Har gränslat ena tackan flera gånger per dag nu. Hon är så dum så dum. Om man föder 2 lamm så kan man inte ha ett favoritlamm när det kommer till matning, båda måste få mat. Hillevi tycker inte det. Hon knuffar undan den lilla fina dalmatiner färgade baggen. Jag kallar honom Baggis. Jag får gränsla henne och hålla jädrar så hårt och leda fram honom till spenen. Den ena spenen är ganska väl tömd, medan den andra är stenhård- den är ju hans. Hans syster får äta. Dumma dumma dumma tacka !
Ni kan tro att tackor är starka. Inget handtag finns att hålla fast dem i heller. Till råga på allt när jag står där dubbelvikt lutad/hängande över Hillevi och försöker hålla henne stilla så lilla
baggis kan dia- ja då börjar den andra tackan- Gerda, stångas med henne- men snälla! Som om det inte räckte ändå. Jag bara gled och höll på att hamna platt på magen i det inte så trevliga underlaget..som tur var fick jag ner ett knä och klarade mig. Men skam den som ger sig , jag gränslade Hillevi igen så Baggis fick äta tills han var nöjd, så det så. Ja, jag sträckte mig ju naturligtvis i ryggen under denna manöver. Hela dagen har kroppen sagt- AJ, sluta gränsla tackor- ligg still, vila! Rör inte på varken armar eller ben. PLEASE !
Men det går ju inte- han måste ju äta flera gånger per dag. Så nästa gång tog jag med mig förstärkning ner. Då höll sig tackan lite lugnare, vi var ju 2 som höll i henne.
Undrar om det är skummjölk hon har i spenarna...för det skummade i Baggis mungipa =)
Efter måltiden satt jag på en uppochnervänd hink och gosade med de små. De är så nyfikna på vem jag är de provkliver på mig med sina små ben. Duttar på mig för att se vad jag är och vad jag ska göra. Så luktade vi lite på varandra-nos mot nos. Gud så underbart fina de är. Tänk så lyckligt lottad jag är.
Om man bortser från gränslandet.
Ska få med mig kamera ner till dem i dagarna så ni får se hur de ser ut efter några dagar ute i "stora vida världen"- dvs i deras krubba. På dessa bilderna är de helt nyfödda.
Deras pappa- Joker står och vaktar ingången till krubban- ingen ska få komma nära hans små. Men när jag är där så får han ta rast. Då hoppar han ut och provsmakar de späda grässtrån som kommit upp. Men så fort något lamm eller tacka bräker- ja då kommer han tillbaka och kollar så allt är ok.I går klippte jag en massa späda fruktkvistar med musöron på och rev gräs/kirskål/maskrosblad till dem. Det var mycket välkommet. Frukt+björk- kvistar med musöron på innehåller otroligt mycket näring. Bra att ge till både burfåglar, kaniner, marsvin m.m.Och gratis är det också. Så passa på.
Ja, så är livet här på landet. jag mår bättre än på länge. Hela tomten vit av vitsippor, 4 underbart vackra små lamm och hundarna som kan rusa runt på tomten, dörrarna kan stå öppna. Sedan fikar vi på den varma soliga altanen och har det bra. Just nu är det på väg mot bättre tider.
Vi går mot bättre tider, tro mig tro mig- som Ulf Lundell sjöng.
Fast så mycket trädgårdsarbete har det inte blivit ännu, tycker det är lite tidigt. Har bara bränt av lite i slänten och köpt 4 pelargoner. Inte satt några frön eller något. Ska försöka att få ut lite säckar med täckbark i rabatterna närmast huset så ogräset får det jobbigt. Men det blir nog i morgon eller en annandag.
Så med detta låter jag er vara ifred ett litet tag. Men jag är nog snart tillbaka med rapport.
Snart lär det nog bli längre o längre mellan ordflödena, det blir varmare o varmare ute och jag stannar ute mer och mer. Skriver då mindre o mindre. Men lite då och då kommer det nog att bli. Så håll utkik, det kan ju bli något bra o roligt.
Sköt om er go´vänner !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar