inte riktigt sant

inte riktigt sant
den har morfat =)

torsdag 20 september 2012

Arg som ett bi !?!


Trött tröttare tröttast...phust!
Hade en plan, enkel plan. Åka till Ikea köpa några nya burkar. Såg dem pånätet, nyheter, kollade...jo, de fanns att köpa på "mitt" varuhus i Marieberg, Örebro. Kanon. Åkte dit, införskaffade ett gäng burkar. De var ännu finare i verkligheten och såg väldigt praktiska ut. Ska ha pålägg i dem bl.a. och locken är transparanta, bra! då ser man vad som är i och slipper att öppna burk med korv, sedan burk med ost och burk med gurka innan man finner salamiskivorna. Vinn vinn vinn.
Micro tål de också. Kostabrava dessutom.
Väl hemma ska förpackningarna forseras...åhåjajjajjaaa..ni vet hur det är. Plastburkarna är inslagna i plast som ligger i plast som ligger säkert som i en bunker.
Men DÅ..DÅ slår galenskapen till. 

Jag föreställer mig följande senario:
Där sitter de, formgivarna, arkitekterna, förståsigpåarna, hjärnstormargänget på Ikea och tänker så det knakar...
Jahaa säger högsta hönset. Nu har vi alltså tagit fram en finfin produkt. En superbra plastburk i olika storlekar. Passar det mesta du behöver lägga i burk i ditt hem. Så vad gör vinu...formen är bra. Färgen snygg o tilltalande. Priset kanon. Men det GÅR JUBARA INTE! 
Vi är Ikea, vi representerar landet LAGOM, Sverige alltså. 
Nu har jag det!!!
Den lilla klisterlappen vi alltid sätter på våra produkter ni vet.
Ja,ja, alla nickar ivrigt i samförstånd.
DEN sätter vi mitt på det transparanta locket i hördplast..DÅ blir det LAGOM BRA.
JA! hurraropen ljuder högt och alla yra höns studsar upp ur stolarna med armarna viftandes och en vågliknande rörelse rör sig genom "förståsigpåbästoch kreativaste- rummet".
NU, ser de väldigt nöjda ut med sin bedrift och kan med gott utförande i betyg återgå till att skapa nya braattha saker till miljoner hem som ska lnceras till jul eller Juli nästa år.

Hemma i mitt kök står jag och sliter mitt hår och svär efter galenpannor o apskaft som inte fattar att lappjäkeln skulle sitta på det första lagret skyddsplast runt plastburken och INTE PÅ locket. Lim sitter bra, är segt och plastlock blir lätt repiga när man trots lång blötläggning i riktigt varmt vatten med mycket diskmedel och även olivoljeindränkning ändå inte får bort alla limrester osv.

Ok..

Ännu en dag som ilsken konsument.

Får göra som vanligt...skicka ett "innehållsrikt o detaljerat" mail.

Ses. Kram Suss.A.

söndag 16 september 2012

Våromvridning på hösten?

En gång i tidernas begynnelse fick jag lära mig att det heter våromvridning när det blåser vårstormar och allt "skit" som sjunkit till botteni sjöarna ska upp till ytan o bli näring till fiskar mm...om nu detta stämmer är det det jag har här hemma fast höstomvridning. Verkar som om allt skit som gömt sig i hörnen nu ska fram o visa sig. Men det visar sig att det fortfarnde är skit.. ger ingen näring till mitt humör alls.
Hotellpersonalen i TomtaBädd&Frukost ( det är jag) försöker att engagera de inneboende hotelliggarna. Med föga om inte riktigt dåligt deltagande stundom, i omvridningen. Det kommer fram så mycket spännande ur vrårna som vi inte behöver. Vi har ju tydligt o klart behövt det en gång i forntiden. Men dess glansdagar är länge sedan svunna tider. Så varför ligger de då kvar?  
Om detta lär de vise i Lund få spendera mycken tid att grubbla över.
För den tiden har inte jag och inte lusten heller...tänk om....tänk, tänk om....
OM det får ligga lite till kan det bildas gas då? Tänkte mest på lustgas..men med min tur blir det antagligen bara sumpgas o sura uppstötningar av det. 

Jo, igår blev jag av med lite av inredningen som inte fyllde någon som helst funktion längre men fortfarande återstår tankenöten:
VAD ska jag göra med resten? 
Om man kunde bli professor i fundera o grubbla, ja då skulle jag ha min doktorshatt nu. Jag lovar.
För S O M  J A G. H A R. F U D E R A T och spånat genom årtionden.
Hela hotellet är som ett enda stort pussel faktiskt har jag kommit på.
Gäller bara att hitta rätt pusselbit till rätt hål i pusslet...ibland får man ta till lite drastiska åtgärder som bandsåg, slipmaskin och sopkontainrar.. Men oftast blir det ok i slutänden på just den Våromvridningen.
Så nu åtwrstår lite städning, men DEN personalen har gjort någon form av bolagssammandlagning med TomtaBädd& Frukosts personal ( det är jag) och vi har blivit ett, bara vi i ljuv harmoni..
Det tror de i alla fall. Men vad vet ju jag? Jag är ju bara anställd här och någon föreståndare verkarinte gå att få,tag på. Så jag fungerar som stand in då tydligen..
Ja, ja....nu är det en annan dag så jag drar ett låååångt o djupt andetag och känner efter..nä, ingen lustgas...ingen supgas heller..så då kan vi väl bordlägga dagorningsfrågan: städning? Visst kan vi.
De som är mot höjer rösten nu.
( I detta skede spejar jag ut över en tom nedervåning och lyssnar på ljudet av INGEN som säger i mot).
Pang o klang o C;o fråhgan är bordlagd o tas upp vid nästa bolagsstämma. 
Och jag tar söndag en stund till. 

SUSSALONG på er.

torsdag 13 september 2012

koncentrerad?

Kommenterade en gammal skolkamrats bild o frågade varför han inte log...koncentrerad kallas det svarade han..AHAAAAA! 

Då är det ju glasklart. Min gubbe säger alltid att jag ser så allvarlig ut när jag kommer och går..det gör jag ju inte...feell!!
Jag är KONCENTRERAD. Född koncentrerad, det ni.
Koncentrerad Suss...det ni..det blir mycket kvinna för pengarna det.
Kanske därför ingen har vågat sig på konststycket att köpa mig. Det går inte alltså. Synd.
Skulle sitta bra med lite kontanter som kunde få bränna hål i fickan så jag behövde nya byxor och resten av garderoben som matchade de nya byxorna. Jag fortsätter drömma på det.......

På tal om garderober, så har jag tre slitna fula garderobsdörrar i min hall. De sitter på tre välbehövliga garderober så det är inte bara att avskaffa dem.

Nej. Så i dag införskaffade jag DEKORTAPET. Tja, gubben tror inte det kommer bli så dekorerat då han inte tycker de var särskilt snygga..men vad vet väl han om det? Nada. 
Han säger att han har smak visst det...jag säger att han har dålig smak då den inte sammanfaller med vart min röst går. Men han ska få se att han har fel denna gång oxå. För jag ska få dit den  på dörrarna och det kommer bli såååå snyggt..eller ja, klar förbättring i alla fall.
För som de ser ut nu....slitna efter att vi rumstert här i .....i.....snart 21 år. Den 15 Oktober har vi bott på denna brevlåda i 21 år.  
Mycket har hänt. Det mesta har varit bra. Mycket djur, många upplevelser, tre barn. Vi har inte bara bott här, vi har levt här. Drivit vårt företag här. Haft vårat paradis här. Det är sant, det har varit vårat paradis här. Lagom långt bort och lagom stor rörelsefrihet. Underbara grannar. Ett paradis. Vårat lilla paradis. 

Garderoberna får sig nog en omgång i morgon eller så en annan dag. Det bär mot höst så min kropp förklarar krig mot min vilja. Vill inte. Är väl vad den säger. Men min hjärna är lite lomhörd så jag fattar inte gärna vad  den menar o vill mig. Jag vill så mycket. Jag älskar att göra så mycket. I min hkärna bor tusen ideer men jag kan inte använda dem....
Skulle vilja bo på bättringsvägen, då skulle man må bättre o bättre dag för dag eller? 
Nåväl. Det är som det är. Snart fyller vårt yngsta barn 19 och strax efter fyller min lilla Fanni 16 år. Det är många år på en liten hund. Men hon verkar pigg. Väldigt pigg för de åren. I dag såg jag på ett kort av henne då hon var ung. Svart med chokladbruna tecken - black & tan - nu är hon svart med gråa tecken. Älskade lilla Fanni. Det blir Pedigree Pal tårta med vispgrädde o lite dajm på som vanligt. Ett år försökte jag med annan burkmat..den födelsedagstårtan fnös hon åt och gick sin väg. Åt i te ens dajmen...så f
det var enda gången jag försökte med ngt så duuuumt. Enligt henne , ur dumt och stort misstag mot hunden. Inga fler tabbar. Pedigree pal burk blir det. 

Men nu ska jag spel lite tänksådetknakarspel...så luktar det bränt, lugn, det är bara jag.
Men börjar propparna gå...ring 112 och spring för då är det något helt annat och jag oskyldig.
Kramelikram på er hottentotter 
Sussalong.



tisdag 11 september 2012

Hjärtesak.

En underbar bild som jag bara ville göra något med. En underbar mening från en sång bara passade perfekt.

För visst är det så. Vi kämpar o kämpar ibland men orkar inte göra vår röst hörd i alla lägen. Ibland sitter man där och skulle behöva, skulle ha sagt, skulle ha skrikit högt. Men man tiger. Orkar inte kämpa mot fler demoner, man kämpar på i tysthet. Med tysta tårar, man kämpar. Men ska man skrika jämnt så blev man nog hes. Och en kraxande kråka är det få som lyssnar på. Men man kämpar på, kämpar på. Trots kvicksanden kämpar man på. Klättrar uppför backe efter backe, hoppas att efter nästa bergsbestigning kanske det blir nedförsbacke...kanske..hoppet är det sista som dör sägs det..och man hoppas...och hoppas. Ibland dör man en smula, ibland är man helt utmattad. SÅ lite medvind o solsken i blick, men bara för en kort sekund sedan kommer molnet och skymmer sikten. Väntar på att molnen ska skingra sig lite, bara lite. Och DÄR är den lilla strimla av blå himmel man behöver för att andas några andetag till och kämpa lite till, att hoppas lite till. 

Vid 20 års ålder har man löst världsgåtan.
Vid 30 börjar man tänka över hur stor den är.
Vid 40 finner man att den är olöslig.

Men man kommer också på att man inte behöver lösa den.  Allt man kan göra är det bästa utav det man har. Har man gjort sitt bästa har man gjort allt som går. Då får man lära sig att vara nöjd. Det är nog en av livets svåraste läxor och en gåta för många...
Att vara nöjd.

Jag går fortfarande i livets hårda skola. Hoppas jag tar examen snart och kan bli nöjdare med mig.
Hoppet är det sista som dör..nej. Hoppet dör först efter att livslågan dött. Det är smärtsamt men sant.
Så vi får kämpa med att hålla livslågan brinnande på oss själva och på alla som vi håller av.

Kärlek till alla som råkar läsa lite av mina funderingar.

                                                    Kram / Suss.A.

söndag 9 september 2012

Sommaren tackar...

Sommaren tackar för sig och hösten knackar på. Tog in lite av det som fyller mina rabatter o min själ just nu. Jag är beroende av grönska. Älskar det som växer o förgyller min tomt. En vacker bukett är för mig något jag plockat i min trädgård eller på ängen...något jag plockat själv helt enkelt. Att köpa buketter i affären är helt ok vintertid. Men så länge det finns att plocka själv gör jag gärna det. Nu står denna vackra bukett och förgyller mitt kök, varje gång jag låter blicken svepa över köksbordet ser jag den och njuter. 

Tror att det är detta billiga nöje som gör att jag klarar alla motgångar, allt elände o satyg som kantat min livsstig. Den går krokigt, den går fram o åter, den går uppför och ibland stupar den rätt ner i avgrunden. Men på något vis verkar jag bli hängande där på klippkanten till stupet, på något sätt får jag fotfäste och sakta kommer jag tillbaka på stigen. Att jag orkar är nog mycket tack vare de energikickar som finns runt mig. Helt gratis o öppet ligger de där redo för mig att plocka in, redo för mig att älska o njuta utav. En vacker blomma, vackert träd, vacker himmel, fin färg på höstens löv...allt är gratis och bara finns där. Tur att jag är estet helt enkelt o kan njuta av det ögat når, det som oavbrutet går in i min hjärna o tolkas som skönhet, som läkande salva för min sårade sargade själ. Och att sakta smeka en mjuk päls, att njuta av att se mina små hundar o katter rusa runt i gräset, dansa en virvlande dans med mina små vargar till underbara toner från trädkronorna, det är LIVET.
Skattar mig lycklig som kan uppskatta denna skatt.
Allt detta som låter mig SUSS alias SKATTKATT 
att njuta av livet. Berusad av naturen. Jag är lyckligt lottad som ser skönheten i en enkel trävägg från mitten av 1800-talet, en gammal timmerstuga som är mitt PALATS, liten stuga uppe på kullen med väggar röda....och grönska utanför...det är min lycka, där bor min lycka. Där bor jag.

Hoppas ni har ett litet palats någonstans. Inom er eller nära hjärtat.

Suss skattar sig lycklig. 

Konsten med att leva är att leva mitt i livet /Suss.A.

onsdag 5 september 2012

känslor...




" Så som jag kände har jag aldrig känt.
För någon jag kände, men inte känt"

Vi lever ett liv med känslor samtidigt som känslorna har ett eget liv och lever runt med oss i ett enda virrvarr av känslor.
Det är livet.
Man känner med hjärtat men tänker med hjärnan. Ibland vill de båda ej samarbeta. Och man kan sörja även ett förnuftigt beslut för att känslorna ville något annat.

Livet är en bergochdalbana av högsta klass.
För vilken annan resa bjuder på sådana upp o nedförsbackar och hisnande ögonblick o upplevelser? 

Känn på livet o prova en annan stig ibland, gör din egen stig i trollskogen. Se älvorna dansa följ med i deras virvlande glädje hör 
vinden spela i trädkronorna. Låt dig trollbindas.

Kram Suss. A.



söndag 2 september 2012

Ska det vara sååååå svårt?

Nu, nu var jag sugen på en riktigt god kaffelatte. Dvs, varm o skummad mjölk i mjölkskummningsmaskin så den får rätt temperatur o smakar som bäst och det blandas med gott kaffe o ett litet stänk chokladpulver i botten.
Så sagt o gjort, jag gjorde inordning o blandade samman och DÅ mitt herrskap DÅ inträffar det.
Någonting kallar på min uppmärksamhet.
Kräver min närvaro annorstedes i huset än vid köksbordet där kaffelatten står, MIN efterlängtade kaffelatte.
Detta någonting annat tar min tid till sitt förfogande.
Och sedan när jag kan återvända till min efterlängtade kaffelatte vad har det blivit då?
Jo, K A L L T !
Och en micrad kaffelatte är inte lika gott, det ÄR inte det....
Ska det vara så svårt att få dricka min kaffelatte ifred o varm?
JA, tydligen.
Fiika lugnt sa Suss.
<3 C U <3