Ja, så kan man nog säga att jag känner mig nu. Har kontaktat mäklare för att sälja huset, mitt älskade Tomta. Hur ska det gå? Ska det gå? Vart ska jag ta vägen sedan? Frågorna hopar sig, kanske svaren står och väntar på lut runt nästa knut? Till dess piffar vi till huset med färg både inne o ute. Det är slitet- jag vet. Men det måste väl finnas fler som oss därute. Vi köpte det här för 20 år sedan och har fixat och grejat sedan dess, och slitit på vårt kära hem. haft 3 barn som levt här, vi har levt här. Inte bott i något dockhus utan vi har verkligen levt här. Lekt, pysslat,haft djur, haft det bra, skrikit, skrattat, levt. Har mitt galleri på skåpdörrarna i köket med barnens alster...datumen skvallrar om hur åren gått. Det kan man oxå göra på reporna i skåpluckorna, slitaget på trägolvet. Ja, på slitaget över huvud taget. Men det måste väl finnas fler som oss, fler unga som vill ha sin familj ute på landet men nära nog till centrum. Fler som är beredda att göra lite själva. det gjorde vi när vi flyttade hit. Målade, tapetserade, tog bort vägg. Fixade och donade. Nu är det dags för oss att tacka och bocka.
Men det känns oroligt. Men det måste väl gå. Det måste bli bra. Det måste det.
Någonstans borde det finnas ett litet hus på landet till mig o hundarna. För jag måste bo lite enskilt. Jag älskar människor men jag tycker inte om att ha grannar...för nära...så är det.
Och jag tror inte grannarna vill bo för nära mig o mina jyckar heller =)
De skäller ibland. Oftast när jag kommer hem, när de rusar ut i solen på morgonen, när någon kommer hit på besök- då skäller de. När jag busar med dem ute- då skäller de en del, ja, några utav dem i alla fall. annars gör de inte mycket väsen utav sig. Mestadels av tiden myser vi ihop. kramas, kelar, borstas och blir borstade. vi har det bra ihop. ett litet hus på landet vill vi ha, ett litet hus med staket runt så vi kan springa fritt på tomten. Ett staket runt så dörren kan stå öppen i vackert väder. Ett sådant litet hus vill vi ha.
Nalleman pysslade med undersökande journalistik, fann ut att rödfärg kladdar av sig på små hundar. Syns dessutom X-bra i vit päls. Men när han blivit tvättad och fönad var han åter en vacker vit fluffig maränghund.
I år var det första gången i mitt lilla liv som jag missade melodifestivalen. Efter att ha skrapat färg och målat var min kropp i dålig kondition. Fick lägga mig redan kl 20.30. först på massagedynan ett tag och sedan för att sova. Jag tyar inte med mycket inte. Sömnen blev lite si och så, kramper i muskler m.m. Men jobbet behöver göras så...
Ser ut som en något sånär pigg 101: åring på morgonen sedan, men det går över. Efter ytterligare en dag uppflugen på stegen så lär inte morgondagen bli lättare. Men det går över. det bra är att solen skiner. Jag älskar när solen skiner på mig. Frukträden står i full blom, det luktar underbart framåt kvällen och insekternas surrande är öronbedövande när man står under träden. Sommaren kommer med jättekliv.
Fick ett plommonträd av grannarna i 40:års present- det blommar för första gången i år, det gör mig glad. Hoppas plommonen blir goda. Det trädet ska jag ta med mig när jag flyttar. Det är inte så stort ännu. Det får plats i flyttlasset. Det känns så ovisst. Men det ska nog bli bra. Det måste bli bra. Man behöver nog lite förändringar ibland för att utvecklas som människa, eller hur. Det tror i alla fall jag. Tid för mig att utvecklas nu då? Jo, så är det nog.
Så med det i tanken låter jag mig stillas en stund. Men det pirrar i magen...oviss är framtiden. Ovisst är livet. Ändå går de flesta av oss leende på gatorna. Ovisshet är kanske bra.
Kram på er yllingar från en Suss i förändring i en blommande trädgård.
Det kommer att ordna sig ,allt ordnar sig .
SvaraRaderaDjupa andetag och se ljust på det som komma ska .
För tillslut blir allt bra .
Även om det nu känns dystert svart och tufft ut ,så kommer du att le å skratta igen med hela hjärtat .....Tårarna kommer sluta rinna och jag finns här för dig ALLTID!!!//kram systera mi