Första februari

Jaha, så var den första månaden på detta nya året snart till sin ände. Min lilla flock har utvidgats med ännu 2 små underbara liv. Prinsessan MätteMarit Askesson och Nalleman. Kvar finns oxå en liten Pudelkille, meningen är att han ska hitta en egen lya att styra o ställa över i och runtomkring. Får se om det blir så, annars får ju även han ingå i vår lilla grupp =).

 Mina nya små hjärtan är två rultisar som knubbigt ödelägger lite tidningspapper o tomma toarullar runt om i huset.  Det händer att mina tår eller hälsenan kommer i kläm ibland oxå. De har bra bett när de vill de små liven. Fast mest håller de sig till de bollar o leksaker som de blivit tilldelade. Roligt är det att busa runt med de vuxna hundarna oxå. Nu har även Nalleman kommit på att det är roligt ute i snön. Pudelpojken kom på det tidigt medan Nalleman var skeptisk. Nu har han dock lika bråttom ut o nerför yttertrappen som de andra har. Det underlättar ju om de kissar ute. Blir lite mindre svabbande av golvet då. 


Lilla Prinsessan är dock tämligen osjälvständig och vill mestadels ligga i min famn eller allra minst på mina fötter. De tycker mycket om tofflor, men det ska vara tofflor med fötter i. Tomma tofflor är inte lika bra sängar. Och som den vänliga själ jag är så ställer jag upp med både fötter i tofflor o famnen full av en liten Prinsessa. 

Och så var det februari då. Ska det bli vårflodens månad eller ska det vara vänlighet i vårens framfart och ta det lite pö om pö ? Tänkte på det i dag, vad blött, lerigt o skitigt de tkommer att bli om all denna snö smälter undan fort och samtidigt..fy vad mycket golvstädning det kommer att bli när hundarna springer in o ut otaliga gånger per dag..och många hundar har jag och fyra tassar var har de allihop..phust =/ Men- jag ser fram mot våren o så småningom sommaren med solen som strålar ner på oss från en klarblå himmel. Hurra för det. Jag väntar o längtar. Tänker på när fruktträden står i full blom, det är vackert och insekterna surrar bland blommorna. Jag älskar att stå under fruktträden på eftermiddagen/ kvällningen och höra surrandet av alla små vingar.  


Och mån tro om jag inte skymtade lite grässtrån här o där vid staketet idag..eller är det bara så att gräset där var halvmetern högt när hösten o vintern slog till eller var det kortklippt? Jag tyckte i alla fall att det var trevligt att se lite av det. Det ingav mig hopp om att vintern faktiskt håller på att sakta men säkert håller på att tappa taget om vår kära moder natur. 


Fredagen den 4 februari är det vargens dag i Nora. Det vill jag åka på. Lyssna på lite förnuftiga människor som talar väl om en av våra stora vilda rovdjur. Vargar är vackra. Synd att vi människor inte alltid är lika vackra- i själen menar jag nu. 


Vi skäller efter Hitler som tyckte att det skulle begränsas lite bland befolkningen- vad som var bra o inte lika bra o nog med folk...men så gör vi lika dant med djuren. vilka är vi människor som tror att vi vet bäst? Bättre än moder natur som tagit några miljoner år på sig att komma på detta fantastiska system som håller vår natur i balans OM vi bara kunde hålla våra fingrar borta o inte tro att vi ska o kan göra allt bättre hela tiden. Införa djur där de inte hör hemma och mixtra med allt. Om vi bara kunde låta bli- lära oss vår läxa någon gång. 
Men vi verkar allt för dumma för det tyvärr. 


Jag vill leva i min fantasi där allt tillåts vara som det är tänkt o planerat och har balans. Där vill jag bo, där kärlek o omtanke härskar och ondska inte är med i bilden över huvud taget.
Där vill jag ha mitt lilla bo.


Så mina vänner, i väntan på det bjuder jag er adjö en stund till nästa gång- Ha det bra och ta väl vara på er och varandra.
Kram Suss.A.

snytning =/

Jo, det sägs att tiden går fort när man har roligt. Jag skulle vilja säga att det gör den även när man inte har det så där väldigt kul också =/
Här var det trevligt med att äldsta dottern + sambo kom på långbesök från Östersund, och så blev vi sjuka- samtliga. Hur roligt blev det på en skala. Inte blev det några hälsepåturer runt till släkt o vänner inte. Nej, vi satt här o snöt oss ikapp. En dag var jag totalt sängliggande- det var flera år sedan sist. Tur att det fanns  ansvarsfulla människor i huset som kunde laga mat o hjälpa till att mata alla valparna osv. Jag hade så fruktansvärt ont i magen så det var inte sant. Men det gick över och då tog huvudvärken vid. Trodde allvarligt talat att jag skulle avlida under natten. Det gjorde jag ju nu inte bevisligen, men fy vilken pärs. Snuvan biter sig ivrigt kvar i mitt huvud och sliter på min stackars näsa, men den har dock lugnat ner sig lite. 

De flesta valparna har flyttat de senaste dagarna. Bara två små kvar, en ur var kull. Sålt en ur "lånekullen" oxå. Så där finns 3 små vita killar kvar. Jag har en liten svart Papillon tjej o en liten svart Pudel hane kvar. 

Mycket jobb med de små liven men tusen ggr mer kärlek =). Jösses vad vi har kramats o pussats. Jag får ju en liten tjej kvar- min lilla prinsessa MätteMarit Askesson. Hon är världens sötaste lilla rulta, korta ben och en satt kropp som liksom småvaggar fram. Så kan den smyga och göra anfallshopp när den lilla sessan är ute efter min mobil eller något annat spännande. 
Det roliga med att ha valpar är oxå att man får träffa så många otroligt trevliga människor. Jag hoppas o tror att de fått jättebra hem allihop för köparna har varit så trevliga och härliga människor.  Flera av dem bor dessutom bara någon mil härifrån så jag får förhoppningsvis träffa mina små igen.  Lilla pudelflickan ska bli halvtidsSpanjorska! De ni ! De bor nämligen i Spanien vinterhalvåret i normala fall. Så hon ska rabiesvaccineras och förberedas för att fara till Spanien till hösten. Lilla lyckosten där. Så heter hon numera Carmenzita oxå =) Jag kan nog bli hennes mattes nya bästa vän så kanske jag får följa med- jag klarar mig nog utan rabiesvaccin, så mycket enklare att ta mig med ;^)

Ja, nu vet ni varför jag inte skrivit på ett tag. Snuvan har satt stopp för det,  och förkylningen gör ingen människa glad- som han säger Jämtgubben som bara hostar o nyser. Det har jag oxå gjort. Nyst o nyst o nyst igen, inte heller likt mig när jag blir snuvig. Men denna gång var inte som någon annan gång. Denna gången var bedrövlig. Jag har stora problem med nästäppa då jag är väldigt beroende av att andas genom näsan- munnen blir liksom inte riktigt rätt att andas genom för min del. Torrt i munnen o spruckna läppar. Det räcker med att jag fått smörja stackars nosen oavbrutet för det blir ett väldigt slitage på den stackaren när den ska snytas ideligen och om igen. Så man kan inte säga att jag är osnuten längre =)


Ja, det var det.

Nu får ni ta hand om er där ute i stora vida världen- vilka ni nu än är och så hörs vi snart igen. Vill ni se bilder på alla mina små underverk går det bra på :

skattkatt.bilddagboken.se

Välkomna !
Bye bye.