min varit.

C U Sussalongsong !!! 💖💜💙❤🐩🐈🐶🐱🐯

kroppen, mitt fängelse

Lörd 17/8 var det Rallarsvängen i Hallsberg. Många finfina gamla bilar och upptåg på torget. En upplevelse var dansuppvisningen av elever vid Hallsbergs dansskola samt ett gäng från en Tysk dansskola.

Oj, vad jag hatade min kropp just då. Musiken flödar, de dansar underbart, disco, streetdance, bugg, samba mm. Underbart att se för en sådan som mig. Känner hur hela kroppen bubblar av musiken, känner glädjen flöda genom kroppen, känner att varje muskel, varje led, varje nerv i min kropp vill vara med. Och mer, jag vill sjunga...jag vill vill och vill.

Istället står jag där, visserligen med ett stort leende på mina läppar och glittrande ögon, men med denna otroliga längtan i kroppen brinnande.

Istället står jag där och önskar att jag hade ett spännband runt höften för att hålla kotorna någorlunda på plats. Ty jag bakade bullar på fredagskvällen och då står man länge och det räcker för att sätta mig ur spel. Ömmande glappande höft är nog besvärlig att bara gå med, dansa är inte att tänka på. Ändå måste jag gunga med, ändå måste jag svänga på höfterna. Kan inte stå still. Lämnade torget än mer linkande än jag kom. Som en god vän brukar säga....går som en havande anka i skitande ställning. 

Ja, faktiskt en väldigt bra liknelse. 

Mitt bland all glädjen över denna musik, de duktiga dansarna - där glädjen över vad de gjorde lös ur deras ögon och deras ansikten sken. Försökte mina tårar enträget pressa sig fram fast mitt ansikte log...jag log från hjärtat men från hjärtat kom oxå mina tårar. 

Saknaden av att få dansa, glömma tid o rum. Göra det jag älskar, dansa sjunga, glömma alla bekymmer. Musiken har räddat mitt liv. Genom många tonårsår sov jag enbart om jag hade hörlurar pressade intill mina öron och ur dem forsade en aldrig sinande ström av musik.

Jag dansar med vargar...mina älskade hundar o jag dansar bort smärtan då o då. Mitt köksgolv blir vår arena...sedan kan jag knappast gå...men det är det värt. För min själ blir lite rensad på olycka. Det betyder mycket för överlevnaden., för livet. 

Denna eländiga jävla avskyvärda sjukdom som sliter sönder mig utifrån och in och inifrån och ut...

Operation efter operation. Bindväv som brister gör att organ hamnar fel, smärtsamma bukbråck uppstår på löpande band. Allt går inte att "laga" då jag redan är så lagad....leder går ur led och svullnar och glappar och smärtar. Diskbråck i rygg o nacke...smärta, smärta, smärta.

VARJE SEKUND PÅ DYGNET -SMÄRTA! 

Med liten morfintablett i kroppen blir det bättre, blir jag gladare, kan jag leva mer. Men NEJDÅ det är farligt ser ni. Det är beroendeframkallande.

JAhAAA! 

Tror läkarna att det är värre än denna smärta? Tror de verkligen det? 

Tror de att några timmar med någorlunda rörelsefrihet och lite mera livskvalité är sämre än risken för beroende av tabletterna? 

Dessutom var de övertygande om att denna sortens smärta inte är morfinkänslig. Dvs. morfin hjälper inte. JO, det gör den. Jag vet. 

Så blir man hård i magen av dem oxå..jahaaa- då får jag väl äta katrinplommon till frukost då. 

Jag vet att jag skämtar för att överleva, har alltid så gjort. Tur är väl det att jag har min humor. Ser något komiskt i det mesta, mest i mig själv. Hur skulle jag annars ha överlevt allt skit som kastats på min livsstig? 

Jag är född pedagog och problemlösare med sjuhelsickes glatt humör. Tur jag fick några bra kvalifikationer också. 

Denna sjukdom -EDS- så mycket den har stulit för mig. Det första den tog var min basket. Gud så jag älskade att spela basket. Tränade mest varje dag, sköt o sköt o sköt i timtal på korgen. Sprang en mil i skogen utan att flåsa. Kondition som en häst. . 

Jag vill så mycket men min kropp klarar så lite. Det är som att sitta i fängelse, livstidsstraff. Folk jag möter tar så mycket på sådant allvar.... Så mycket smått. Jag har kanske blivit hård i hjärtat, tycker de borde lägga energi på större saker och strunta i petitesserna, småskitet och leva istället. Kanske har jag blivit hård när jag far ner i mina dalar o gropar av sorg efter det liv jag ville ha istället för det jag fick hålla tillgodo med. 

Nu brinner min rygg, har skrivit alldeles för mycket. Musklerna säger upp sig, som att ha en blåslampa i ryggen...ja ja. Jag slutar väl gnälla då...

Men tack alla glada dansare igår för en fin uppvisning av pur glädje och gungande sugande underbara toner...jag njöt.

Kram SussalongSong.

Mage i kläm i "lönnfack"

Eländes elände. Blev en helvetesnatt igen. Magsäck/tarmar fast i något bråck. Illamående och smärtor så jag tror jag ska bli tokig. Vänder från höger till vänster sida i sängen och så tillbaka till höger igen.
Försöker massera försiktigt, men så ömt så ömt. Är som om någon gett mig ett rejält knytnävsslag i magen, som aldrig ger sig. Illamåendet kommer och går som i vågor. Kräkas eller inte?
Magen står rakt ut, ser höggravid ut, svullen till tusen.

Varför åker du inte till akuten tänker ni kanske?
Det kan jag berätta. Har varit där åtskilliga gånger under åren. Även med tarmstopp. Man får ligga där på en hård bår och kasta sig fram och åter i smärtor.

Timma efter timma.

Har man någon med sig som kan skrika o hojta efter personal så får man hjälp innan man tror det är för sent....orkar inte det igen.

Visst kan ju få en spruta som gör att tarmarna slappnar av och förhoppningsvis glider ur sitt lönnfack i bukhinnan....men innan dess?

Jag orkar inte vara på akuten... men snart har jag nog inget val.

Jag menar inget negativt till de som arbetar på sjukhuset...de är för få. Tyvärr är det så. De springer som skållade råttor och gör sitt bästa, det tror jag allt.

Men hjälp av lite avslappnande Sobril somnade jag i alla fall till slut inatt.
 Idag är magen som ett stort blåmärke kombinerat med världens träningsvärk. Ömmar vid varje rörelse. Varje gång jag ska böja mig ner trycks allt samman. Aj!
Det blir några böjningar med 8 hundskålar och bäbisarna som ska äta och klappas och små kisspölar att torka upp.
Valparna är ju "stora" nu. Flyttar ner i köket dagtid och umgås med hela härliga familjen. Alla i flocken vill de lära känna. Pappa, faster och alla "mostrarna".
Så har vi ju lilla Busen här på besök ett tag oxå. Men han är inte så intresserad av valpar, har sett många  förut...inget nytt under solen med det ;-)

Jonas ska åka på turné med kompisen några dagar. Frågade om han skulle stanna hemma när jag är så dålig. Men det behövs inte, jag har ju Björn samt Nicole o Kim som är här ett tag.

Nu har jag tagit piller mot värken och smörjt med liniment både här o där. Nu ska jag försöka få till lite hundmatning.
Ha en bra Kristiflygardag alla !

Glad pratkvarn?

Hejsan svejsan människor!

Jag är som oftast en pratsjuk, humoristisk människa med en stor dos självironi. Jag viftar o gestikulerar stundom och pratar oftast med hela mitt engageman både om jag är för eller mot stundens samtalsämne. Ibland tror folk att jag är arg när jag bara är engagerad i samtalet. Jag tycker om ordvitsar, vränga ord o meningen med orden. Jag älskar att ställa på o skoja med folk. Jag älskar när de ställer på tillbaka eller ger mig humoristiska gliringar som jag kan "försvara" mig mot. Bästa sortens sällskap för mig, oftast. Jag blir sällan särskilt djup i mina samtal. Har upplevt så mycket allvar o eländes elände så jag vill ha trevligt när jag träffar människor.

Ibland undrar jag.

# Upplevs jag som ytlig?

# Upplevs jag som mindre allmänbildad? - då jag ofta säger jaha o jasså när folk är tvärsäkra på saker jag vet att de inte har rätt om eller där jag har en helt annan åsikt. För jag tycker det är bagateller och orkar inte engagera mig i småsaker, det finns så mycket stora saker som  måste göras.

# Upplevs jag som dåligt utbildad? - av samma orsak som ovan.

# Upplevs jag som lögnare/ eller någon som överdriver? - när jag väl berättar om allt skit jag upplevt. Tänker de...nänä så mycket kan hon inte hunnit gå igenom. Hon är ju inte 100 år. 

* Jag kom på att en del tittade skeptiskt på mig om jag berättade att min syrra sa så, min syrra gjorde det o det o det o syrran har gjort så....

tror de tänkte: Det var en väääääldigt aktiv syrra. Så jag började säga EN av mina syrror sa, EN av mina bröder har gjort...

för hur många vet att vi är 10 syskon?  Vi har hunnit med en väldans mycket tillsammans 

=^)

Jag satt här och tänkte på min ena granne. Han brukar säga till mig:

- du borde vara ståuppare. dvs stå upp- komiker.

Och så sitter jag här och tänker även på vad jag läst om många komiker/ståuppare. De får ofta frågan är du alltid rolig o glad.

Svarar ofta, nej. Ofta är jag väldigt nere o deppig. Stundom orkar o vill jag inte träffa en enda människa osv.

Jag tänker då på mig. På exempelvis igår. Jag var ledsen, nere, inte särskilt pratsjuk första timmarna i vaket tillstånd. Trött på min värk, trött på min sjukdom som styr mer över mig än jag vill. Trött o ledsen och besviken och nere.

Och då slår mig sanningen ?

JA, jag jag är nog en ståuppare.

Men nu tänker jag inte sitta här o tänka så mycket mer.

God fortsättning på helgen!

Sussalongsong!!!!

Familjebrev/instruktion - brödpåse

Kära familj.

För nuvarande i hemmet mest familjemedlemmar av hankön.

Och så till dagens ämne: Brödpåsar.

Får jag presentera här till höger i bild Herr Sax, Fru Sax och lilla barnet Sax

Denna familjen Sax är mycket användbara i hemmet till bl a att öppna en hopknuten  brödpåse som hämtats från frysen. Och som nu ligger tinad o klar redo att förtäras. Tag valfri sax och klipp AV knuten. Tycker man herr eller fru Sax är stora och skrämmande kan man ju alltid vända sig till lilla saxbarnet som också är mycket användbar. Sedan är det fritt att spisa valfritt antal smörgåsar för att sedan snyggt o galant -hör o häpna- FÖRSLUTA påsen igen . Med en ändamålsriktig påsförslutare i plast. Ni får välja färg. Dessa finns att i handla främst på Ikea där de sälj i familjepåsar till mycket bra pris. 

Man/ni ska alltså INTE slita upp ett stort hål i påsen. Grabba åt er de brödbitar ni för tillfället önskar för att sedan knyckla ihop det hela och pressa in den i brödburken igen. Brödet torkar, torrt hårt bröd är i te gott, tycker ni. Utan det får jag ge till fåglarna. 

Om ni nu inte förstår er på denna enkla instruktion. Snälla vänta tills jag mor - av honkön- är i närheten så ska jag , gladeligen klippa upp påsen åt er.

Alternativ 2 - vilket jag tipsar hett om - 

ÄT KORNFLAKES ! 

Kärvänliga hälsningar från Tomtamor/Suss

Sussalongsong !

Någon har det värre

Idag har jag en bergochdalbanedag.

Ena stunden känns det bra, tillochmed glatt, för att nästa stund tvärvända och mina tårfyllda ögon svämmar över. Hela min mage vänder sig och jag blir jätteledsen. Varför? Ingen aning.

Eller jo, jag har haft det jobbigt, jag har det jobbigt. Men jag menar att jag inte vet varför tårarna och ledsamheten väller upp och över mig. Inte som att, idag är jag ledsen för jag slog i tån.

Min hjärna jobbar alltid övertid. Min kropp är sjuk o trött och min hjärna är oxå trött men jobbar ändå ständig övertid med risk för överhettning.

Den hittar saker att förbättra, förändra, laga, fixa, dona och tusen saker till.

Kanske därför jag blir så här ledsen? För att min kropp inte orkar hänga med på hjärnans alla upptåg o bra idéer. Fast den vill. Kroppen vill. 

Jag kunde ju....en gång kunde jag göra så mycket....det var inte så väldigt längesedan.

Kanske är jag ledsen o rädd  inför mitt läkarbesök imorgon? 

Ett samtal inför ytterligare ett kirurgiskt ingrepp.  Denna gång för att få hjälp med mina monstruösa mensblödningar på grund av knutor på en livmoder som släppt från sitt fäste och ligger mycket illa placerad tillsammans med andra organ som hamnat fel och annat som brustit invärtes och behöver sys fast/ lappas ihop mm. Ja kanske det.

Eller så är jag trött på att vara trött på min trötta ömma kropp.

Och mitt i detta tänker min alltjämt aktiva hjärna på vad somliga ibland säger när det är jobbigt.

Du kan trösta dig med att det alltid finns de som har det värre.

HUR i hela fridens namn ska det kunna trösta? 

Om jag har brutit ett ben så i te tusan blir jag gladare eller har mindre ont för att grannen har brutit båda benen. Nej. Vem har kommit på något så idiotiskt? 

Men mitt i detta virrvarr av känslor så vet jag att jag har flertalet eller kanske rentav många riktigt goda vänner. Vänner som gör mig glad när vi pratats vid eller umgåtts. Vänner jag vet hjälper mig om de kan och OM jag ber om hjälp. 

Jag är nog väldigt dålig på att be om hjälp. Har aldrig fått lära mig det. Tvärtom, lärde mig att bara kunna lita på mig själv. Hade inte den trygghet hemma man behöver för att kunna be om hjälp hemma. En trygghet jag hoppas jag gett till mina egna barn. Denna oförmåga att förstå att jag bör be om hjälp har naturligtvis bidragit till att jag kört slut på mig gång på gång. Men när de sagts...detta behöver göras, detta behöver du ta hand om...ja då har jag gjort det.  Och gjort och gjort och gjort det igen. En läkare på Onkologen i Örebro frågade mig, när min man efter 4 års cancerkamp var nära slutet, Hur mår du? Jag började berätta vad som blivit med Lars-Göran, min man. NEJ sa läkaren. HUR MÅR DU? 

Jag kunde inte svara. Jag kunde verkligen inte svara. Jag hade förlorat mig totalt. 

Jag misstänkte det sa läkaren.

Ja, men sedan då? Jo jag fortsatte att göra det och det och det...för jag hade inget val. Ingen gav mig något val och jag bara gjorde det o det och....sedan tog det stopp så in i helvetet, rent ut sagt. Kollaps med hög feber, varinfektioner av ingenting för min kropp var slut.

Men jag kravlade upp på knä och vidare mot framtiden. Jag kravlar än i denna dag. Ibland på knä, ibland står jag upp men ibland är jag faktiskt liggande. 

Jag menar inte att klaga och att mina vänner ska tycka synd om mig. Jag har mycket som ger mig glädje oxå. Men jag vill att de ska förstå varför jag i te alltid orkar stå.

Jag vill inte gnälla om alla mina krämpor när vi träffas. Jag vill prata, fika skratta och kanske göra något roligt. Jag vill känna livet från den glada sidan. Men jag vill att de förstår varför jag inte kan sitta på en pall, bänk utan ryggstöd. Varför jag kanske inte kan gå 300 m idag när jag gick 300 m igår. Varför jag helt plötsligt börjar halta för att något hamnat fel i någon led någonstans för att sddan lägga sig rätt och jag kan gå skapligt igen. Förstå vargör jag vankar som en anka, för jag har foglossning i mitt bäcken. Är född med det, haft det hela mitt liv. Det som andra kvinnor har "bara" när de är gravida. Det är min vardag...eller en liten del av min vardag.  Några av er frågar: orkar du? Jag brukar ssvara ärligt. Oftast försöker jag för jag vill. Jag vill ha det trevligt. Jag ör så glad över mina vänner. Så otroligt glad. Annars hade dt varit värre. Jag lyssnar gärna om ni har det jobbigt. Tänk i te att jag har det jobbigare. Det kanske inte är sant alls. Just då har jag det antagligen väldigt trevligt. Jag umgås ju med en god vän. 

Kram på er.

Pillerbruk.

Hej svejs i cyberrymden.

Nu har snart hela veckan gått igen. Hur vet jag det? Jo, min tablettdosett är nästan tom. Bara en "lucka" kvar att öppna. Nästan som en adventskalender bara att den har 7 luckor som man öppnar, äter upp innehållet men till skillnad från adventskalendern så fyller jag på den igen o igen o igen. Jag skulle gärna slippa dessa ständiga pillerintag, jo då.

Speciellt när jag var på apoteket i fredags för att hämta ut nya piller. Mitt frikort tog slut för ca 3 v sedan så nu har jag mycket dåligt med rabatt. 797:50 kr...nästan så nära de 800 kr jag fick betala...för 90 tabletter, dosering 2 st/dag är alltså medicin för 1,5 månad. Jag skulle kunna göra mycket roligare saker för de pengarna, tro mig.

Men att sluta med dem skulle innebära att jag slipper dras med denna 20 kilos övervikt som jag har tack vare medicinen. Men å andra sidan skulle jag inte orka överleva så länge  Det har vi ju sett prov på tidigare  Och eftersom mina barn o gubben ihärdigt framhåller att de vill ha mig i livet , av för mig obegriplig anledning så knaprar jag mina piller och andas lite dag för dag. För deras skull.Knaper i knaper i knap.

Med en urusel ersättning/inkomst som sjukpensionär så är det inte lätt att bara betala, gilla och gå vidare. Så att bara gilla läger är inget jag gillar.

För vem tror ni oftast uppsöker vården? Jo, sjukpensionären som är konstant sjuk.Vem köper mest o oftast medicin? Jo, i topp ligger sjukpensionären...det ingår liksom i "paketet". Ett paket jag skulle vilja slänga på brasan så det brann upp och försvann för evigt.

Men så är det för mig och fler med mig. Gissar att jag ibland o oftast betalar lika om inte mycket mer mycket för medicin o läkarbesök under en månad som "normala" friska människor lägger ner på detsamma på ett halvår eller tre. 

Lite upprörd blir jag. Men nu står mina ögon i kors av sömnlängtan  Så jag får önska er en trevlig söndag, för det har det hunnit bli.

Natti natti till er nattugglor och god söndagsmorgon till er andra.

Sussalongsong.

kvinnlig till tusen?

Är det så annorlunda att vara kvinna än man i allt?

Jag är kvinna. Jag skulle åka till matbutiken och inhandla lite matvaror. sagt o gjort jag klädde på mig, tog min inköpslista och åkte till affären handlade och for hem...

e l le r  HUR !!!

Näää, för jag är kvinna och som den kvinna jag är passade jag på att salta på inlandsisen som ligger tjock och trogen i hela vår 30 m långa upp och nerfart. saltade en bit upp och runt bilen så det blir lättare att ta sig fram och förbi.  Såklart tog jag med mig 6 sopsäckar tidningspapper efter valparna...jag har ju " nästan vägarna förbi sopstationen "... eller hur.

Dumt att låta bli att göra en fluga till på smällen.

Handlade allt på listan och dubbelt så mycket till, jag var ju ändå i affären och då kan jag ju lika gärna passa på så slipper jag åka imorgon också... eller hur.

Det vet man ju att något annat hinner ta slut över natten....det gör det alltid.

Ja, hem mata hundarna och sedan mata mig o sonen med spagetti o köttfärssås. Det tycker vi om. Efter en god om en sen middag så trivs jag ganska bra. Tja vet tja tänkte jag om man skulle starta tvättmaskinen. Om man slänger ett öga mot tvättkorgsavdelningen så såg det ut att behövas. Jag skulle inte ha tittat åt det hållet för vad händer nu?

Jo jag laddar o startar tvättmaskinen allt enligt planerna men sen, sen dyker kvinnan i mig upp igen och allt går i en rasande fart.

Plötsligt har jag plockat ur badrumsskåpet, torkat ur densamma och in med allt igen avtorkat o snyggt sorterat. Inte nöjer jag mig med det, nej, nej, fram med all min kvinnlighet på en o samma gång. Nästa hylla får samma behandling och så vidare med lite kakelavtorkning och spegelputsning och tja vad tusan, när jag nu ändå är i badrummet kan jag ju passa på att kissa också. Praktisk kvinna som jag är. 

Så där ja!

Nu sitter det bra med en kopp kaffe. Den där koppen som jag hade tänkt dricka strax efter att jag hade startat tvättmaskinen. Dvs  för ca 1,5 - 2 timmar sedan.

Ja, så är det att vara kvinnlig till tusen.

E L L E R  H U R !?!!

Nu plingade det i maskinen, den har tvättat klart. OK. Då behöver tvätten omgrupperas till torktumlaren..hmm...

...vete tusan om jag vågar gå in i badrummet igen, kan ju bli kvar där till midsommar.

Hej svejs o tjingeling på er från kvinnliga kvinnan Suss. 

Hej hej hemskt....

Hej hej hemskt mycket hej!

Så rullar dagarna på igen, en efter en och så har det gått en hel vecka. Så där fortsätter det och så upptäcker jag att det var längesedan jag skrev lite här ja...så jag tar o gör det nu.

Valparna har ju flyttat och dåntror ni att jag har det lugnt. Nääää....

Det har jag inte. För nu är det löptider. Jag har många tikar och nu vill de löpa, allihop, nästan.

Cleo och Nalleman har parat sig igen o igen. Förra gången blev det 4 vita gullungar. Får se vad det blir denna gång, om ca 8-9 veckor har vi facit.

Så har jag lekt pendeltåg. Tomta - Kumla -Tomta.....

Prinsessan är det tänkt ska få valpar med Ludde som är son till Goldi. Men de där ungdomarna glr inte riktigt som det är tänkt att det ska göras för att fungera. Förra löpet så var Ludde väldigt intresserad av Prinsessans huvud....missförstå mig rätt. Det kan vara trevligt i och för sig men....det blir inga valpar då. Denna gång har han fattat galoppen om vilken kroppsdel han ska intressera sig för, bra. Men då kommer nästa krussidull, att inte ramla av damen i hög galopp.

När han väl klänger sig fast ja då bockar o ålar sig den lilla damen som en mask på en metkrok när det nästan är klart...

Efter pust o stön har vi "nog fått till det" 2-3 ggr. Efter en veckas farande fram o åter börjar jag bli sliten. Får se men jag tror det blir en tur eller två till. Ja ja vad gör man inte för att ha trevligt ;-)

Nu kommer jag dessutom bli gräsänka torsdag - söndag. Men det gör inget.

Vi brukar ha så trevligt mina jag och mej.

Vi är så överens i det mesta och samma smak vad det gäller god mat och mycket fika. 

Har svårt att erindra mig en enda gång vi varit osams när vi varit själva med mig....nää...ingen gång tror jag.

Så...är ni fikasugna kommande dagar finns jag här på mina rum i Tomta. Nästan hela tiden. Kanske är jag en tur till Kumla....kanske....

Är jag inte det så håller jag på att ta av o på tikskydd o stänkskydd på hundarna. De som inte ska paras får ha kläder på sig. Prinsessan som inte ska ha ihop det med sin bror Nalleman säger högt och tydligt ungefär så här:

-Jag skiter högaktningsfullt i om mitt tikskydd är aldrig så fint, hemmasytt och måttbeställt...jag vill

 I N T E ha det på. Men...hennes matte är envis som en galopperande sågbock....vägrar ge med sig. Så tikskyddet åker på.

Med det önskar jag er en trevlig fortsättning på veckan som ilar fram mot helgen.

SUSSalongsong.  \o/

Ingen hejd på mitt handlande.

Tjosan tjosan!

Det blir långt mellan turerna jag är här och skriver. Anledningen är att det krånglar så med Ipaden och bloggen. De vill inte riktigt dra jämnt. Men nu sitter jag vid datorn en stund så då ska jag passa på att skriva några rader. Här snurrar det på med valpspekulanter, valpköpare, valpflyttar  och ja, valpgöromål över huvud taget. En liten tjej finns kvar men kanske bara en liten stund till. Senare i dag/kväll ska det komma en fru från grannsamhället och kika. Hoppas det blir dit hon flyttar lilla Lusinda för då blir det bara 1,5 mil bort. Hon ska då flytta på måndag. 

Då blir mitt nästa uppdrag att lära mig min nya dator. Jag köpte mig en i julklapp MEN den rackaren har ju Windows 8 installerat. Det skiljer sig markant och totalt från övriga Windowsmodeller/operatörsystem och det har ju varit några genom åren.

Ja ja bara att bita i det sura äpplet. Blir väl den sorten överallt sedan så det är väl lika bra att lära sig nu som senare. Det påminner ju mycket om smartphones. Fast utan touchskärm. Ja, jag har ingen touchskärm. 

Känner att jag behöver ha hela hjärnan med mig då så jag avvaktar lite till valpkarusellen lugnat sig lite. Nytt datorbord har jag införskaffat också. stort vitt och på stora hjul. Bra när man ska städa, bara att rulla undan och dammsuga och torka golvet. Stora lådor är det på det också. Bra för mig som vill omge mig med en massa braatthasaker. Pennor, papper, lite skivor mm. 50 riksdaler betalade jag för härligheten, kostabrava!

Köpte ännu en fin sak till mig härom dagen, en ny mjölkvärmare/skummaremaskin. Som en liten vattenkokare fast den värmer o skummar mjölken till min favoritdryck näst efter vatten - kaffelatte eller på svenska kaffe med varm mjölk i.

Den gamla hade tjänat ut, dem skrek o tjöt något otroligt  och så brände  den vid. Det smakade inte bränt av mjölken men det var ett fasligt sjå att få ren den i botten. Så ny införskaffad för endast 99 kr och den gamla slängd i soporna.

Finns inga gränser för mitt handlande för jag har dessutom köpt mig en massagekudde. 4 kulor som roterar och ger massage på valfritt parti av kroppen. Inte provat den ännu men ska inte dröja. Har massagedyna och den är bra, men svårt närman behöver massage på en speciell fläck och bara där. Jag får ofta ofta muskelknutar. De gör så otroligt ont och tar sådan tid att massera bort, då tänkte jag att en sådan här kudde kunde vara läsningen...får se. 

Ja mer då?

Nja är väl lugnt där. Har en väldig längtan efter att göra något riktigt roligt eller köpa något men vad o var?

Har inte kommit på det riktigt ännu. Ska jag slå på stort och göra de båda tatueringar som jag har i väntkön?Ja, kanske. Den ena är inte så svår så den kan jag göra här i stan men den andra? Ska samspråka lite med tatueraren och höra om han kan fixa den. I så fall blir det bak på skuldran. Snyggt ska det bli. Den mindre ska jag ha på höger överarm. Vänster är redan upptagen. Den jag ska göra på armen skulle sitta på vaden, men där hamnade ju Nalleman =-)                       Älskade Nalleman.

                                                                                                                 

Nej nu ska jag lämna er ifred med ert och återgå till mitt.

Till nästa gång:

Sussalongsong !!!

Tjoho och hurra

Tjoho och hurra!
Äntligen fick jag till det så jag kommer åt bloggen från nya datorn. Det är inte bara inte att lära sig det nya Windows 8.
Det är helt annorlunda än de gamla Windows XP m.fl. 
Ja det kommer nog att gå tillslut, men det lär nog ta lite tid ocå. En sak i taget- Lyckades få in valpbilder från ett USBminne och ändra storlek samt beskära dem OCH få in dem i annonsen på Blocket. Ja nu kom bara tre av fyra bilder in, men det var inte mitt fel. ska försöka få in den fjärde oxå.

Känner mig lite stolt o nöjd för jag är ju inte direkt någon hejare på datorer. Så får jag bara kolla lite till ska jag installera mitt älskade Sims3 och alla extra grejer jag köpt o fått. Det är ju ganska många skivor som ska matas in o ut o in igen så det tar ngn timma att installera allt. Men det är det värt. Men nu paus från inlärning och bara lite hederlig surf på FB eller så. 

Skönt att få känna sig lite nöjd ibland också.

Kramellikram på er hullingar.

Sussa Longsong!!