Älska mig ...

Man hör och läser:
Älska mig för den jag är och inte för det jag gör eller hur jag ser ut.


Men hur jag ser ut och vad jag gör och kan är ju DEN jag är.
Eller?


Jag är Suss- den händiga, humoristiska, knasiga, pratsamma, översociala och så vidare. Och människor får gärna älska mig för det. För DET är DEN jag är.


Jag är pratsam.
Resultat: Ingen har nog någonsin sagt- gud vad tråkig Suss är, sitter bara och glor, säger inte ett ord. = Positivt. 
Klart de tycker nog att jag kunde vara tystare ibland. 
Men vem söker de upp när de har tråkigt?
Jo, den pratsamma, lättsamma, humoristiska, tokroliga människan. 
När man vill ha lugn och ro söker man inte upp någon. 
Då uppsöker man lugn och ro i skogen eller myshörnan.
Så jag tror att de som älskar och bryr sig om mig gör det för att jag är just pratsam, händig på att fixa o laga osv. Hur jag ser ut- det tror jag inte de bryr sig så mycket om. Så länge som jag är ren, luktar gott och är påklädd. För jag tror inte jag uppskattas naken- SÅ blåögd är jag inte. =)
I mina mörka stunder tänker jag:
Jag måste försöka lugna ner mig-lugna mig-lugna mig säger jag- och vara tystare, prata lägre...
...men jag kan inte.
Det är inte den jag är.
Min idéfyllda hjärna jobbar 24 tim/dygn 7 dagar /veckan. Tar ingen vilodag. Kan inte låta bli att finna lösningar på problem, förbättra lösningar som jag ser kan bli bättre, göra recept mer " Sussiga"- godare? 
Göra ett fint mobilsmycke av ett halvfint halsband till exempel.
DET är jag- sådan är jag.
Allt i hop ingår i paketet Susanne Elsa Anna -Suss- Axelsson f.d Karlsson.
Djurgalen, hundtokig, pratsam, humoristisk, hjälpsam, händig, idéspruta, estet och...och...
Kanske plågsamt ärlig och rakt fram och på ibland.
Men jag är ingen som ljuger och luras- det är jag stolt över.
Jag är en bra vän. Lojal, men behandlas jag illa- går du för långt- då går jag och då har jag gått för alltid.




Så älska mig gärna för det jag gör och hur jag ser ut-
För det är den jag är.
Men behandla mig väl. Mitt skal är som ett äggskal. Ser hårt ut men är skört och skadas lättare än man tror. Det är vem jag är.






Så jag sitter här och kikar på mina hundar. Lilla prinsessan hade lång lugg- inte bra- klippte den så hon inte skulle riskera att "gå in i väggen."Och det vet ni ju hur det blir. förutom bulan i huvudet behöver man sjukskrivas och det är ju inte det lättaste i dessa dagar. Försäkringskassan är ju inte den sjukes vän längre. Så lång- det får inte Prinsessans lugg bli. Fram med saxen så flickebarnet ser och hittar vägen i snårskogen som kallas livet.


Och nu har jag kommit på varför jag har så många hundar-

det började med att jag slutade röka.
Jo för då frågade jag min dåvarande man- lars-Göran:
Om jag slutar röka och lägger cigarettpengarna i en ask- får jag köpa en hund då?'JAJJAMÄNSANN, svarade han. Ett år senare åkte jag och hämtade min Tervueren Kelly och på den vägen är det...
Nu har jag inte rökt på över 23 år- det blir mycket pengar det..många hundar räcker det till.
Så. 
Nu behöver ni inte fundera på varför jag har så många hundar.


Kram på er och håll hårt i hatten i vårstormarna som råder utanför stugdörren,
säger Suss.
Ta mig inte för allvarligt för jag skämtar oftast.
Men bakom skämten ligger alltid lite allvar./ Suss.A.