Vissa dagar......suger fett

Vaknar segt och långsamt, tittar på klockan. Det är dags att stiga upp, ja. Men varför? 
Hela magen är utockin, tårarna bränner innanför ögonlocken varför vet jag inte. Jag vet inte heller varför jag finns här. Vet inte....är det för att ta hand om andra? För att stötta de mina och knuffa dem framåt? Vem ska knuffa mig? 

Går upp och min skällande svansviftande flock samlas och kryllar runt mina fötter- skynda dig matte, skynda ut i solen. Vi ska kissa.
Extra glad och hoppig är lilla Goldi. Hon har blivit som valp igen efter att de båda onda trasiga tänderna åkte ut. Jag är glad för att hon mår så mycket bättre. Men ändå gråter jag för att hon haft så ont. Hur länge? Hur länge gick min lilla älskling med denna smärta? Varför sa hon inget? De vet ju att jag hör. Varför säger de inte till? 
Jag säger, ropa högt: Mamma jag har ont!  Hjälp!!!!!

Ibland gör de det. Men oftast upptäcker mina händer att något är fel. De blir varma när jag tar i djuren, varmare ju mer healing de behöver. Men ibland fungerar inte det och jag missar. Munnen är tydligen lätt att missa. 

Jag ska ju vara glad för att Goldi är gladare och mår bättre. Men jag gråter. Känner mig som en dålig matte. Jag vet hur det är att ha ont. Kanske därför det skär i min själ så illa när mina älskade skyddslingar far illa på något vis. Gud så jag älskar dem. Elaka och/ eller oförstående människor tror och säger ibland att de tydligen tror att jag gör det för pengarna. PENGARNA !?!
Vilka pengar? 
Jag köper det bästa foder min kunskap kan leda mig till. Det de får extra när de är dräktiga, diar och är pyttevalpar kostar 1000kr för 5 kg. Det är torkat hjortkött med grönläppad mussla - bra för lederna bl a och hickory ört. Ingen säd över huvud taget. Försäkringar, veterinärvård, tillbehör,. Bara att köpa ny laddning märgben kostar närmare 300 kr. Och dem byter jag ofta ut, ca varannan månad. 
Jo pengarna har hjälpt mig så jag har kunnat köpa bra utrustning,till att sköta deras pälsar. Har samma saker hemma som de har inett hundtrim. Samma klippmaskin, skär, fön mm. För att jag vill klippa mina älsklingar själv. Tycker om det. Det ger närhet och kärlek att borsta, klippa, bada föna osv. 

Ska jag åka någonstans är min första tanke, kan jag ta med mig djur? Hur många kan fungera? 

Gud om dessa människor visste hur illa de sårar mig med dessa kommentarer.
Det är som att påstå att man skaffar barn för barnbidragets skull. 

ja, idag började dagen så. 
Tårar och smärta. Denna jävla smärta. Ryggen har varit extra jobbig länge nu. Ischias sitter i kläm på båda sidorna, värker ända ner i mina tår. Glappt mellan ryggkotorna är ingen hit. Glappa höfter är ingen hit. Armbågar som glider i sär om jag står med raka armar eller bär på en liten påse, är ingen hit.Knän som glappar och glider ur läge och viker sig bakåt, är ingen hit. Muskler som är ömma som blåmärken och värker oavbrutet är ingen hit. En mage som brinner som om jag svalt en blåslampa, är ingen hit. Nu är gallan borta, den som låg och skramlade som en marackas ni vet, ingen s,ärta där som tur är. Men den tvinnade tarmen med sammanväxningar i, den är kvar och jävlas. Maten kan ju liksom inte passera. Magen sväller så jag ser gravid ut- på riktigt- bråcken gör att jag har håll på flera ställen...Trycker i mot och försöker göra något. Men det blir att sitta och glo med massagekudden mot ryggen, annars kan jag inte sitta. Det är då jag försöker virka och sticka. Men snart ger handlederna upp, då får jag försöka sy lite. OM jag kan sitta och handlederna inte gör för jävla ont och syr gör jag tills fingerlederna svullnar så jag inte kan hålla i tyget. 
Försökte sortera mina tyger mm i lillstugan igår. Vika fint, lägga i nyinköpta transparenta plastlådor . Ja, så fick jag avbryta det mitt i för knäna sa upp sig. Svullnar till vad som känns som dubbel storlek.

Äta lite gott och se på film då kanske? Ja liten stund, sedan gav munnen upp. Slemhinnorna är så störda så det känns som om jag bränt hela tungan. Har jag " riktig tur" häger det skinnflikar ner från gommen för att jag går sönder. Precis som min bukhinna går sönder. Fast gommen läker sig själv på någon dag.  Och allt blir etter värre under PMS/ äggförlossningsdagarna. TACK för att jag är kvinna också då. Klagomuren var öppen idagmtydligen....när jag sammanfattar LITE av mina smärtor ser det inte muntert ut bej. Tur jag utrustades med en sjutusan till humor så jag har lika nära till skratt som till gråten. Nu ska jag försöka ignorera min ständigt värkande högervrist och dricka upp mitt morgonkaffe. Sedan ska jag ge hundarna mat. De väntar på att min medicin ska kicka in så jag kan dela ut 10 skålar hundfoder till mina kära vänner. Kram på er och ha en mycket bättrebstart på måndagen än min varit.

C U Sussalongsong !!! 💖💜💙❤🐩🐈🐶🐱🐯