rosa rummet

Hej hoppsan i galoppsan!

Nu är det längesedan jag seglade förbi här. Tiden går fort fort och fortare.
Mycket har hänt men allting är sig ändå likt. Valpar har kommit och flyttat. Nytt är att jag behållit två underbara små knyten, Minna Tingeling Axelsson och Buster Prins Axelsson. Valpar efter lilla rödräven Pinglan. Pinglan har tillsammans med yngsta dottern flyttat hemifrån. Lilla Minna ska ev ta hennes plats i aveln. Lilla svarta busfröt Buster stannade då han är synskadad. Saknar öga på vänster sida och nedsatt syn på höger. Men en fantastisk liten varelse med ett underbart lyckligt psyke.  Man märker nästan ingen skillnad på honom och övriga valpar/hundar. 

Vår greyhound Millie har lämnat oss. Med ålderns rätt sa hennes hjärta upp sig och Millie fick gå vidare till regnbågens förlovade land.

Julen kom och gick också även nyårsaftonen. Lugnet var vår ständigt närvarande gäst.
Nu är det alltså år 20014...tiden går fort fort och fortare.

Jag har fått mig ett eget rum på övervåningen - rosa rummet. Det blir ju så när barnen flyttar till eget. Där har jag, förutom en bäddsoffa, installerat mig med egen tv och allt. En tv som är allergisk mot sport  BIG TIME 
Har, efter inköp av bra skåp, även installerat alla mina gamla tv-spel. Xbox, Sega Saturn och hederliga Nintendo 8 bitars. Men det verkar som om mitt gamla Nintendo, inköpt 1986, har gett upp. Men jag ska undersöka omständigheterna lite mer så får vi se. Men,men, det var en hel del fågelfrö i konsolen så....
HUR de hamnat där? Tja, jag satsar på en tamråtta som kastat  de minst goda fröna från matskålen ut ur sin bur :-)
Eller en arg hustomte som tröttnade på att tv-spelandet höll honom vaken? Näää...tomtar kastar inte bort mat, det vet ju alla. Det var nog råttan.

Så med det sagt, fortsättning på livet har varit nyligen genomlidet ryggskott igen. Satt nerver i kläm och kotor fel i ca 1,5 vecka denna gången. Driver mig till vansinne. Kändes bra när jag kunde följa med och handla lite mjölk och bröd efter ofrivilliga karantänvistelsen. Men jag får ta det varligt så det inte glider snett igen. Det kommer väldigt ofta nu igen. Hela sommaren klarade jag mig utan. 3 mån. utan ryggskott är paradiset för mig. Just nu har även ischiasnerven släppt fri en stund. den sitter ju oftast i kläm den med. Gäller att hålla sig varm så går det bättre. Morgonrastningen av hundarna utförs alltid med mig stiligt dressad i en fin grön fleecefilt virad om benen. Min egen hilly billy kjol. Allt för att hålla rumpan varm.

Vad har jag gjort mer då?
Jo, beställt lite kläder. Får ju liksom ha flera garderober, en "rätt" vikt-garderob och en för medicinviktökningsvikt och en för  ännu mer medicinviktökning. Just nu stannar vågen på ca 10-12 kg över "rätt" vikt. Så ja, en del  plagg stränar lite här o där...och mår jag dåligt så blir humöret ofta något bättre av lite shopping. blev lite nytt i alla fall på hyllorna. Bra när katalogerna har rea. 
Att kliva omkring i kllädbutiker och ta av o på kläderna 10 ggr irad för provning av div plagg är INTE min uppfattning om trevligt och roligt, Inte bara är det tråkigt, jag får jädrigt ont i kroppen. Min kropp är ju en tragisk hostoria. Så jag beställer hem, provar, tar mig ev en funderare, provar igen och bestämmer mig, behålla eller returnera. Denna gången blev det mest att behålla.

Så det var nog det det.
Dvs. allt för denna gången. Men kanske kommer jag igång med bloggandet nu igen då jag har en stor fin tv som dataskärm och en skön soffa att sitta i medans jag skriver. 
Nu har jag bäddat bra för mig må jag säga, trivs fint i rosa rummet.

Så sussa long song !

Fint serru....nä, det ser jag inte ut som.

Säger du med ett skratt.

Har jag ofta fått höra när jag berättat något tråkigt i mitt liv, galet, eländigt, jobbigt eller om något trasigt i min skeva slitna lekamen.

Ja, hur ska man annars orka? Om inte med självironi och en stor skopa humor ? 

Oftast vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Brukar sluta med ett dråpligt skämt om mig och mitt och ett rått men hjärtligt skratt.

Som idag. Var på morgonmöte på röntgenavdelningen inne på USÖ i Örebro. 

Fick dricka hemskt illasmakande kontrastdryck, smakade ungefär som det luktade när man  slog ur sudden till svartatavlan. Dvs. griffelkrita. Under tiden jag drack följde de vätskans färd genom magsäck o tarmar.

Det ser fint ut, sa de. Fint ut ???

Senast jag låg inlagd och opererades efter flera antal röntgenundersökningar mm. så sa de att jag hade sammanväxningar i en tvinnad tarm. Därav problem och smärta.

Men idag såg det fint ut.

Om jag inte varit så trött och illamående skulle jag bett dem definiera ordet fint.

Men det får Dr magspecialist göra vid mitt nästa besök. 

Däremellan ska jag prova ut ett bråckband. En gördel för att hålla in maginnehållet så det inte trycker sig  ut genom alla lönnfack som mina bråck bildar. Eller, ja, större delen av bukväggen verkar vara bråck. En del av bukhinnan är helt borta och består bara av det nät de lade in vid en tidigare operation. Det är svårt att laga mer säger herr doktorerna...varför? 

Kan de inte göra  när de syr, som när jag syr?Vika tyget/nätet dubbelt om man vill ha mer stadga. Så tänker jag...hur tänker de? 

Ja, ja, det såg i alla fall fint ut i morse. Och med lite frukost i magen känns det ganska fint också. Just nu i alla fall och för stunden bra.

Nu återfaller jag till mitt koffeinintag istället för  griffeltavledrycken de bjöd på. Blurp o glurp...men får trösta mig med att det var billigt, rent av gratis 😊 alltid något i en värld som denna.

Ha nu en trevlig veckodag och en lika trevlig påföljande veckodag ända fram till helgens kommande och varande. Fint ska det vara hela tiden.

Sussalongsång ❗❗❗🌻🍀

Hat och bitterhet

En vän skrev något klokt:

Om vi går omkring och känner hat eller bitterhet över någon/något är det detsamma som att låta dem/det ni avskyr bo gratis i vårt huvud.

Tänk på att existera är enkelt men det krävs mod för att LEVA. 

Kloka ord tycker  jag. Inte enkelt att följa o klara av att leva efter men kloka ord.

Så ibland ska jag välsigna mitt "dåliga minne" Då gör jag det...eller så är jag kapabel att låsa ute de båda avskyvärda själar jag tyvärr stött på...det är bra det. Annars blir man uppäten levande till slut. Fast ibland bubblar deras "verk" upp till ytan- då får jag gråta en skvätt och så får de flytta ner i källaren igen. 

Det är livet 💖

Man styr inte över så mycket som man skulle önska. Vissa människor stöter man ihop med och de kan ställa till med de hemskaste saker och man står maktlös.

Säg inte- Nähäää...tycker jag inte om någon går jag.

Inte alltid VI väljer dem. Det kanske någon anhörig gör, och då finns de där, varken vi vill eller inte. Och far någon anhörig illa är det svårt att bara blunda, vända om och gå. Eller hur? 

Ibland är det barn som fastnar med elaka, onda, sjuka, avskyvärda människor...totalt oförmögna att komma bort därifrån.

Barn har sällan några val.

Barn är mycket lojala. Får de lära sig att tiga och finna sig så gör de oftast det. Barn har inget att jämföra med. Vet inte att deras situation är "fel". Tarmoftast för givet att så här har alla det, så här är livet. 

Jag tycker detmär viktigt att man får hkälp att läka efteråt. Varken man varit barn eller vuxen. Läka sår i hjärta o själ tar tid, lång lång tid. 

Kommer eländet upp och upp i tankarna hela tiden öts man upp inifrån, blir man förgiftad och förlorar ännu mera livstid. 

Ibland får jag ett sting av dåligt samvete för att dessa båda personer inte varit uppe och bubblat i mitt medvetna på länge..ska jag verkligen glömma? Ska de få "komma undan" ? 

Men så inser jag efter lite övertalning av mig själv att det är bra. 

De har tagit så mycket, de ska inte få ta mer.

Deras gärningar bubblar upp då och då. Tårarna rinner, ibland flera timmar eller tillochfrån i flera dagar. Men så, borta ett tag och jag har förhoppningsvis läkt någon mm till i min sargade ärrade själ. 

Det är bra- tror jag. På rätt väg- tror jag.

Så finns alla dessa kloka förståndiga beslut man sörjer. Saker man ville göra men var tvungen att avstå från. Val man gjort med hjärnan fast hjärtat sagt annorlunda. Samvete som gnager fast man valt rätt. Iblnad finns inget rätt eller fel för samvetet gnager vilket som.

Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Så sant. Så är livet ibland. Bara att ta skeden i fin hand och fortsätta sörpla soppa.

Det är livet 💖

Sussalongsong ✨✨✨

Vissa dagar......suger fett

Vaknar segt och långsamt, tittar på klockan. Det är dags att stiga upp, ja. Men varför? 
Hela magen är utockin, tårarna bränner innanför ögonlocken varför vet jag inte. Jag vet inte heller varför jag finns här. Vet inte....är det för att ta hand om andra? För att stötta de mina och knuffa dem framåt? Vem ska knuffa mig? 

Går upp och min skällande svansviftande flock samlas och kryllar runt mina fötter- skynda dig matte, skynda ut i solen. Vi ska kissa.
Extra glad och hoppig är lilla Goldi. Hon har blivit som valp igen efter att de båda onda trasiga tänderna åkte ut. Jag är glad för att hon mår så mycket bättre. Men ändå gråter jag för att hon haft så ont. Hur länge? Hur länge gick min lilla älskling med denna smärta? Varför sa hon inget? De vet ju att jag hör. Varför säger de inte till? 
Jag säger, ropa högt: Mamma jag har ont!  Hjälp!!!!!

Ibland gör de det. Men oftast upptäcker mina händer att något är fel. De blir varma när jag tar i djuren, varmare ju mer healing de behöver. Men ibland fungerar inte det och jag missar. Munnen är tydligen lätt att missa. 

Jag ska ju vara glad för att Goldi är gladare och mår bättre. Men jag gråter. Känner mig som en dålig matte. Jag vet hur det är att ha ont. Kanske därför det skär i min själ så illa när mina älskade skyddslingar far illa på något vis. Gud så jag älskar dem. Elaka och/ eller oförstående människor tror och säger ibland att de tydligen tror att jag gör det för pengarna. PENGARNA !?!
Vilka pengar? 
Jag köper det bästa foder min kunskap kan leda mig till. Det de får extra när de är dräktiga, diar och är pyttevalpar kostar 1000kr för 5 kg. Det är torkat hjortkött med grönläppad mussla - bra för lederna bl a och hickory ört. Ingen säd över huvud taget. Försäkringar, veterinärvård, tillbehör,. Bara att köpa ny laddning märgben kostar närmare 300 kr. Och dem byter jag ofta ut, ca varannan månad. 
Jo pengarna har hjälpt mig så jag har kunnat köpa bra utrustning,till att sköta deras pälsar. Har samma saker hemma som de har inett hundtrim. Samma klippmaskin, skär, fön mm. För att jag vill klippa mina älsklingar själv. Tycker om det. Det ger närhet och kärlek att borsta, klippa, bada föna osv. 

Ska jag åka någonstans är min första tanke, kan jag ta med mig djur? Hur många kan fungera? 

Gud om dessa människor visste hur illa de sårar mig med dessa kommentarer.
Det är som att påstå att man skaffar barn för barnbidragets skull. 

ja, idag började dagen så. 
Tårar och smärta. Denna jävla smärta. Ryggen har varit extra jobbig länge nu. Ischias sitter i kläm på båda sidorna, värker ända ner i mina tår. Glappt mellan ryggkotorna är ingen hit. Glappa höfter är ingen hit. Armbågar som glider i sär om jag står med raka armar eller bär på en liten påse, är ingen hit.Knän som glappar och glider ur läge och viker sig bakåt, är ingen hit. Muskler som är ömma som blåmärken och värker oavbrutet är ingen hit. En mage som brinner som om jag svalt en blåslampa, är ingen hit. Nu är gallan borta, den som låg och skramlade som en marackas ni vet, ingen s,ärta där som tur är. Men den tvinnade tarmen med sammanväxningar i, den är kvar och jävlas. Maten kan ju liksom inte passera. Magen sväller så jag ser gravid ut- på riktigt- bråcken gör att jag har håll på flera ställen...Trycker i mot och försöker göra något. Men det blir att sitta och glo med massagekudden mot ryggen, annars kan jag inte sitta. Det är då jag försöker virka och sticka. Men snart ger handlederna upp, då får jag försöka sy lite. OM jag kan sitta och handlederna inte gör för jävla ont och syr gör jag tills fingerlederna svullnar så jag inte kan hålla i tyget. 
Försökte sortera mina tyger mm i lillstugan igår. Vika fint, lägga i nyinköpta transparenta plastlådor . Ja, så fick jag avbryta det mitt i för knäna sa upp sig. Svullnar till vad som känns som dubbel storlek.

Äta lite gott och se på film då kanske? Ja liten stund, sedan gav munnen upp. Slemhinnorna är så störda så det känns som om jag bränt hela tungan. Har jag " riktig tur" häger det skinnflikar ner från gommen för att jag går sönder. Precis som min bukhinna går sönder. Fast gommen läker sig själv på någon dag.  Och allt blir etter värre under PMS/ äggförlossningsdagarna. TACK för att jag är kvinna också då. Klagomuren var öppen idagmtydligen....när jag sammanfattar LITE av mina smärtor ser det inte muntert ut bej. Tur jag utrustades med en sjutusan till humor så jag har lika nära till skratt som till gråten. Nu ska jag försöka ignorera min ständigt värkande högervrist och dricka upp mitt morgonkaffe. Sedan ska jag ge hundarna mat. De väntar på att min medicin ska kicka in så jag kan dela ut 10 skålar hundfoder till mina kära vänner. Kram på er och ha en mycket bättrebstart på måndagen än min varit.

C U Sussalongsong !!! 💖💜💙❤🐩🐈🐶🐱🐯

kroppen, mitt fängelse

Lörd 17/8 var det Rallarsvängen i Hallsberg. Många finfina gamla bilar och upptåg på torget. En upplevelse var dansuppvisningen av elever vid Hallsbergs dansskola samt ett gäng från en Tysk dansskola.

Oj, vad jag hatade min kropp just då. Musiken flödar, de dansar underbart, disco, streetdance, bugg, samba mm. Underbart att se för en sådan som mig. Känner hur hela kroppen bubblar av musiken, känner glädjen flöda genom kroppen, känner att varje muskel, varje led, varje nerv i min kropp vill vara med. Och mer, jag vill sjunga...jag vill vill och vill.

Istället står jag där, visserligen med ett stort leende på mina läppar och glittrande ögon, men med denna otroliga längtan i kroppen brinnande.

Istället står jag där och önskar att jag hade ett spännband runt höften för att hålla kotorna någorlunda på plats. Ty jag bakade bullar på fredagskvällen och då står man länge och det räcker för att sätta mig ur spel. Ömmande glappande höft är nog besvärlig att bara gå med, dansa är inte att tänka på. Ändå måste jag gunga med, ändå måste jag svänga på höfterna. Kan inte stå still. Lämnade torget än mer linkande än jag kom. Som en god vän brukar säga....går som en havande anka i skitande ställning. 

Ja, faktiskt en väldigt bra liknelse. 

Mitt bland all glädjen över denna musik, de duktiga dansarna - där glädjen över vad de gjorde lös ur deras ögon och deras ansikten sken. Försökte mina tårar enträget pressa sig fram fast mitt ansikte log...jag log från hjärtat men från hjärtat kom oxå mina tårar. 

Saknaden av att få dansa, glömma tid o rum. Göra det jag älskar, dansa sjunga, glömma alla bekymmer. Musiken har räddat mitt liv. Genom många tonårsår sov jag enbart om jag hade hörlurar pressade intill mina öron och ur dem forsade en aldrig sinande ström av musik.

Jag dansar med vargar...mina älskade hundar o jag dansar bort smärtan då o då. Mitt köksgolv blir vår arena...sedan kan jag knappast gå...men det är det värt. För min själ blir lite rensad på olycka. Det betyder mycket för överlevnaden., för livet. 

Denna eländiga jävla avskyvärda sjukdom som sliter sönder mig utifrån och in och inifrån och ut...

Operation efter operation. Bindväv som brister gör att organ hamnar fel, smärtsamma bukbråck uppstår på löpande band. Allt går inte att "laga" då jag redan är så lagad....leder går ur led och svullnar och glappar och smärtar. Diskbråck i rygg o nacke...smärta, smärta, smärta.

VARJE SEKUND PÅ DYGNET -SMÄRTA! 

Med liten morfintablett i kroppen blir det bättre, blir jag gladare, kan jag leva mer. Men NEJDÅ det är farligt ser ni. Det är beroendeframkallande.

JAhAAA! 

Tror läkarna att det är värre än denna smärta? Tror de verkligen det? 

Tror de att några timmar med någorlunda rörelsefrihet och lite mera livskvalité är sämre än risken för beroende av tabletterna? 

Dessutom var de övertygande om att denna sortens smärta inte är morfinkänslig. Dvs. morfin hjälper inte. JO, det gör den. Jag vet. 

Så blir man hård i magen av dem oxå..jahaaa- då får jag väl äta katrinplommon till frukost då. 

Jag vet att jag skämtar för att överleva, har alltid så gjort. Tur är väl det att jag har min humor. Ser något komiskt i det mesta, mest i mig själv. Hur skulle jag annars ha överlevt allt skit som kastats på min livsstig? 

Jag är född pedagog och problemlösare med sjuhelsickes glatt humör. Tur jag fick några bra kvalifikationer också. 

Denna sjukdom -EDS- så mycket den har stulit för mig. Det första den tog var min basket. Gud så jag älskade att spela basket. Tränade mest varje dag, sköt o sköt o sköt i timtal på korgen. Sprang en mil i skogen utan att flåsa. Kondition som en häst. . 

Jag vill så mycket men min kropp klarar så lite. Det är som att sitta i fängelse, livstidsstraff. Folk jag möter tar så mycket på sådant allvar.... Så mycket smått. Jag har kanske blivit hård i hjärtat, tycker de borde lägga energi på större saker och strunta i petitesserna, småskitet och leva istället. Kanske har jag blivit hård när jag far ner i mina dalar o gropar av sorg efter det liv jag ville ha istället för det jag fick hålla tillgodo med. 

Nu brinner min rygg, har skrivit alldeles för mycket. Musklerna säger upp sig, som att ha en blåslampa i ryggen...ja ja. Jag slutar väl gnälla då...

Men tack alla glada dansare igår för en fin uppvisning av pur glädje och gungande sugande underbara toner...jag njöt.

Kram SussalongSong.

Mage i kläm i "lönnfack"

Eländes elände. Blev en helvetesnatt igen. Magsäck/tarmar fast i något bråck. Illamående och smärtor så jag tror jag ska bli tokig. Vänder från höger till vänster sida i sängen och så tillbaka till höger igen.
Försöker massera försiktigt, men så ömt så ömt. Är som om någon gett mig ett rejält knytnävsslag i magen, som aldrig ger sig. Illamåendet kommer och går som i vågor. Kräkas eller inte?
Magen står rakt ut, ser höggravid ut, svullen till tusen.

Varför åker du inte till akuten tänker ni kanske?
Det kan jag berätta. Har varit där åtskilliga gånger under åren. Även med tarmstopp. Man får ligga där på en hård bår och kasta sig fram och åter i smärtor.

Timma efter timma.

Har man någon med sig som kan skrika o hojta efter personal så får man hjälp innan man tror det är för sent....orkar inte det igen.

Visst kan ju få en spruta som gör att tarmarna slappnar av och förhoppningsvis glider ur sitt lönnfack i bukhinnan....men innan dess?

Jag orkar inte vara på akuten... men snart har jag nog inget val.

Jag menar inget negativt till de som arbetar på sjukhuset...de är för få. Tyvärr är det så. De springer som skållade råttor och gör sitt bästa, det tror jag allt.

Men hjälp av lite avslappnande Sobril somnade jag i alla fall till slut inatt.
 Idag är magen som ett stort blåmärke kombinerat med världens träningsvärk. Ömmar vid varje rörelse. Varje gång jag ska böja mig ner trycks allt samman. Aj!
Det blir några böjningar med 8 hundskålar och bäbisarna som ska äta och klappas och små kisspölar att torka upp.
Valparna är ju "stora" nu. Flyttar ner i köket dagtid och umgås med hela härliga familjen. Alla i flocken vill de lära känna. Pappa, faster och alla "mostrarna".
Så har vi ju lilla Busen här på besök ett tag oxå. Men han är inte så intresserad av valpar, har sett många  förut...inget nytt under solen med det ;-)

Jonas ska åka på turné med kompisen några dagar. Frågade om han skulle stanna hemma när jag är så dålig. Men det behövs inte, jag har ju Björn samt Nicole o Kim som är här ett tag.

Nu har jag tagit piller mot värken och smörjt med liniment både här o där. Nu ska jag försöka få till lite hundmatning.
Ha en bra Kristiflygardag alla !

Glad pratkvarn?

Hejsan svejsan människor!

Jag är som oftast en pratsjuk, humoristisk människa med en stor dos självironi. Jag viftar o gestikulerar stundom och pratar oftast med hela mitt engageman både om jag är för eller mot stundens samtalsämne. Ibland tror folk att jag är arg när jag bara är engagerad i samtalet. Jag tycker om ordvitsar, vränga ord o meningen med orden. Jag älskar att ställa på o skoja med folk. Jag älskar när de ställer på tillbaka eller ger mig humoristiska gliringar som jag kan "försvara" mig mot. Bästa sortens sällskap för mig, oftast. Jag blir sällan särskilt djup i mina samtal. Har upplevt så mycket allvar o eländes elände så jag vill ha trevligt när jag träffar människor.

Ibland undrar jag.

# Upplevs jag som ytlig?

# Upplevs jag som mindre allmänbildad? - då jag ofta säger jaha o jasså när folk är tvärsäkra på saker jag vet att de inte har rätt om eller där jag har en helt annan åsikt. För jag tycker det är bagateller och orkar inte engagera mig i småsaker, det finns så mycket stora saker som  måste göras.

# Upplevs jag som dåligt utbildad? - av samma orsak som ovan.

# Upplevs jag som lögnare/ eller någon som överdriver? - när jag väl berättar om allt skit jag upplevt. Tänker de...nänä så mycket kan hon inte hunnit gå igenom. Hon är ju inte 100 år. 

* Jag kom på att en del tittade skeptiskt på mig om jag berättade att min syrra sa så, min syrra gjorde det o det o det o syrran har gjort så....

tror de tänkte: Det var en väääääldigt aktiv syrra. Så jag började säga EN av mina syrror sa, EN av mina bröder har gjort...

för hur många vet att vi är 10 syskon?  Vi har hunnit med en väldans mycket tillsammans 

=^)

Jag satt här och tänkte på min ena granne. Han brukar säga till mig:

- du borde vara ståuppare. dvs stå upp- komiker.

Och så sitter jag här och tänker även på vad jag läst om många komiker/ståuppare. De får ofta frågan är du alltid rolig o glad.

Svarar ofta, nej. Ofta är jag väldigt nere o deppig. Stundom orkar o vill jag inte träffa en enda människa osv.

Jag tänker då på mig. På exempelvis igår. Jag var ledsen, nere, inte särskilt pratsjuk första timmarna i vaket tillstånd. Trött på min värk, trött på min sjukdom som styr mer över mig än jag vill. Trött o ledsen och besviken och nere.

Och då slår mig sanningen ?

JA, jag jag är nog en ståuppare.

Men nu tänker jag inte sitta här o tänka så mycket mer.

God fortsättning på helgen!

Sussalongsong!!!!

Familjebrev/instruktion - brödpåse

Kära familj.

För nuvarande i hemmet mest familjemedlemmar av hankön.

Och så till dagens ämne: Brödpåsar.

Får jag presentera här till höger i bild Herr Sax, Fru Sax och lilla barnet Sax

Denna familjen Sax är mycket användbara i hemmet till bl a att öppna en hopknuten  brödpåse som hämtats från frysen. Och som nu ligger tinad o klar redo att förtäras. Tag valfri sax och klipp AV knuten. Tycker man herr eller fru Sax är stora och skrämmande kan man ju alltid vända sig till lilla saxbarnet som också är mycket användbar. Sedan är det fritt att spisa valfritt antal smörgåsar för att sedan snyggt o galant -hör o häpna- FÖRSLUTA påsen igen . Med en ändamålsriktig påsförslutare i plast. Ni får välja färg. Dessa finns att i handla främst på Ikea där de sälj i familjepåsar till mycket bra pris. 

Man/ni ska alltså INTE slita upp ett stort hål i påsen. Grabba åt er de brödbitar ni för tillfället önskar för att sedan knyckla ihop det hela och pressa in den i brödburken igen. Brödet torkar, torrt hårt bröd är i te gott, tycker ni. Utan det får jag ge till fåglarna. 

Om ni nu inte förstår er på denna enkla instruktion. Snälla vänta tills jag mor - av honkön- är i närheten så ska jag , gladeligen klippa upp påsen åt er.

Alternativ 2 - vilket jag tipsar hett om - 

ÄT KORNFLAKES ! 

Kärvänliga hälsningar från Tomtamor/Suss

Sussalongsong !

Någon har det värre

Idag har jag en bergochdalbanedag.

Ena stunden känns det bra, tillochmed glatt, för att nästa stund tvärvända och mina tårfyllda ögon svämmar över. Hela min mage vänder sig och jag blir jätteledsen. Varför? Ingen aning.

Eller jo, jag har haft det jobbigt, jag har det jobbigt. Men jag menar att jag inte vet varför tårarna och ledsamheten väller upp och över mig. Inte som att, idag är jag ledsen för jag slog i tån.

Min hjärna jobbar alltid övertid. Min kropp är sjuk o trött och min hjärna är oxå trött men jobbar ändå ständig övertid med risk för överhettning.

Den hittar saker att förbättra, förändra, laga, fixa, dona och tusen saker till.

Kanske därför jag blir så här ledsen? För att min kropp inte orkar hänga med på hjärnans alla upptåg o bra idéer. Fast den vill. Kroppen vill. 

Jag kunde ju....en gång kunde jag göra så mycket....det var inte så väldigt längesedan.

Kanske är jag ledsen o rädd  inför mitt läkarbesök imorgon? 

Ett samtal inför ytterligare ett kirurgiskt ingrepp.  Denna gång för att få hjälp med mina monstruösa mensblödningar på grund av knutor på en livmoder som släppt från sitt fäste och ligger mycket illa placerad tillsammans med andra organ som hamnat fel och annat som brustit invärtes och behöver sys fast/ lappas ihop mm. Ja kanske det.

Eller så är jag trött på att vara trött på min trötta ömma kropp.

Och mitt i detta tänker min alltjämt aktiva hjärna på vad somliga ibland säger när det är jobbigt.

Du kan trösta dig med att det alltid finns de som har det värre.

HUR i hela fridens namn ska det kunna trösta? 

Om jag har brutit ett ben så i te tusan blir jag gladare eller har mindre ont för att grannen har brutit båda benen. Nej. Vem har kommit på något så idiotiskt? 

Men mitt i detta virrvarr av känslor så vet jag att jag har flertalet eller kanske rentav många riktigt goda vänner. Vänner som gör mig glad när vi pratats vid eller umgåtts. Vänner jag vet hjälper mig om de kan och OM jag ber om hjälp. 

Jag är nog väldigt dålig på att be om hjälp. Har aldrig fått lära mig det. Tvärtom, lärde mig att bara kunna lita på mig själv. Hade inte den trygghet hemma man behöver för att kunna be om hjälp hemma. En trygghet jag hoppas jag gett till mina egna barn. Denna oförmåga att förstå att jag bör be om hjälp har naturligtvis bidragit till att jag kört slut på mig gång på gång. Men när de sagts...detta behöver göras, detta behöver du ta hand om...ja då har jag gjort det.  Och gjort och gjort och gjort det igen. En läkare på Onkologen i Örebro frågade mig, när min man efter 4 års cancerkamp var nära slutet, Hur mår du? Jag började berätta vad som blivit med Lars-Göran, min man. NEJ sa läkaren. HUR MÅR DU? 

Jag kunde inte svara. Jag kunde verkligen inte svara. Jag hade förlorat mig totalt. 

Jag misstänkte det sa läkaren.

Ja, men sedan då? Jo jag fortsatte att göra det och det och det...för jag hade inget val. Ingen gav mig något val och jag bara gjorde det o det och....sedan tog det stopp så in i helvetet, rent ut sagt. Kollaps med hög feber, varinfektioner av ingenting för min kropp var slut.

Men jag kravlade upp på knä och vidare mot framtiden. Jag kravlar än i denna dag. Ibland på knä, ibland står jag upp men ibland är jag faktiskt liggande. 

Jag menar inte att klaga och att mina vänner ska tycka synd om mig. Jag har mycket som ger mig glädje oxå. Men jag vill att de ska förstå varför jag i te alltid orkar stå.

Jag vill inte gnälla om alla mina krämpor när vi träffas. Jag vill prata, fika skratta och kanske göra något roligt. Jag vill känna livet från den glada sidan. Men jag vill att de förstår varför jag inte kan sitta på en pall, bänk utan ryggstöd. Varför jag kanske inte kan gå 300 m idag när jag gick 300 m igår. Varför jag helt plötsligt börjar halta för att något hamnat fel i någon led någonstans för att sddan lägga sig rätt och jag kan gå skapligt igen. Förstå vargör jag vankar som en anka, för jag har foglossning i mitt bäcken. Är född med det, haft det hela mitt liv. Det som andra kvinnor har "bara" när de är gravida. Det är min vardag...eller en liten del av min vardag.  Några av er frågar: orkar du? Jag brukar ssvara ärligt. Oftast försöker jag för jag vill. Jag vill ha det trevligt. Jag ör så glad över mina vänner. Så otroligt glad. Annars hade dt varit värre. Jag lyssnar gärna om ni har det jobbigt. Tänk i te att jag har det jobbigare. Det kanske inte är sant alls. Just då har jag det antagligen väldigt trevligt. Jag umgås ju med en god vän. 

Kram på er.

Pillerbruk.

Hej svejs i cyberrymden.

Nu har snart hela veckan gått igen. Hur vet jag det? Jo, min tablettdosett är nästan tom. Bara en "lucka" kvar att öppna. Nästan som en adventskalender bara att den har 7 luckor som man öppnar, äter upp innehållet men till skillnad från adventskalendern så fyller jag på den igen o igen o igen. Jag skulle gärna slippa dessa ständiga pillerintag, jo då.

Speciellt när jag var på apoteket i fredags för att hämta ut nya piller. Mitt frikort tog slut för ca 3 v sedan så nu har jag mycket dåligt med rabatt. 797:50 kr...nästan så nära de 800 kr jag fick betala...för 90 tabletter, dosering 2 st/dag är alltså medicin för 1,5 månad. Jag skulle kunna göra mycket roligare saker för de pengarna, tro mig.

Men att sluta med dem skulle innebära att jag slipper dras med denna 20 kilos övervikt som jag har tack vare medicinen. Men å andra sidan skulle jag inte orka överleva så länge  Det har vi ju sett prov på tidigare  Och eftersom mina barn o gubben ihärdigt framhåller att de vill ha mig i livet , av för mig obegriplig anledning så knaprar jag mina piller och andas lite dag för dag. För deras skull.Knaper i knaper i knap.

Med en urusel ersättning/inkomst som sjukpensionär så är det inte lätt att bara betala, gilla och gå vidare. Så att bara gilla läger är inget jag gillar.

För vem tror ni oftast uppsöker vården? Jo, sjukpensionären som är konstant sjuk.Vem köper mest o oftast medicin? Jo, i topp ligger sjukpensionären...det ingår liksom i "paketet". Ett paket jag skulle vilja slänga på brasan så det brann upp och försvann för evigt.

Men så är det för mig och fler med mig. Gissar att jag ibland o oftast betalar lika om inte mycket mer mycket för medicin o läkarbesök under en månad som "normala" friska människor lägger ner på detsamma på ett halvår eller tre. 

Lite upprörd blir jag. Men nu står mina ögon i kors av sömnlängtan  Så jag får önska er en trevlig söndag, för det har det hunnit bli.

Natti natti till er nattugglor och god söndagsmorgon till er andra.

Sussalongsong.

kvinnlig till tusen?

Är det så annorlunda att vara kvinna än man i allt?

Jag är kvinna. Jag skulle åka till matbutiken och inhandla lite matvaror. sagt o gjort jag klädde på mig, tog min inköpslista och åkte till affären handlade och for hem...

e l le r  HUR !!!

Näää, för jag är kvinna och som den kvinna jag är passade jag på att salta på inlandsisen som ligger tjock och trogen i hela vår 30 m långa upp och nerfart. saltade en bit upp och runt bilen så det blir lättare att ta sig fram och förbi.  Såklart tog jag med mig 6 sopsäckar tidningspapper efter valparna...jag har ju " nästan vägarna förbi sopstationen "... eller hur.

Dumt att låta bli att göra en fluga till på smällen.

Handlade allt på listan och dubbelt så mycket till, jag var ju ändå i affären och då kan jag ju lika gärna passa på så slipper jag åka imorgon också... eller hur.

Det vet man ju att något annat hinner ta slut över natten....det gör det alltid.

Ja, hem mata hundarna och sedan mata mig o sonen med spagetti o köttfärssås. Det tycker vi om. Efter en god om en sen middag så trivs jag ganska bra. Tja vet tja tänkte jag om man skulle starta tvättmaskinen. Om man slänger ett öga mot tvättkorgsavdelningen så såg det ut att behövas. Jag skulle inte ha tittat åt det hållet för vad händer nu?

Jo jag laddar o startar tvättmaskinen allt enligt planerna men sen, sen dyker kvinnan i mig upp igen och allt går i en rasande fart.

Plötsligt har jag plockat ur badrumsskåpet, torkat ur densamma och in med allt igen avtorkat o snyggt sorterat. Inte nöjer jag mig med det, nej, nej, fram med all min kvinnlighet på en o samma gång. Nästa hylla får samma behandling och så vidare med lite kakelavtorkning och spegelputsning och tja vad tusan, när jag nu ändå är i badrummet kan jag ju passa på att kissa också. Praktisk kvinna som jag är. 

Så där ja!

Nu sitter det bra med en kopp kaffe. Den där koppen som jag hade tänkt dricka strax efter att jag hade startat tvättmaskinen. Dvs  för ca 1,5 - 2 timmar sedan.

Ja, så är det att vara kvinnlig till tusen.

E L L E R  H U R !?!!

Nu plingade det i maskinen, den har tvättat klart. OK. Då behöver tvätten omgrupperas till torktumlaren..hmm...

...vete tusan om jag vågar gå in i badrummet igen, kan ju bli kvar där till midsommar.

Hej svejs o tjingeling på er från kvinnliga kvinnan Suss. 

Hej hej hemskt....

Hej hej hemskt mycket hej!

Så rullar dagarna på igen, en efter en och så har det gått en hel vecka. Så där fortsätter det och så upptäcker jag att det var längesedan jag skrev lite här ja...så jag tar o gör det nu.

Valparna har ju flyttat och dåntror ni att jag har det lugnt. Nääää....

Det har jag inte. För nu är det löptider. Jag har många tikar och nu vill de löpa, allihop, nästan.

Cleo och Nalleman har parat sig igen o igen. Förra gången blev det 4 vita gullungar. Får se vad det blir denna gång, om ca 8-9 veckor har vi facit.

Så har jag lekt pendeltåg. Tomta - Kumla -Tomta.....

Prinsessan är det tänkt ska få valpar med Ludde som är son till Goldi. Men de där ungdomarna glr inte riktigt som det är tänkt att det ska göras för att fungera. Förra löpet så var Ludde väldigt intresserad av Prinsessans huvud....missförstå mig rätt. Det kan vara trevligt i och för sig men....det blir inga valpar då. Denna gång har han fattat galoppen om vilken kroppsdel han ska intressera sig för, bra. Men då kommer nästa krussidull, att inte ramla av damen i hög galopp.

När han väl klänger sig fast ja då bockar o ålar sig den lilla damen som en mask på en metkrok när det nästan är klart...

Efter pust o stön har vi "nog fått till det" 2-3 ggr. Efter en veckas farande fram o åter börjar jag bli sliten. Får se men jag tror det blir en tur eller två till. Ja ja vad gör man inte för att ha trevligt ;-)

Nu kommer jag dessutom bli gräsänka torsdag - söndag. Men det gör inget.

Vi brukar ha så trevligt mina jag och mej.

Vi är så överens i det mesta och samma smak vad det gäller god mat och mycket fika. 

Har svårt att erindra mig en enda gång vi varit osams när vi varit själva med mig....nää...ingen gång tror jag.

Så...är ni fikasugna kommande dagar finns jag här på mina rum i Tomta. Nästan hela tiden. Kanske är jag en tur till Kumla....kanske....

Är jag inte det så håller jag på att ta av o på tikskydd o stänkskydd på hundarna. De som inte ska paras får ha kläder på sig. Prinsessan som inte ska ha ihop det med sin bror Nalleman säger högt och tydligt ungefär så här:

-Jag skiter högaktningsfullt i om mitt tikskydd är aldrig så fint, hemmasytt och måttbeställt...jag vill

 I N T E ha det på. Men...hennes matte är envis som en galopperande sågbock....vägrar ge med sig. Så tikskyddet åker på.

Med det önskar jag er en trevlig fortsättning på veckan som ilar fram mot helgen.

SUSSalongsong.  \o/

Ingen hejd på mitt handlande.

Tjosan tjosan!

Det blir långt mellan turerna jag är här och skriver. Anledningen är att det krånglar så med Ipaden och bloggen. De vill inte riktigt dra jämnt. Men nu sitter jag vid datorn en stund så då ska jag passa på att skriva några rader. Här snurrar det på med valpspekulanter, valpköpare, valpflyttar  och ja, valpgöromål över huvud taget. En liten tjej finns kvar men kanske bara en liten stund till. Senare i dag/kväll ska det komma en fru från grannsamhället och kika. Hoppas det blir dit hon flyttar lilla Lusinda för då blir det bara 1,5 mil bort. Hon ska då flytta på måndag. 

Då blir mitt nästa uppdrag att lära mig min nya dator. Jag köpte mig en i julklapp MEN den rackaren har ju Windows 8 installerat. Det skiljer sig markant och totalt från övriga Windowsmodeller/operatörsystem och det har ju varit några genom åren.

Ja ja bara att bita i det sura äpplet. Blir väl den sorten överallt sedan så det är väl lika bra att lära sig nu som senare. Det påminner ju mycket om smartphones. Fast utan touchskärm. Ja, jag har ingen touchskärm. 

Känner att jag behöver ha hela hjärnan med mig då så jag avvaktar lite till valpkarusellen lugnat sig lite. Nytt datorbord har jag införskaffat också. stort vitt och på stora hjul. Bra när man ska städa, bara att rulla undan och dammsuga och torka golvet. Stora lådor är det på det också. Bra för mig som vill omge mig med en massa braatthasaker. Pennor, papper, lite skivor mm. 50 riksdaler betalade jag för härligheten, kostabrava!

Köpte ännu en fin sak till mig härom dagen, en ny mjölkvärmare/skummaremaskin. Som en liten vattenkokare fast den värmer o skummar mjölken till min favoritdryck näst efter vatten - kaffelatte eller på svenska kaffe med varm mjölk i.

Den gamla hade tjänat ut, dem skrek o tjöt något otroligt  och så brände  den vid. Det smakade inte bränt av mjölken men det var ett fasligt sjå att få ren den i botten. Så ny införskaffad för endast 99 kr och den gamla slängd i soporna.

Finns inga gränser för mitt handlande för jag har dessutom köpt mig en massagekudde. 4 kulor som roterar och ger massage på valfritt parti av kroppen. Inte provat den ännu men ska inte dröja. Har massagedyna och den är bra, men svårt närman behöver massage på en speciell fläck och bara där. Jag får ofta ofta muskelknutar. De gör så otroligt ont och tar sådan tid att massera bort, då tänkte jag att en sådan här kudde kunde vara läsningen...får se. 

Ja mer då?

Nja är väl lugnt där. Har en väldig längtan efter att göra något riktigt roligt eller köpa något men vad o var?

Har inte kommit på det riktigt ännu. Ska jag slå på stort och göra de båda tatueringar som jag har i väntkön?Ja, kanske. Den ena är inte så svår så den kan jag göra här i stan men den andra? Ska samspråka lite med tatueraren och höra om han kan fixa den. I så fall blir det bak på skuldran. Snyggt ska det bli. Den mindre ska jag ha på höger överarm. Vänster är redan upptagen. Den jag ska göra på armen skulle sitta på vaden, men där hamnade ju Nalleman =-)                       Älskade Nalleman.

                                                                                                                 

Nej nu ska jag lämna er ifred med ert och återgå till mitt.

Till nästa gång:

Sussalongsong !!!

Tjoho och hurra

Tjoho och hurra!
Äntligen fick jag till det så jag kommer åt bloggen från nya datorn. Det är inte bara inte att lära sig det nya Windows 8.
Det är helt annorlunda än de gamla Windows XP m.fl. 
Ja det kommer nog att gå tillslut, men det lär nog ta lite tid ocå. En sak i taget- Lyckades få in valpbilder från ett USBminne och ändra storlek samt beskära dem OCH få in dem i annonsen på Blocket. Ja nu kom bara tre av fyra bilder in, men det var inte mitt fel. ska försöka få in den fjärde oxå.

Känner mig lite stolt o nöjd för jag är ju inte direkt någon hejare på datorer. Så får jag bara kolla lite till ska jag installera mitt älskade Sims3 och alla extra grejer jag köpt o fått. Det är ju ganska många skivor som ska matas in o ut o in igen så det tar ngn timma att installera allt. Men det är det värt. Men nu paus från inlärning och bara lite hederlig surf på FB eller så. 

Skönt att få känna sig lite nöjd ibland också.

Kramellikram på er hullingar.

Sussa Longsong!!

Dödsrädsla? Nej aldrig.

Trevligt. Idag vill bloggsidan vara kompatibel med min Ipad. Det är den inte alltid. Därför det dröjer mellan inläggen. Och ja, jag kan gå upp och sätta mig vid datorn, det kan jag. Men har inte blivit av bara. Trots att det är lättare att skriva på min pc.
Min värk gillar inte trappor så jag undviker det om jag kan. Önskar mignett enplanshus nästa gång. Enplanshus med tvättstuga. Slippa ha tvätt högt o lågt i badrummet. Vill kunna göra fint i badrummet, men som läget är nu blir det mycket begränsat. Partiellt fint o pyntat kan man nog säga.
Det är en önskan jag har, tvättstuga för sig och badrum för sig.

Så något annat.
En vän skrev i sin blogg om hennes avsaknad av rädslan inför döden som många har. Den avsaknaden har jag också. Inte det minsta rädd. Jag har varit där. Vände och fick stiga ner på jorden igen. Som 4: åring drunknade jag. Mötte så mycket kärlek att det finns absolut intemdess like på jorden. Jag har spenderat de senaste 43 åren med att längta tillbaka.
Men vägen dit verkar vara seg och i ständig uppförsbacke.
Har varit sekunder från döden så många gånger och de har motat mig tillbaka var gång. Varför?
Vad ska jag uträtta för mirakel? Samtala med djur? Ja, det gör jag gärn? Det är mycket givande rent mentalt o ger energi. Först blir jag trött men sedan kickar det till. Och det har blivit mer o mer av den sysslan. Får börja ta lite betalt för bensin. Där kan jag ofta göra nytta, det känns bra. Även om det inte kommer fram något världsomvälvande så brukar det blintill nytta och kan ge djurägaren tips eller ta bort tvivlen på om de gör fel med sina djur. Det känns bra.

"Andra sidan" är min vän. Där har jag mina bundsförvanter. Mitt stöd o min skyddsmur. De har stått framför mig och tagit de hådaste stötarna, tro't eller ej. Med mina erfarenheter är det kanske svårt att tro. Men så är det. Oftast pratar jag inte högt om mitt "andra liv" med utomstående. Bara med de nära, likasinnade o de som ber mig om hjälp.
Varför?
Jo, det är jobbigt att försvara mig. De säger: jag tror inte på sådant.
Nähää..men de har ett val och har gjort det.
Jag har inget val. Jag tror inte, jag vet. Detta är ingen tro det är jag. Min personlighet, jag.
Jag orkar inte försvara min person. Det tar massor av energi som jag varken vill eller orkar slösa med.

Så rädsla inför döden nej. Skulle välkomna den som en kär gammal vän. Och jag vet, de står där med sina armar utsträckta mot mig färdiga att sluta mig med värme , kärlek o trygghet.

Allt detta prat om jordens undergång igen....jösses.
Står ingenting om detni Majakalendern som de hänsyftar på.
Det kommer bli stora  förändringar på vår jord ja. Men det har det blivit många ggr under jordens miljontals år. Istid på istid osv.
Den säger dock - om jag inte är helt felunderrättad- att de mediala ska bli starkare o mer medvetna om sina styrkor. Kanske är det därför  jag skriver det här?
Känner mycket väl hur de knuffar mig i ryggen trycker mig framåt. Som attmsurfa på toppen av en jättevåg känns det som...tror jag. Har aldrig surfat men det är den känslan o den bild jag får.

Så jag surfar på och ser vart det leder mig.

Sakta men säkert kommer det fler operationer för att laga mig invärtes, det som gått sönder där. Får ofta frågan om jag inte är rädd för att sövas osv. Man kan ju dö. Ja, risken finns alltid. Men jag sover ju så det kommer gå smärtfritt. Och jag litar på kirurgerna o narkospersonalen. Efter 13 olika ingrepp är det lungt. Jag oroar mig inte.

Det jag oroar mig för är att någon av mina barn ska råka illa ut, skadas svårt osv. Som de flesta föräldrar gör antar jag.

Just nu upptas tankarna o dgarna av valpskötsel, julstök och längtan till d 22/12 då äldsta dottern o sambo kommer för att fira jul med oss i år.
22/12 det är i morgon HURRA !!!!!!!!!!!!!

Om man inte har jobb så skaffar man sig lite ströuppgifter. Som att tex. spilla ut ett stort glas vatten över köksbordet. Jag är ju lite feg av mig ibland så jag hade inte fyllt det helt, rymmer 6 dl och jag hade bara i 5 dl. Behöver ju inte fylla det till bredden jämt heller...

Så med ett glädjetjut skuttade jag upp och sa JA!!! Vilken tur att just jag får torka bord, stol o golv mm så här på morgonkvisten. Just som jag hade planerat in en god macka o en kopp kaffe.

NEJ, det varken sa eller gjorde jag...jag gnisslade tänder och gratulerade mig till mina spretiga fingrar och fladdriga kroppsrörelser och till en halvt bortdomnad hjärna som inte har den ringaste aning om vad jag o kroppen håller på med.

Några smått förvånade hundar kika på mig och undrade nog varför det regnade inne. Ja, vad ska man säga? Mamma är en krake född i ett klantarsels kropp?
Eller en kropp som blivit ett klantarsel?

Hur som så var det bara till att torka o torka och SEN få i sig lite frukost...efter att ha micrat kaffet lite för varmt kaffe är godare än kallt.

Och om ni vill veta vad jag sa egentligen när glaset föll....efter att censuren tagit bort de "finare" orden...
OCKSÅ!

Kram o hej i ett snövitt vinterland. Idag är det första advent och jag tänker ta på mig många klädesplagg och fara på skyltsöndagen och känna julstämningen.
DET behöver jag. MYS.
Gör det ninoxå...MYS alltså.
Sussalongsong!

Född i fel kropp.

Jag är född pedagogisk.

Jag är född med innovativt tänkande.
Jag är född som en händig och pysslig estet.
Jag är född energisk och handlingskraftig.
Jag är född med en mycket aktiv hjärna.
Jag är född till att finna glädje i att göra mycket.

Jag är född i fel kropp.

Min hjärna är fortfarande överaktiv, full med tusen idee'r.
Men min kropp klarar inte mycket, stundom ingenting.
Jag har gjort mycket men skulle ha kunnat gjort så mycket mer.
Min hjärna vill göra mycket mycket mer.

Om kroppen är själens boning.
Då bor jag i en etta.
Men har inredning för ett helt slott.

Jag är född i fel kropp.
Nästa gång ska jag välja ett slott.

/Suss.A.

Ändrade planer.

Så, det blev ändrade planer. 

Vissa valpspekulanter kom andra inte. Några backade för ett pytte pytte litet navelbråck på ena valpen, en fick punktering och andra kom men kunde inte bestämma sig och så blev det så bra.

Lilla Nikita flyttade till sitt nya hem som var bestämt sedan lång tid. Lilla Glädis hamnade till slut hos den Örebrofamilj jag gärna ville hon skulle till. Där blev det ändrade arbetsförhållanden o sjukdomar mm som dök upp. Men så blev det bra till slut. Hurra för det!

Den tredje lilla tjejen då undrar kanske ni?

Ja hur blev det med henne?

Jo, jag har svaret så klart.Den första som var intresserad kunde inte bestämma sig och sedan hördes inget mer från henne. Mannen som skulle höra utav sig på fredag gjorde det inte och då tog jag beslutet:

Jag tog bort annonsen. Pyret var ej längre till salu. PUNKT.

Det kanske är vansinnigt? Jag försökte resonera förnuftigt och låta hjärnan bestämma. Men det gick inte så bra. Hade hon blivit såld direkt hade jag kanske klarat det. Men varje gång jag tänkte på att hon skulle flytta grät jag som en toka. Bara kramade henne.

Jag blev ju förälskad i henne direkt. Hon var den som allt som oftast kom och ville ligga i mitt knä.

Ja, så nu bor hon här.

En väldigt nära o kär vän frågade nyssens hur många valpar som fötts under vårt tak under de dryga 20 år vi bott här. Vågar jag räkna? var mitt svar. - Såklart sa hon.

Ok, jag räknade lite och kom upp i över 80 st och jag lovar att jag missat säkert 20 om inte fler.

Så procentuellt har jag behållit väldigt få.

Men vad ska man göra när man blir kär då?

Ska väl tillägga att vi haft väldigt många hundar hela tiden. Exempelvis så hade vi polarhundar/slädhundar i många år då mannen i huset tävlade i hundspann. Hade ca 24 st som mest under några år. Nu har vi 9 vuxna samt lilla Pyret och de 5 som Goldi födde 1 November.

MEN...vi har bara 3 katter. Det antalet var uppe i 14 vuxna en gång i tiden. Så där är det väldigt få nu mot tidigare. Då hade jag uppfödning och åkte på kattutställningar osv.

Så när folk säger:

OJ! Vad många djur ni har!

Så svarar vi:

Inte direkt det har varit mycket mycket mer.

Vi hade ju djuraffär, avlade på massor o minizoo och...och...

Om vi orkar.

Eller så svarar vi:

Ja. 

Det var denna dagens lilla skrivarklådestund. Nu tillbaka till hundmatning mm.

Imorgon är det farsdag då blir det lite festligt i stugan och mannen kommer bli lite förvånad. Precis som det ska vara.

Vi ses en annan dag. Tills dess från mig, Pyret o övriga gänget: 

 Sussalongsong!

( betyder: Ha det så bra)

Hej, mellan valpspekulanter.

HEJ!!!

Vart jag har varit? 

Här. Men av någon anledning har min Ipad o bloggen inte dragit jämnt. Jag har inte kommit in och har inte orkat gå upp på övervåningen och suttit vid datorn. 

Vad som tagit min tid i besittning? 

Tror visst det stavas VALPAR.

Underbara lurviga valpar. Pärlan 3 små tjejer har uppnått den ålder då de ser sig om i världen efter nya hem. En egen flock att leva i. Har ute annons och då får man SMS, mail och telefonsamtal. Sedan blir det besök. Flera stycken har varit här och fler kommer. Sedan vill de ofta fundera ett par timmar eller någon dag. Så bollas det lite hit o dit. Efter några intensiva dagar brukar det klarna och de små flyttar undan för undan. Idag var det vaccinering, chippning o besiktning. Allt bra. 

Paralellt med detta har det vanliga livet rullat på. Med samtal åt höger o vänster. Efter ett 3 timmar långt samtal så var min hjärna tom. Jag var så mentalt trött så jag satt o sov vid köksbordet. Det blev sängläge en timma. Men känner mig väldigt mentalt trött. 

Mellan detta hanns det med ytterligare en valpning. Älskade Goldi fick 5 små underbara små under. 1 liten kille o 4 småtjejer såg dagens ljus den 1 November. Vita med svarta tecken i varierande storlek o mängd. 

Den 2 Nov kom en sänka i känslolivet. Det var 1: årsdagen av min mors bortgång. Jag känner mig så vill. Vet inte vad jag känner o ej. Men jag försöker som vanligt klösande klättra mig uppför branta stupets kant. Sakta sakta får jag fingrarna över kanten o näsan jämnt över vattenytan och tar ett par kippande andetag igen. Så har jag syre för ett litet tag igen. Ja, så är livet.

Jag undrar om jag bara överlever eller om jag lever livet.

Jag får fortsätta fundera på det. 

Så kommer en liten svansviftande lurvig aprikos valpabit och jag snusar in min näsa i den mjuka pälsen och DÅ...DÅ lever jag livet en minut.

Så jag kan överleva ett tag till. 

Lyssnar på  Jag är apan... av Olle Ljungström framförd av Darin.

"det är du som väljer - så var noga med ditt val.

det är ändå du som väljer - vem du är"

Så sant till viss del. Jag har val. Ett val är att inte bli bitter, inte tappa min empati, inte förlora min humor och lite till.

Men jag tvingas också in i fållor jag inte valt.

Min sjukdom tvingar mig till begränsningar,ingenting jag vill. Men jag måste. Jag kollapsar annars. Jag kollapsar ändå.

Jag blir så trött, jag blir så ledsen, jag mår så dåligt, jag har så ont, jag går sönder o sönder mer o mer.

Men - jag väljer att inte bli bitter. 

Har sett hur bitterhet äter upp människor innifrån. Sådan vill jag inte bli.

Vill inte önska att min nästa får två träben för att jag har ett.

Jag vill inte bli bitter.

Så jag har mina hundar. En valpspekulant frågade mig idag:

Du måste älska det här va? 

Ja, svarade jag utan en sekunds betänketid. Jag älskar det här. Valparna, de vuxna hundarna. Vad vore du utan djuren? Frågade en vän mig....DET kunde jag inte svara på.

Vad vore jag då? Det behöver jag tänka på längre. Länge.

Så imorgon kommer en valpspekulant till, hitfarandes från Karlstad. Paret idag kom från Strömstad. Mannen var från Örebro så de besöker hans far samtidigt. Hon ska ringa imorgon och lämna besked. Så i morgon får vi se hur det blir. C U. Ha det bra.

oliktänk.

Alltså, jag vet att vi resonerar o tänker lite olika vi människor här o där. Men jag tänker mycket på en kommentar jag fick för flertalet år sedan.

Jag har tecknat en försäkring "mot" bröstcancer som jag sedan utökade att även gälla livmodercancer.

Försäkringen är ju inte mot cancer utan för att jag om jag drabbas ska få lite extra ekonomisk hjälp till ev. rehabilitering, hjälpmedel osv. Kostar mig några tior i månaden. Denna tog jag första året rosa banden såldes, detta försäkringsbolag samarbetade med dem.

Nåväl. Pratade om detta med en kvinna som då utbrister:

Den försäkringen är värdelös, du får ingenting om du blir sjuk någon annan stans.

OK? 

Det var jag faktiskt införstådd med. Och mitt svar blev:

Jag hoppas faktiskt att jag ALDRIG ska behöva använda den alls.

Då tittade hon frågande på mig. Jag nådde liksom inte fram där. Och ärligt talat, jag orkade inte försöka heller. Som sagt, vi tänker  l i t e olika då o då. Tydligt är i alla fall att somliga är o tänker smartare än andra. Jag köper rosabandet varje år. Likadant där. Hoppas att jag aldrig ska behöva ta del i forskningens framsteg ang bröstcancer. Dvs att jag aldrig ska behöva behandlas för det. Men ger gärna mitt lilla bidrag och gläds åt de som blir hjälpta. 

Ja, det var denna stundens fundering. Blir minst ett rosabandinköp i år också.

Köp du med.

SUSSALONG 

Arg som ett bi !?!

Trött tröttare tröttast...phust!
Hade en plan, enkel plan. Åka till Ikea köpa några nya burkar. Såg dem pånätet, nyheter, kollade...jo, de fanns att köpa på "mitt" varuhus i Marieberg, Örebro. Kanon. Åkte dit, införskaffade ett gäng burkar. De var ännu finare i verkligheten och såg väldigt praktiska ut. Ska ha pålägg i dem bl.a. och locken är transparanta, bra! då ser man vad som är i och slipper att öppna burk med korv, sedan burk med ost och burk med gurka innan man finner salamiskivorna. Vinn vinn vinn.
Micro tål de också. Kostabrava dessutom.
Väl hemma ska förpackningarna forseras...åhåjajjajjaaa..ni vet hur det är. Plastburkarna är inslagna i plast som ligger i plast som ligger säkert som i en bunker.
Men DÅ..DÅ slår galenskapen till. 

Jag föreställer mig följande senario:
Där sitter de, formgivarna, arkitekterna, förståsigpåarna, hjärnstormargänget på Ikea och tänker så det knakar...
Jahaa säger högsta hönset. Nu har vi alltså tagit fram en finfin produkt. En superbra plastburk i olika storlekar. Passar det mesta du behöver lägga i burk i ditt hem. Så vad gör vinu...formen är bra. Färgen snygg o tilltalande. Priset kanon. Men det GÅR JUBARA INTE! 
Vi är Ikea, vi representerar landet LAGOM, Sverige alltså. 
Nu har jag det!!!
Den lilla klisterlappen vi alltid sätter på våra produkter ni vet.
Ja,ja, alla nickar ivrigt i samförstånd.
DEN sätter vi mitt på det transparanta locket i hördplast..DÅ blir det LAGOM BRA.
JA! hurraropen ljuder högt och alla yra höns studsar upp ur stolarna med armarna viftandes och en vågliknande rörelse rör sig genom "förståsigpåbästoch kreativaste- rummet".
NU, ser de väldigt nöjda ut med sin bedrift och kan med gott utförande i betyg återgå till att skapa nya braattha saker till miljoner hem som ska lnceras till jul eller Juli nästa år.

Hemma i mitt kök står jag och sliter mitt hår och svär efter galenpannor o apskaft som inte fattar att lappjäkeln skulle sitta på det första lagret skyddsplast runt plastburken och INTE PÅ locket. Lim sitter bra, är segt och plastlock blir lätt repiga när man trots lång blötläggning i riktigt varmt vatten med mycket diskmedel och även olivoljeindränkning ändå inte får bort alla limrester osv.

Ok..

Ännu en dag som ilsken konsument.

Får göra som vanligt...skicka ett "innehållsrikt o detaljerat" mail.

Ses. Kram Suss.A.

Våromvridning på hösten?

En gång i tidernas begynnelse fick jag lära mig att det heter våromvridning när det blåser vårstormar och allt "skit" som sjunkit till botteni sjöarna ska upp till ytan o bli näring till fiskar mm...om nu detta stämmer är det det jag har här hemma fast höstomvridning. Verkar som om allt skit som gömt sig i hörnen nu ska fram o visa sig. Men det visar sig att det fortfarnde är skit.. ger ingen näring till mitt humör alls.
Hotellpersonalen i TomtaBädd&Frukost ( det är jag) försöker att engagera de inneboende hotelliggarna. Med föga om inte riktigt dåligt deltagande stundom, i omvridningen. Det kommer fram så mycket spännande ur vrårna som vi inte behöver. Vi har ju tydligt o klart behövt det en gång i forntiden. Men dess glansdagar är länge sedan svunna tider. Så varför ligger de då kvar?  
Om detta lär de vise i Lund få spendera mycken tid att grubbla över.
För den tiden har inte jag och inte lusten heller...tänk om....tänk, tänk om....
OM det får ligga lite till kan det bildas gas då? Tänkte mest på lustgas..men med min tur blir det antagligen bara sumpgas o sura uppstötningar av det. 

Jo, igår blev jag av med lite av inredningen som inte fyllde någon som helst funktion längre men fortfarande återstår tankenöten:
VAD ska jag göra med resten? 
Om man kunde bli professor i fundera o grubbla, ja då skulle jag ha min doktorshatt nu. Jag lovar.
För S O M  J A G. H A R. F U D E R A T och spånat genom årtionden.
Hela hotellet är som ett enda stort pussel faktiskt har jag kommit på.
Gäller bara att hitta rätt pusselbit till rätt hål i pusslet...ibland får man ta till lite drastiska åtgärder som bandsåg, slipmaskin och sopkontainrar.. Men oftast blir det ok i slutänden på just den Våromvridningen.
Så nu åtwrstår lite städning, men DEN personalen har gjort någon form av bolagssammandlagning med TomtaBädd& Frukosts personal ( det är jag) och vi har blivit ett, bara vi i ljuv harmoni..
Det tror de i alla fall. Men vad vet ju jag? Jag är ju bara anställd här och någon föreståndare verkarinte gå att få,tag på. Så jag fungerar som stand in då tydligen..
Ja, ja....nu är det en annan dag så jag drar ett låååångt o djupt andetag och känner efter..nä, ingen lustgas...ingen supgas heller..så då kan vi väl bordlägga dagorningsfrågan: städning? Visst kan vi.
De som är mot höjer rösten nu.
( I detta skede spejar jag ut över en tom nedervåning och lyssnar på ljudet av INGEN som säger i mot).
Pang o klang o C;o fråhgan är bordlagd o tas upp vid nästa bolagsstämma. 
Och jag tar söndag en stund till. 

SUSSALONG på er.

koncentrerad?

Kommenterade en gammal skolkamrats bild o frågade varför han inte log...koncentrerad kallas det svarade han..AHAAAAA! 

Då är det ju glasklart. Min gubbe säger alltid att jag ser så allvarlig ut när jag kommer och går..det gör jag ju inte...feell!!

Jag är KONCENTRERAD. Född koncentrerad, det ni.

Koncentrerad Suss...det ni..det blir mycket kvinna för pengarna det.

Kanske därför ingen har vågat sig på konststycket att köpa mig. Det går inte alltså. Synd.

Skulle sitta bra med lite kontanter som kunde få bränna hål i fickan så jag behövde nya byxor och resten av garderoben som matchade de nya byxorna. Jag fortsätter drömma på det.......

På tal om garderober, så har jag tre slitna fula garderobsdörrar i min hall. De sitter på tre välbehövliga garderober så det är inte bara att avskaffa dem.

Nej. Så i dag införskaffade jag DEKORTAPET. Tja, gubben tror inte det kommer bli så dekorerat då han inte tycker de var särskilt snygga..men vad vet väl han om det? Nada. 

Han säger att han har smak visst det...jag säger att han har dålig smak då den inte sammanfaller med vart min röst går. Men han ska få se att han har fel denna gång oxå. För jag ska få dit den  på dörrarna och det kommer bli såååå snyggt..eller ja, klar förbättring i alla fall.

För som de ser ut nu....slitna efter att vi rumstert här i .....i.....snart 21 år. Den 15 Oktober har vi bott på denna brevlåda i 21 år.  

Mycket har hänt. Det mesta har varit bra. Mycket djur, många upplevelser, tre barn. Vi har inte bara bott här, vi har levt här. Drivit vårt företag här. Haft vårat paradis här. Det är sant, det har varit vårat paradis här. Lagom långt bort och lagom stor rörelsefrihet. Underbara grannar. Ett paradis. Vårat lilla paradis. 

Garderoberna får sig nog en omgång i morgon eller så en annan dag. Det bär mot höst så min kropp förklarar krig mot min vilja. Vill inte. Är väl vad den säger. Men min hjärna är lite lomhörd så jag fattar inte gärna vad  den menar o vill mig. Jag vill så mycket. Jag älskar att göra så mycket. I min hkärna bor tusen ideer men jag kan inte använda dem....

Skulle vilja bo på bättringsvägen, då skulle man må bättre o bättre dag för dag eller? 

Nåväl. Det är som det är. Snart fyller vårt yngsta barn 19 och strax efter fyller min lilla Fanni 16 år. Det är många år på en liten hund. Men hon verkar pigg. Väldigt pigg för de åren. I dag såg jag på ett kort av henne då hon var ung. Svart med chokladbruna tecken - black & tan - nu är hon svart med gråa tecken. Älskade lilla Fanni. Det blir Pedigree Pal tårta med vispgrädde o lite dajm på som vanligt. Ett år försökte jag med annan burkmat..den födelsedagstårtan fnös hon åt och gick sin väg. Åt i te ens dajmen...så f

det var enda gången jag försökte med ngt så duuuumt. Enligt henne , ur dumt och stort misstag mot hunden. Inga fler tabbar. Pedigree pal burk blir det. 

Men nu ska jag spel lite tänksådetknakarspel...så luktar det bränt, lugn, det är bara jag.

Men börjar propparna gå...ring 112 och spring för då är det något helt annat och jag oskyldig.

Kramelikram på er hottentotter 

Sussalong.

Hjärtesak.

En underbar bild som jag bara ville göra något med. En underbar mening från en sång bara passade perfekt.

För visst är det så. Vi kämpar o kämpar ibland men orkar inte göra vår röst hörd i alla lägen. Ibland sitter man där och skulle behöva, skulle ha sagt, skulle ha skrikit högt. Men man tiger. Orkar inte kämpa mot fler demoner, man kämpar på i tysthet. Med tysta tårar, man kämpar. Men ska man skrika jämnt så blev man nog hes. Och en kraxande kråka är det få som lyssnar på. Men man kämpar på, kämpar på. Trots kvicksanden kämpar man på. Klättrar uppför backe efter backe, hoppas att efter nästa bergsbestigning kanske det blir nedförsbacke...kanske..hoppet är det sista som dör sägs det..och man hoppas...och hoppas. Ibland dör man en smula, ibland är man helt utmattad. SÅ lite medvind o solsken i blick, men bara för en kort sekund sedan kommer molnet och skymmer sikten. Väntar på att molnen ska skingra sig lite, bara lite. Och DÄR är den lilla strimla av blå himmel man behöver för att andas några andetag till och kämpa lite till, att hoppas lite till. 

Vid 20 års ålder har man löst världsgåtan.

Vid 30 börjar man tänka över hur stor den är.

Vid 40 finner man att den är olöslig.

Men man kommer också på att man inte behöver lösa den.  Allt man kan göra är det bästa utav det man har. Har man gjort sitt bästa har man gjort allt som går. Då får man lära sig att vara nöjd. Det är nog en av livets svåraste läxor och en gåta för många...

Att vara nöjd.

Jag går fortfarande i livets hårda skola. Hoppas jag tar examen snart och kan bli nöjdare med mig.

Hoppet är det sista som dör..nej. Hoppet dör först efter att livslågan dött. Det är smärtsamt men sant.

Så vi får kämpa med att hålla livslågan brinnande på oss själva och på alla som vi håller av.

Kärlek till alla som råkar läsa lite av mina funderingar.

                                                    Kram / Suss.A.